Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 15 december, 2011

Så vart det kväller – igen! Mörk kväller, svart som natta var det redan vid 16-tiden. Jag har jobbat över och kom inte hem förrän 18.30. Detta trots att jag har lovat mig själv att inte just jobba över eftersom jag inte omfattas av nåt flexsystem. Men jag tänker ta ut timmarna i tid om inte förr så på onsdag nästa vecka. Då jobbar jag sista dan före julledigheten. Det blev ju så att jag tog ut alla sex semesterdagar jag hade eftersom jag inte trodde att jag skulle bli kvar. Nu blir jag ju det ytterligare en månad, januari. Men, men, mamma kommer på lördag och jag behöver nog vara med henne lite om dagarna också.


Här rollade mamma på promenad med mig förra vintern. Då var det lite mer snö än det är nu, men hon rollade på rätt bra!

                                                                                                                                                                  Väl hemkommen i kväll gick jag en sväng med vattenkannan. När datorn hade vaknat till liv passade jag på att betala en räkning. Det gäller att just passa på medan det finns pengar… Därpå tog jag reda på ren och torr tvätt och sorterade in i skåp och lådor samt i strykhög. Strykningen tänkte jag fixa på lördag medan jag väntar på att mamma kommer med Riksfärdtjänsten. Hon ringde nyss och berättade att de inte åker från Metropolen Byhålan förrän klockan 13. Då kommer de inte fram före klockan 16 i alla fall! Det ger mig nästan en hel dag att greja på. Jag hade tänkte städa i kväll, men jag orkar inte. Jag får göra lite i morgon när jag har varit och handlat hem nåt ätbart till mig och mamma på lördag, så kan jag fixa resten på lördag. Känner jag mig själv rätt kan jag nog inte ta sovmorgon trots allt.

Jag har slängt ut en krok, ett visitkort och mitt CV till en byrå här i stan och blev på stående fot inbjuden till en fika i januari, efter alla helger, för att prata lite. När jag berättade att jag inte hade fått Tjänsten var det nån som tappade hakan… Men jag tror inte att man vill träffa mig för att det är synd om mig, utan för att jag faktiskt har saker i mitt CV som kan vara intressanta. Och det känns ju lite bra för självförtroendet, om inte annat. Några förhoppningar om mirakel har jag emellertid inte. Jag vet att det här kommer att sluta… inte så bra.

Inte så bra var ett mejl jag fick i morse också! Igår kväll mejlade jag doktor Anders om att jag behövde mer mediciner. I morse kom hans svar att han skulle fixa det genast – för i morgon, fredag, jobbar han sin sista dag! Vad jag förstod på hans mejl ska han inte jobba som doktor längre, ens. Synd det, för han är en bra doktor och vi har alltid haft lätt att kommunicera.


En gång överraskade doktor Anders mig med att ge mig en cortisonspruta. Jag hann inte bli rädd – och effekten har suttit i cirka två år, vilket är lång tid.

                                                                                                                                                                   Nu ska jag gå och gräva i kakburken efter några pepparkakor som jag kan trycka i mig innan jag ger mig ut i soprummet med stinky bag (kompost) och tidningspåse, postar julkorten och hämtar Fästmön från jobbet. Fullt ös, medvetslös, liksom…

Read Full Post »

I Dagens Nyheter hittar jag idag en intressant artikel där man hävdar att kriser kan mana fram kreativitet. Det är Marianne Goldman som arrangerar skrivarkurser för kvinnor som fått bröstcancer.

Marianne Goldman är inte bara workshopledare i kreativt tänkande, hon är dramatiker och diplomerad psykosyntesterapeut. Inte för att jag vet vad det senare är för nån sorts terapi, men jag tror absolut på att kriser inte bara kan locka fram kreativitet, utan också vara en del av den läkande processen. Det är till exempel så jag har använt – och använder! – den här bloggen!


En kris kan helt klart ge kreativitet, det är jag den första att skriva under på!

                                                                                                                                                            De senaste två åren har Marianne Goldman lett workshoppar för en brötcancerförening i Stockholm där färdigbehandlade deltagare skriver om det de varit med om. För under tiden man behandlar cancern fokuseras allt på kroppen och själen hinner man inte riktigt med alla gånger.

Marianne Goldmans skrivövningar pågår i två dar. Det finns en viss struktur och skrivövningarna är tidsbegränsade. Men det är genom dessa skrivövningar som deltagarna får hjälp att uttrycka det de har varit med om. Förhoppningen är att deltagarna ska hitta nya insikter och göra nya upptäckter inom sig själva.

Den som vill läsa om min vän Rippes resa genom cancervården kan läsa här, här, här och här.

Read Full Post »

Som sagt, jag jobbar på en byggarbetsplats. Ja alltså, jag skojar lite. Jag jobbar inte inom bygg och anläggning utan är byråkrat som förr. Men där jag jobbar byggs det – och det byggs rejält. Fast först grävs det. Stora hål. Och det som grävs upp läggs på hög. Vägar försvinner, parkeringsplatser försvinner. Det är tur att byggjobbarna/grävmaskinisterna är tydliga med vad som gäller…


Nej här var det väl inte nån bra parkeringsplats, inte… 

                                                                                                                                                                   Det är lite upp-och-ner här ibland. Inte bara så att det grävs hål. En dag var nog den som hissade flaggorna trött på allt. H*n lyckades nämligen hissa flaggorna upp- och-ner. Båda.


Om du ställer dig på huvudet och läser på flaggan ser du var jag jobbar just nu – ifall du inte redan har listat ut det.

Read Full Post »

Vi traskar för det mesta iväg på våra morgonmöten, jag och L. Det blir promenader när vi pratar om högt och lågt och det är både omväxlande och stimulerande. Efter ett par promenader blir det ju så att man lär känna varandra på ett sätt som man kanske inte lär känna alla på en arbetsplats. Igår när vi kom till mötet möttes vi av en stor chokladask på mötesbordet. Bara det att i den gigantiska asken låg det… två bitar kvar… vi fick helt enkelt ta en frukt i stället. Just det här äpplet tyckte jag mer påminde om en paprika till formen.


När sötsakerna är slut får man bita i det sura äpplet. 

                                                                                                                                                              Ingen rolig dag idag alls igår. Fästmön var stressad och rastlös och det känns som om jag är en black om hennes fot. Jag vill inte vara nån tärande, jag vill inte vara i beroendeställning, men jag är det redan så tillvida att jag lutar mig tungt mot henne nu när det viner om öronen. Det kanske är dags för mig att bita i det sura äpplet – igen – och låta henne få ett liv utan en gnällspik som jag. Allt jag vill är att göra henne lycklig, men det kan jag inte som läget är. Jag kan fortfarande knappt fungera om dagarna, ärligt talat begriper jag inte hur jag kommer ur sängen. Endera dan gör jag nog inte det. Men inte riktigt än. Snart.

Det var som vanligt långa bilköer till jobbet idag. Eftersom jag jobbar på en byggarbetsplats stängs gator, vägar och infarter av rätt som det är. Det blir inte köerna kortare av. Men jag klagar egentligen inte, jag är glad att jag har ett jobb att åka till – ytterligare några veckor.


Bilköer framåt och bakåt… 

                                                                                                                                                               Idag ska jag sitta i sammanträde två gånger – hoppa lite in och ut som en annan hoppjerka. Detta för att jag ska få underlag till den artikel jag ska skriva i morgon, förhoppningsvis. En annan grund är förstås intervjun med fru Chef1 som jag ska göra efter arbetstid idag. Det blir spännande! Fru Chef1 har en otroligt skarp hjärna och jag skulle inte vilja ge mig i nåt vetenskapligt gräl med henne…

Read Full Post »

Dags för veckans höjning (julöl) respektive sänkning (fulöl). Det är inte svårare än så här:

Julöl

Fulöl

 

Read Full Post »