Julefrid? Snicksnack!

Vare nån som sa nåt om julefrid?

Snicksnack!

svarar jag. Jag dras med i julstressen trots att jag inte vill fira. Jag vill inte, vill inte, vill inte. Men känner mig tvingad.

Idag skjutsade jag Fästmön till jobbet strax före klockan tolv. Därpå var jag ute bland massorna och trängdes och jagade klappar som var slut och åkte och for mellan punkt A, punkt B och punkt C och tillbaka till punkt A igen. Och ta mig tusan om jag inte är färdig med julklappsinköpen nu. Tror jag… Idag inhandlade jag 13 stycken, fast en var på uppdrag av Anna. Nu får det vara nog. Tror jag, som sagt…

Jag har betalat månadsavgiften på lägenheten till och med februari och en annan räkning på några julklappar. Det känner jag mig nöjd med. Så har jag varit ute i förrådet och släpat in två stora julkartonger – den ena med julpynt, den andra med kulor och skit till graneländeten, för en sån gröngöling måste jag ju inhandla i år igen. I morgon tänkte jag försöka få upp den där julgardinen jag köpte förra året samt pynta lite och lägga på juldukar. Om du visste hur det tar emot! Jag tycker den här hysterin är hemsk, jag skulle verkligen vilja slippa i år!!! Och trotsig som jag är har jag hängt upp en påskhandduk i köket. Bara för att.

Jag trotsar med påskgrejor i köket. Och en matchande flugsmälla.

                                                                                                                                                                  Mitt när jag slog in julklappar ringde mamma, förstås. Hon har liksom känselspröt för när jag inte har tid/lust att prata. Men faktum är att det gick riktigt bra att slå in julklappar och samtidigt lyssna på mamma genom telefonens högtalare. Jag bara hummade lite då och då, för hon är egentligen inte intresserad av om jag har nåt att säga, det är bara hon som pratar, praaatar och praaaaaaaaatar – om städtjejen som strular, om kaffestunden hos faster E, om tejpen som tog slut, om  hon ska ta med sig nån mat till mig, om jag veeerkligen inte önskar mig nåt i julklapp och fem gånger, tror jag, hon upprepade att hon ska ringa mig nån kväll i veckan när de har ringt från riksfärdtjänsten angående klockslag för avfärden på lördag. Mamma är snäll numera, det är inte det. Men hon har absolut ingen känsla för om man har tid att lyssna eller så, bara hon får prata. För sen ska hon ju se nåt på TV och då får man ju inte ringa… Nu gick trekvart.

Jag har jordens strykhög att ta tag i när jag har skrivit klart detta. Kanske kan jag koppla av lite framför brädan, det brukar jag kunna göra.

I kväll slutar Anna klockan 21 och på hemvägen tror jag vi stannar till och köper nåt lördagsgodis. Sen blir det soffläge och kanske nån film på TV. Vi läste om Skuggspel som börjar 21.30 på SvT2 med Michael Caine och Jude Law, i morse i tidningen. Kanske blir det en öl och nötter eller nåt sånt också, för det finns alltid i mitt förråd. Nåt som jag däremot glömde inhandla idag var nånting till middag, men det får vara. Jag orkar ändå inte laga till nåt, så.

Igår intog vi ost och kex och vitlöksbaguett och det finns rester kvar av det som vi kan smocka i oss om vi vill ha. Det blev också en flaska vin, köpevin, för en gångs skull! Det var en spanjack, ett crianza, som jag fick i julklapp av mamma förra året. Gott och fylligt!

För andra gången sen jag började blogga i mitten av maj 2009 orkade jag inte ta nån bloggrunda igår hos mina Kickor & Pluttar. Ska försöka göra det strax och hoppas att ni förlåter mig så länge.

Nä, nu ser jag snart stjärnor, så jag kanske måste leta upp nån seg skumtomte eller nåt som jag kan trycka i mig så jag inte kollapsar. Det var länge sen frukosten.

Snart ser jag stjärnor…