Kvällen har bara gått. Jag har visserligen varit och handlat och jag har kokat korv och ätit. Men sen har kvällen bara gått. En stund gick åt till att säkerhetskopiera filer. Snart tar USB-minnet slut!
Axeln värker som tusan. Det värker ända ner i underarmen. Varje tangentnedslag gör ont, faktiskt. Men skit samma. Jag beklagar mig inte. Så länge jag skriver vinner jag kampen över de negativa tankarna. Inte vill jag ha några guldstjärnor för att jag sitter här och hamrar ändå och roar en sån som dig med mina ord. Nej, här är ingenting av guld, bara papp.
Bara en pappstjärna.
Jag har försökt uppamma krafter att kolla lediga jobb, men jag har gett upp. Alla de jobb jag har sökt som jag har tyckt att det stod mitt namn på passerar revy för min inre blick. Nu återstår bara jobb där jag inte är kvalificerad nog eller jobb som jag inte vill ha. Jag har tre ansökningar inne på lediga jobb. Det ena vill jag inte ha för det innebär resor – och då måste det vara jädrigt bra betalt om jag ska kunna bil-pendla! Det andra är jag inte kvalificerad nog för. Det tredje är ett vikariat hos en arbetsgivare där jag har sökt hundra jobb, men aldrig kommit på intervju trots att jag är kvalificerad. Så nej. Motivationen är låg.
Det känns så meningslöst att fortsätta den här kampen. Jag befinner mig i helvetet och det är uppenbart att det är där jag hör hemma. Bara korta stunder, i Den Mest Älskades närvaro, känner jag mig levande.
Annars är det här inget liv. Jag vill inte mer. Jag vill inte. Jag vill inte leva längre. Jag har gjort så många fel, men jag tycker att jag har tagit mitt straff nu. Det tycker visst inte Makterna.
Jag vet inte hur jag ska kunna sova i natt. Jag vet inte hur jag ska komma ur sängen i morgon bitti. Men jag gör det. Jag gör det för att jag köper mig tid genom att jobba två och en halv vecka till. Då kan jag också betala mina räkningar en månad till. En månad.
Gå till Toffelprofilen
Kram på’re!
I massor
å nå’ra till
Tack UnderCover!
En kram hjälper inte så mycket, men jag skickar en stor sådan i alla fall!
Tack Rippe! Du som har ditt eget att tänka på…… Spara dina krafter till dig själv!
Åhhh…Tofflan, Tofflan…
Vill bara ge dig en massa kramar…
Ka dé!/KRAM!
Tack Åsa!
Åh Tofflan, jag känner din sorg och förtvivlan och jag önskar att jag kunde göra något för att få dig att må bättre.
Skickar varma tankar och kramar om hårt och länge.
Helvetet är allt annat än 3vligt. Jag måste ta mig igenom det själv – eller bli kvar.
Tack för tankar och kramar!
Ja-a du, va’ fan ska man säga? LIfe’s a bitch – eller nå’t liknande – fast det hjälper ju föga. Inte hjälper det att ‘skicka’ en massa guldstjärnor heller, antar jag? Att man säger att man tänker på dig, fixar ju inte till skiten heller – men det kanske värmer lite, lite. Så – tänker på dig, skickar ett gäng guldiga stjärnor (som du är värd!) och svär en extra gång över hur jävligt livet kan va’!
Tack, dina tankar och stjärnor värmer!
Ja, vad ska man säga..?
Jag har ju inte träffat dig på väldans länge, men det här var verkligen inget scenario jag i min vildaste fantasi kunde tänka mig då när vi jobbade tillsammans, jag upplevde dig som jäkligt driven och duktig, och med skinn på näsan – HUR har det kunnat bli såhär?
”Skit” är bara förnamnet, jag hoppas SÅ att du hittar den väg ut ur träsket som innebär att du fortsätter finnas med här bland oss!! Det måste kunna lösa sig, jag håller tummar och skickar kramar, tänker på dig massor!
Tack för dina vänliga ord, Agneta! Så här blir det när man får fel chef och fel så kallade arbetskamrater. Och man jobbar och jobbar och jobbar – och ändå får man höra att man inte jobbar, ungefär. (Detta var en förkortad version av det hela.)
Det där nässkinnet är bra nött nu, det…
Fy farao! Det finns folk till allt verkar det som…har sett på nära håll på en tidigare arbetsplats hur jävliga ”arbetskamrater” kan vara, det är så sjukt så att det låter som påhittat när man berättar om det – sanningen överträffar dikten.
Du har många här som peppar dig, det är gôtt att se :-), stå på dig!!
Ja det är ju lite så jag känner. Det är många gånger som jag har undrat hur stora fel det är på mig, men så har andra, på andra ställen sagt att det inte är några fel. Folk kan vara så elak, inte konstigt att man blir elak själv.
Det är gott att känna att du och så många andra bryr er!!!