Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 13 december, 2011

Å, jag har fått en jullista av Lumummagumman att ta ställning till. Hmm… Det passar ju bra nu när jag har varit och handlat julmat… Få se nu…

  • PepparkakorLussebullar: lussebullar. Och liksom Lumummagumman kallar jag dem lussekatter. Pepparkakor kan jag äta hur många som helst – utan att bli snäll…
  • IschokladMarsipan: ischoklad. Det ska dessutom vare köpe-ischoklad.
  • KöttbullarPrinskorv: ingetdera. Jag äter varken gris eller ko.


Jag äter inte gris!

  • JulkorvJulskinka: se föregående!
  • LaxSill: svårt att välja eftersom jag endast äter fiskgrejorna på julbordet. Men om jag måste välja blir det sillen. Med snaps till!
  • RevbensspjällJanssons frestelse: Jansson!
  • ParadisAladdin: Paradis! Jag gillar bara ljus choklad!


Bara ljus choklad för min del!

  • Rullsylta – Pastej: syltan köper jag till mamma. Pastej äter jag när jag har järnbrist.
  • Glögg – Julmust: ingetdera – det är för sött! Vill ha julöl, mörk, till julmaten!
  • RödbetssalladDopp i grytan: rödbetssallad.
  • Ris a la malta – Risgrynsgröt: orka!
  • ÄppelmosSenap: senap.
  • HemmaBorta: om Tofflan själv fick välja: en stuga i skogen utan el, dator, mobil, men med en brasa, massa ved, nåt gott att dricka och Fästmön!
  • Utomlands – Sverige: aldrig mer exil, tack!
  • Ge: ge.
  • Mysteriet på GreveholmDieselråttor och sjömansmöss: vafalls???
  • ChokladkalenderPaketkalender: men jag är vuxen! Fast choklad slinker ju alltid ner…
  • PlastgranÄkta: äkta. För doftens skull!


Förra årets gran.

  • Arne WeiseErnst: Arne Weise! Fast jag gillade Lotta Bromé som julvärd också! Hon var behaglig!

Read Full Post »

Ja, nu ska vi inte tolka rubriken snuskigt! Med blöt menar jag här regnig. Det regnar och regnar och regnar och jag önskar att jag hade köpt en regnjacka i stället för en dunjacka. Den hade säkert blivit billigare än de 499 pix med alla rabatter jag fick ge.


Sur-Tofflan surar över vädret och jackinköp.

                                                                                                                                                     Fästmön var gullig och fixade mat – tortellini med ostsås –  när jag kom hem från jobbet. Det ska inte vara så, det ska vara så att jag gör maten när hon är här så hon får slippa. Men för tillfället har jag tappat lusten till det mesta. Dock inte till Anna, hon får mig fortfarande att skratta när jag gråter och det är inte illa pinkat!

Det här med maten är ett kapitel för sig. Jag är inte så hungrig nu för tiden, så idag hade jag med mig två mackor till lunch. Men sen när jag såg hur god mat en av mina kollegor satte fram till sig kunde jag inte låta bli att undslippa

Å va gott det ser ut!..

Varpå Lisbeth, min kollega som egentligen heter nånting helt annat, förbarmade sig över mig och bjöd mig kycklingsallad med currydressing som stod i kylen. Gott och tack!

Men sen behövde jag äta lite igen i kväll, alltså. Det blev mycket mat kvar, åtminstone en rejäl matlåda till lunch! Och medan Anna och jag satt där och smaskade föreslog jag (!) en tur till Stormarknaden. Jag behövde nämligen börja handla julmat och Anna behövde handla julklappar.

Sex julöl på Systemet, blev det, samt fyra kassar julmat. Men först fick vi forcera en gigantisk klunga folk som hade placerat sig mitt i köpcentrumet. För att glo på… ja, gissa vad!

När vi kommit hem igen och släpat in alla kassar hade vi aparmar båda två. Nu återstår bara några få saker som skinka och lite sånt. Jag tänkte att mamma får se ut en, jag äter ju inte gris. Matpengen som återstår för december månad är nu cirka 109 kronor. Tjolahopp, liksom!

Anna hade varit på diverse ärenden i och runt stan idag och den sötnosen hade inhandlat luciafika. Det passade perfekt att inta efter den gruvliga och utmattade shoppingen – som naturligtvis avslutades med en liten avstämning. Varför blir det alltid avstämning när man storhandlar???


Tomtepepparkakorna var lika söta som de ser ut!

                                                                                                                                                              Vi kollade på inspelningen av gårdagens Den som dräper. Tack och lov att det finns inspelningsbara DVD-apparater! Jag kan inte titta på program på TV4, jag blir galen på all reklam som avbryter upplevelsen hela tiden.

Regnet tilltar och jag gissar att vi lär somna till smatter på taket i natt. Anna sov dåligt natten som var, jag sover numera som en sten. Tror jag hoppas på att inte vakna mer. Lite ironiskt fick jag en olycksfallsförsäkring för fritid att betala idag. En olycka skulle lösa många problem, för flera personer. Ingen nämnd, ingen glömd, så att säga.


Regnet tilltar. Inte en gnutta snö på marken utanför, bara lerig gräsmatta och en julgran.

                                                                                                                                                                 I morgon ska jag avsluta dan med att intervjua fru Chef1. Det blir en upplevelse, för hon har en av de vassaste hjärnor jag har haft närkontakt med!

Read Full Post »

Kollegan Ellen (som egentligen heter nånting helt annat och som har sett det förr) om luciatåget på jobbet:

Äh, jag struntade i det. Var det bra?

Read Full Post »

Jisses! Man kan ju tro att vuxna svenskar är hur barnsliga som helst – för julklappen från chefen är viktiga prylar!

Men faktum är att symbolvärdet inte kan underskattas, precis som det sägs i den lilla artikeln i Dagens Nyheter. Se bara hur glad jag blev för julhälsningen med Trisslott som jag fick igår från min arbetsgivare!

Förr i tiden gav arbetsgivaren ofta bort sprit i julklapp. Det skulle ingen arbetsgivare komma på tanken att göra idag! I stället ger man prydnadslyktor, knivar, upplevelser, biobiljetter och liknande. En del arbetsgivare ger bort julklappar till välgörande ändamål.

Hur som helst, julklappar från arbetsgivaren är viktiga prylar, som sagt. Jag vet inte hur många gånger jag har fått värdelösa prylar av min före detta arbetsgivare, såsom fula lyktor, äcklig choklad, presentkort på en dyr affär som jag aldrig handlar i, en hemsk gul fleecefilt* och lite annat. En gång fick jag nåt användbart, en karaff med ett glas. Vi var cirka hundra personer som fick ta emot julklapp på min arbetsplats. Inom vissa verksamheter som också tillhörde organisationen fick man ingenting.

Av chefen fick vi vid varje terminsslut en bok. En del av oss blev överlyckliga, medan andra aldrig hållit i en bok tidigare, ungefär. Många leenden slocknade snart också när medarbetarna insåg att chefen inte hade betalat julklapparna själv utan de gick på avdelningens budget. Till skillnad från vår julklapp till chefen, som jag otaliga gånger kände mig tvingad att bidra till med mina surt förvärvade slantar. Chefen hade för övrigt som sport att hitta värsta tegelstenen till mig, ytterligare ett försök att tråka mig. Men faktum är att jag plöjde dem alla, bara för att chefen inte trodde att jag skulle göra det! Tänk så skönt att jag slipper ta emot julklappar som jag inte vill ha längre! Och guldklockan, som jag borde ha fått i år, har jag också sluppit att ta emot. Så mycket var alla mina år som lojal medarbetare värda – det vill säga noll och intet.


Den här tråkiga boken på 882 sidor fick jag i julklapp, till exempel. 

                                                                                                                                                                  Jag undrar om det fortfarande görs skillnad på skit och pannkaka i organisationen… För på nåt vis är det så, att även om jag är vuxen, är arbetsgivarens julklapp ett bevis på mitt värde. Och eftersom min arbetsgivare gav mig en Trisslott är jag uppenbarligen värd nån miljon…

                                                                                                                                                        Vad är den bästa respektive sämsta julkklapp du har fått av din arbetsgivare???

                                                                                                                                                              *gult är ju, som bekant, alltid fult

Read Full Post »

Redan dan före lucia fick jag årets första julhälsning i min postbox. Det var från bästa arbetsgivaren Blogvertiser. Och inte nog med att kuvertet innehöll ett julkort och ett klistermärke, där fanns också en Trisslott. En vinstlott, tror och hoppas jag! Stort TACK till Blogvertiser!


En julhälsning från bästa arbetsgivaren! 

Read Full Post »