Skitväder ute, värme inne

Det var ett riktigt skitväder i morse! Jag hade vaknat av och till under sennatten/tidiga morgonen för att springa på toa, förstås, men också för att det smattrade mot sovrumsfönstret. Och knakade. Regn och blåst, alltså. När jag kom ut från porten hemma hade regnet övergått i snö. Stora, tunga flingor föll och sa

Ploffs!

när de landade på mig och marken.

Det var som att köra i mjölk till jobbet och än värre blev det ju närmare jag kom.

Jobbet, ja… Jag vill inte berätta för mycket om de personer som finns där, men vilka människor det är! Jag har varit här sen i september och jag har aldrig mött folk som är så varma, omtänksamma, snälla och framför allt normala. De går inte att jämföra med de halv- respektive helpuckon som fanns där jag var förr i tiden. I ett annat liv. Där en liten klick styrde – precis som här – men på ett sätt som gjorde att medarbetarna förvandlas till strykrädda rövslickare. Ja, jag skräder inte orden. Det var ett riktigt sjukt ställe! Visst fanns det undantag där också, men inte en enda människa kom nån enda gång fram till mig och frågade rakt på sak. Inte som här. Igår, till exempel, slog sig en kvinna från en annan våning  ner vid mitt lunchbord och sa:

Jag hörde att du inte får vara kvar. Och jag ville bara säga att det var tråkigt!

Vad svarar man på sånt? Jag började förstås gråta, skulle inte du ha gjort det?

Den här värmen möter jag hos de allra flesta som jobbar här. Därför kan jag bara gratulera MG som har fått Tjänsten. Det är en fantastiskt vänlig arbetsplats h*n kommer till! Men det klart att här finns saker som är mindre bra också. Detta handlar emellertid mest om att det är brist på tid och att folk inte alltid hinner kommunicera. För egen del känner jag också att det inte alltid är så lätt att ha två chefer – en som jag sitter ganska nära och som är den som förser mig med de flesta arbetsuppgifter och en som sitter i ett annat hus, som betalar min lön och vars avdelning jag tillhör. Men det går! Det funkar, faktiskt! Jag får mina yrkesmässiga behov tillfredsställda på ett alldeles utmärkt sätt – på ena stället den stimulerande miljön i sig, på andra stället i möten med andra kommunikatörer. Och jag klarar av att ibland dras mellan dessa två var för sig starka fru Chefer.

Jag får lite tid till. 

I morse när fru Chef1 stod i dörrhålet kunde jag inte låta bli att fråga om det var för att de ville vara snälla mot mig som jag får vara kvar en månad. Men det är det inte. Jag har fått saker att göra i januari som är viktiga och som behövs göras och fru Chef1 sa att hon tyckte att det är jättebra att jag kan och vill stanna en månad till.

Det köper mig tid. Och jag planerar och försöker ordna till det bästa under den tiden.