Lokala klappar – ja visst, MEN så dyra!!!

Fredagar är det rätt mysigt att sätta sig med UppsalaTidningen. Jag tycker att det är en tidning som bara har blivit bättre och bättre med åren. (Förutom att de inte svarade pip ens på en spontanansökan jag skrev till dem för ett par år sen 😦  )

Idag såg jag ett spännande litet fotoreportage kring lokala julklappar. Jag är för att gynna det lokalt producerade och designade – men sen såg jag priserna… Och just priserna fick mig att undra om nån köper dessa prylar.

• Uppsalahus – Houses of Uppsala – är ett motiv som finns på brickor, muggar, handdukar och disktrasor. Designern heter Emelie Ek. Tänk så kul att ge bort nån sån här pryl till nån som inte bor här! Men.. den mellanstora brickan kostar… 299 pix.
• Uppsalakulan är en munblåst och handmålad julgranskula i glas. En sån skulle jag mycket väl kunna tänka mig! Men… den kostar… 229 pix.
• Uppsalalyktan, som egentligen heter Liljeforslyktan, tillverkas av Kristina Sundberg. En sån har jag suktat efter i några år och faktum är att jag sökte på nätet efter försäljningsställen i år. Men tyvärr… Den kostar ungefär… 780 pix.
• Handgjorda chokladpraliner. Annelie K gör dem utan konserveringsmedel. Nio praliner kostar… 105 spänn. Nej tack, ryktet går att den arbetsgivaren inte är trevlig och dessutom har jag fått en sån pralinask i julklapp från mitt förra jobb. Glufsade i mig alla nio praliner på nolltid i jakt efter en som var riktigt god. Hittade inte en enda utan mådde bara illa.
• Kulturupplevelser. Kulturkortet för nästa år kostar 200 kronor och är laddat med många upplevelser. Fast det framgår inte vilka… Men detta kan vara en verkligt prisvärd lokal julklapp, det tror jag!
• Pelle Svanslös-spelet är ett spel för de yngsta, gjort av Ulf Grimås. Låter ju lite kul – för barn, dårå. Men pristet, 299 kronor, låter inte lika kul. Pelle utan Svans kan man dessutom beskåda gratis på en elektronikaffär i Stormarknaden eller nästgårds – om man nu skulle roas av detta. Men vänta nu… Sambon – fast det har han visst ingen, eller hur var det? – sägs mura in levande katter i väggarna! Eller är det andra djur som lever i väggarna? Låter rysligt, rent (!) ut sagt! Nej, bäst att hålla sig borta. Huvva!
• Bocken Bo är en hopfällbar julbock i vitlack, formgiven av Lina Börjesson. För den korta period – juletid – som jag möjligtvis skulle kunna tänka mig ha en bock i mitt hem – har jag ingen lust att betala 1 350 spänn.
• Vit mögelost från Eskesta utanför Tierp. Äntligen nåt gott! Och alla ostar är döpta efter gårdens kossor. Men 450 spänn kilot är liiite i häftigaste laget för min hushållskassa…
• Uppsalablandning av te finns i en röd påse och en svart påse hos Tehörnan. Äntligen en lokal klapp som jag har råd med – 69 kronor styck. Men… jag är ju ingen temänniska utan en kaffemänniska…

Summa summarum: Lokala julklappar är alltför dyra för min plånbok. Eller inte riktigt i min smak… Hade inte UppsalaTidningen kunnat hitta några klappar för mindre bemedlade kaffetofflor också???

Read Full Post »

&/%¤#)=}!!!

Tycker du att rubriken är obegriplig? Ja, jag kan förklara att den inrymmer alla möjliga fula ord jag kan och vet! Jag har nämligen fått brev från a-kassan, ett brev som jag, tämligen normalbegåvad, inte begriper. A-kassan i mitt fall är SKTF:s a-kassa. Uppenbarligen har man inte hängt med på namnbytet till Dimsyn Vision… jo, på webben har man det! Alltså är man för lat för att tillverka ett nytt brevpapper och framför allt, skriva begriplig svenska.

För hur vore det om SKTSF:s a-kassa faktiskt lärde sig skriva begriplig svenska? Jag och många andra skulle tycka att det vore jättebra, tror jag, för då skulle vi kanske förstå vad SKTF:s a-kassa är ute efter. Nu fattar jag att man är ute efter att sätta dit mig som fifflare, vilket jag å det bestämdaste hävdar att jag inte är. Men med den ton SKTF:s a-kassa använder i sitt brev till mig, känner jag mig trots det skyldig. Så lite fattar jag. Men jag fattar inte varför jag ska sättas dit när jag har varit ärlig.

Det är inte roligt att få såna här brev en fredagskväll. Jag kunde inte ens ringa och försöka få tag i nån som kunde svara på de frågetecken brevet skapade, eftersom det var efter SKTF:s a-kassas stängningstid. Och mejla dem vågar jag inte, jag blev ju så tillrättavisad i höstas när jag gjorde det. Gissningsvis njuter SKTF:s a-kassa av att få visa sin makt mot oss medlemmar. Jag förbannar mig själv för att jag plikttroget har betalat såväl fackavgift som avgift till a-kassan sen 1986. Vilken hjälp fick jag av facket då, för snart tre år sen när min arbetsgivare kränkte mig??? En mycket trött hjälp av ett mycket trött ombud som strax skulle gå i pension.

Njuter a-kassan av att visa sin makt och förstöra helgen för mig?

                                                                                                                                                                 I brevet anmodas jag att sända in arbetsgivarintyg för tiden efter den 31 maj i år – för mitt deltidsarbete. Eh??? Jag jobbar inte deltid och jag har inte uppburit a-kassa sen i augusti. Jag har haft praktisk kompetensutveckling på två månaders heltid där försäkringskassan har betalat ut aktivitetsstöd. Efter det har jag haft/har jag ett vikariat på tre månader, på heltid. Vad menas??? Är det mina blogginlägg som jag skriver för Blogvertiser som räknas som deltidsarbete – plötsligt??? Det gjorde de ju inte för ett år sen – den enda gången min handläggare på a-kassan ringde mig och vi redde ut saken per mobil. Det handlar om åtta timmars arbete från juni i år fram till nu. Är det deltidsarbete det? Ungefär en timma per månad. Under all tid jag har fått a-kassa från SKTF och fyllt i a-kassekortet har jag ärligt uppgett på kortet om jag ägnat en timma åt att skriva ett blogginlägg mot betalning. Jag har inte undanhållit dessa timmar för SKTF:s a-kassa – förrän från och med september eftersom jag då slutade få a-kasse-ersättning och därmed inte heller behövde fylla i a-kassekort längre.

Ja, jag är arg. Och förtvivlad.

                                                                                                                                                            Antagligen blir jag nu återbetalningsskyldig till SKTF:s a-kassa, för om man anses jobba deltid får man bara ersättning för 75 dagar. Jag har ju levt på a-kassa hela våren och sommaren. Var ska jag ta dessa pengar ifrån?

Nej, jag kan väl säga som så att i mitt tack&adjö-brev ska jag namnge de fyra personer/institutioner som har slagit in spikarna i min kista:

1. DLF*
2. SKTF
3. ett X som är ökänd som Uppsalas största skvallerkärring och förtalerska (och nej, det är inte Chucky)
4. webbtrollet som plågar mig sen snart två år tillbaka.

Ni har alla slagit mig till marken och ni njuter uppenbarligen av att sparka på en som redan ligger. Men räkna med att jag sparkar tillbaka – inne ifrån kistan! Jag ska spöka för er så länge ni lever. Buuuuuuuuuu!

                                                                                                                                                             *DLF = Den Lille Fjanten, obehaglig person på min förra arbetsplats

Read Full Post »

Homosexualitet är hälsosamt!

Äntligen svart på vitt: homosexualitet har visat sig vara hälsosamt! Eller i alla fall förbättrar homosexuella som gifter sig sin hälsa. Detta enligt en studie som visar resultaten av att homosexuella fick möjlighet att ingå äktenskap i delstaten Massachusetts i USA.

Studien har publicerats i American Journal of Public Health. Resultaten visar att homosexuellas besök i vården sjönk med 13 procent det första året. Och med detta sjönk också vårdkostnaderna med 14 procent.

Kontentan blir alltså att homosexualitet är både hälsosamt och lönsamt. Synd att somliga fortfarande vägrar att inse vår kapacitet och att vårt blod inte är värt lika mycket som heterosexuellas, till exempel i Sundsvall.

Homoäktenskap är både hälsosamt och lönsamt.

Read Full Post »

Ett bedrägligt lugn före stormen..?

Det var länge sen jag tråkade ut dig genom att berätta vad jag gör på jobbet. För trots allt försöker jag hitta kraft att åstadkomma nånting där även om jag naturligtvis inte satsar 200 procent längre – jag blir ju bara kvar januari ut. Mitt vikariat blev förlängt en månad och det är jag tacksam för! Men det löser inte mina problem på lång sikt…

Tills vidare försöker jag njuta av arbetsdagarna – för hur det än är älskar jag det jag gör! Den här veckan har det varit en hel del webberier. Jag har publicerat ytterligare ett par forskarsidor och gjort ett antal finjusteringar av sidorna på webben kring ett av våra större projekt. Vidare har jag jobbat en del i In Design. Jag kan inte förstå att jag har varit så rädd för det programmet, nånstans finns ju mina kunskaper uppenbarligen! Det tog till exempel inte lång tid innan jag kom på ett kortkommando för att snabbt röra mig mellan sidor… Så ärligt talat har det varit brister i självförtroende och självkänsla, inte i kunskaperna. Min hårdaste domare, jag själv, dömer mig hårt och ofta…

Om man ständigt får höra av sin hårdaste domare, sig själv, att man inte kan, så kan man inte heller… 

                                                                                                                                                           Den här veckan jobbar jag också med ett nyhetsbrev som ska vara klart före jul. Det är inte många dar att spela på, eftersom jag går på ledighet från den 22 december. Nu är alla texter skrivna och originalproduktionen är mer än till hälften klar. Bara huvudartikel och ledare ligger för granskning hos fru Chef1.

Det var lite ledsamt igår och i morse, för Fästmön och jag insåg att det lär dröja innan vi ses igen. Jag ska visserligen åka ut med julklappar, men det blir inte förrän den 23:e. Nyåret firar vi inte heller tillsammans – jag har ju mamma på besök och Anna har barnen hos sig. Nej, det är inte roligt att fira storhelgerna på var sitt håll, men sånt är vårt läge och såna är våra liv just nu.

Som vanligt var det bilköer i morse. Jag stod uppe i korsningen i säkert en kvart medan jag väntade på att få köra över vägen och in på området. Idag är det annars fredagsstämning på jobbet. Ett lite bedrägligt lugn före stormen, för de allra flesta har ju saker de behöver bli färdiga med före helgerna. Många är lediga och förmiddagens viktigaste ärende på agendan var husets fredagsfika. Idag bjöds det underbart gott bröd med goda ostar – skinkan dissade jag, förstås.

I kväll efter jobbet ska jag handla lite mat och gott till mammas ankomst i morgon. Därpå blir det städning, förstås. Strykningen sparar jag till i morgon förmiddag, för mammas Riksfärdtjänst – eller Riskflärdtjänst som Jontas  nog skulle uttrycka det – lär inte landa utanför förrän tidigast klockan 16. Det blir lite skönt att få en hel dag för sig själv. Lugnet före stormen… Eller bara ett bedrägligt sånt det också?..

Ett bedrägligt lugn före stormen..? 

Read Full Post »