Förr i tiden stängde jag alltid av min mobil på nätterna. Nu för tiden ska jag vara så jädra tillgänglig till höger och vänster, vilket gör att mobilen alltid är påslagen. Jag menar, det kan ju vara nån som ringer och har ett mirakelerbjudande… (Troligt, Tjabo!)
Jag läser i Dagens Nyheter om den senaste Ajfånen. Den som har kvinnan Siri i sig. Siri är en funktion som inte bara påminner om inbokade möten utan också frågar hur vi mår…
Ingen Ajfån men en megafon.
I Spanien pågår just nu forskning där man vill utveckla mobilernas teknologi så att de känner av vilket känslotillstånd användaren är i genom att känna av röstläget. Och sedan 2007 pågår forskning i Stockholm kring känslostyrd mobilteknik. De framtida mobilerna sägs kunna känna av hur vi mår genom att läsa av puls, svett och kroppsspråk.
Ärligt talat tycker jag att det här låter lite läskigt. Jag brukar kolla in folk med Ajfåner. De liksom avskärmar sig från omvärlden med sin bästis. De gör allt med fånen – kommunicerar, leker… Nää, jag vet inte jag.
Jag funderar på att börja stänga av mobilen då och då. Jag funderar på att stänga av vanliga telefonen också. Jorå, den är trådlös och har avstängningsknapp. Jag vill inte bli ett fån. Jag vill inte ha en bärbar bästis. Och framför allt: jag har inte råd.
Så fortsätt och lek ni med era Ajfåner. Jag pysslar med min tejpade. Den tar i alla fall bra bilder.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Jag har en ajfån, men inte varianten med Siri. Använder min som både modem till laptopen (så slipper jag betala för vanligt internet hemma och/eller mobilt internet på landet, eftersom jag har obegränsad surf i luren), bloggverktyg, musikspelare och leksak. Det spar faktiskt en hel del pengar, det där med modemfunktionen.
Det är egentligen så sällan någon ringer att jag inte behöver ha en telefon med mig varje dag heller. Men eftersom jag är en besserwisser är det kul att kunna slå upp saker på internet om jag är ute. Den är inte min bästis, men den är bra på att distrahera när man vill tänka på annat…
OK. Jag har min tejpade mobil, jag.
Rekordet var då jag var bjuden på middag och fyra av sju satt och lekte med sina ajfåner med munnen lite infantilt öppna och var knappt kontaktbara . Jag ville slåss. Siri låter lite läskig faktiskt .
Kram
Så kan det vara.
Jag har heller ingen ajfån. Den jag har har jag fått överta när mitt flickebarn köpte en ny (igen!)..
Om jag ska vara riktigt ärlig, och det ska man ju, så är jag allt lite frestad att köpa en sån där ajfån eller en liknande av annat märke. Men jag har heller inte råd! Mina glasögon gacke sönder härom dagen och jag har två stora jyckar som kommer att ruinera mig med var sitt nödvändigt och kostsamt ingrepp av veterinär. Jag tror att jag tom skulle kunna få lite drygt två ajfånar för pengarna som kommer att rulla ut! Nu ska jag sluta gnälla, Tjingeling!
Uj uj! Brillor och jyckar är dyra – men jyckar är väl ack så kära och väl värda att lägga pengar på!
Intressant att artikeln också nämner människor som skickar SMS i sömnen. Det har jag gjort en gång. Om man sovit för lite, larmet ringer… och man befinner sig i gråzonen mellan vakenhet och dröm…
I övrigt är jag rätt nöjd med min tegelsten med mossa på. Men i december får jag en smartphone YAYYY.
Ja, det var jättemärkligt, nästan läskigt!!! Och du har själv gjort det!!
Jag kör med min tejpade Nokia N95 tills vidare – den tar så bra bilder!