Idag efter jobbet skulle jag åka på
uppköp,
som moster Vera och moster Ljuba brukade säga på sin sjungande finlandssvenska. De avsåg shoppa, handla. Precis när jag skulle gå pajade dragkedjan i min dunjacka. Jackan, som är typ sex år och min enda vinterjacka. Min vanliga otur.
Men sen vände det! Jag åkte till Stadium i Boländerna. Hittade en bra och liknande jacka – till priset av 999 kronor. Bara det att jag blev Stadiummedlem = minus 200 kronor. Och ovanpå det, om man lämnade in sin gamla jacka, som går till behövande (den går fortfarande att knäppa, men glipar över min tjocka mage), fick man 300 kronor. Så mitt tvångsinköp kostade mig 499! Och jag fick en bra jacka, i en storlek större.
Jag slipper frysa.
Efter detta fyndande gick jag i lite andra affärer och satte sprätt på en del pengar – jag hade ju trots allt sparat 500 pix på jackan (Emil-och-soppskålen-resonemang). Det blev två julklappar till mamma, två till Johan, två till Linn och en till Fästmön.
Jag har satt undan en peng på ICA-kortet till julmat. Jag tror i och för sig att mamma nog betalar lite, men ändå. Även om vi bara är två ränner det iväg. Det är till exempel bara mamma som äter skinka, men det går ju inte att köpa en skitliten skinka – det är ju bara fett på såna. Urrrk!
Se, jag tänker framåt! En bit. Jag är så tagen av människors omtanke och värme att jag inte kan annat. En dag i sänder. En dag. Nu har jag klarat av måndagen den 5 december. Snart.
Och när jag kom ut föll små, tunna, men ändå… snöflingor…
Snart är det så här ute. (Det här är en av de sista vinterbilderna från mammas och pappas trädgård.)
PS Varken Stadium eller ICA-banken har betalat för det här inlägget.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Strålande, snacka om ”uppköp”! Grattis!
Kram
Den som får min gamla jacka får ändå en bra jacka. Den går att knäppa. Men jag är som sagt för tjock så det glipade kallt mellan knapparna…
Bra tänk där. En dag i taget. Det är så man får det att funka när det kärvar. En dag i taget.
Ibland, FEM, saknar jag en gammal klok FEM-vän!
vad fint med dalande snöflingor på sidan! här har det ikväll kommit lite, lite snö … kram – och med myrsteg kommer man också framåt. jag tar också såna där små.
Jag försöker komma i stämning, vill så gärna känna lite julefrid. Myrsteg är också steg, det ska vi inte glömma!
Jag saknar ju Gamle Gösten också. Få sitta och prata skit och fika och sånt. Gå igenom bokläsning. Lösa världsproblemen, både hemma och borta.
Gamle Gösten finns tyvärr inte mer, nu är bara Tofflan här…