Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 1 december, 2011

Så många som var fjärde chef inom offentlig verksamhet vill inte vara chef – i alla fall inte inom offentlig sektor. Det visar en undersökning som Ledarna har gjort.

Hmm… Varför fortsätter man då att vara chef om man inte vill det? Varför har man inte tillräckligt med självinsikt att man hoppar av sitt uppdrag när man uppenbarligen inte trivs?

Vi är ju många som tycker att kategorin

psykopater

är högt representerad bland cheferna. Där har vi kanske svaret. Psykopaterna är ju helt oberäkneliga och förstår varken sitt eget eller andras bästa.

Bland privatanställda chefer kan bara två procent tänka sig att vara chef inom offentlig sektor.

Nej, det är ju inte så konstigt, dårå, att det saknas bra chefer inom det offentliga. De som är chefer där vill inte vara det och de som skulle kunna bli bra chefer i offentlig verksamhet vill inte heller.

Och när båda grupperna beskriver chefer inom offentlig sektor använder de ord som

maktlös, lågavlönad, trött och feg

Lite intressant med tanke på att en före detta chef kallas Fantasilönen i vissa kretsar. Eftersom h*n inte fick den lön h*n ville ha blev h*n tvungen att gråta ut hos Überchefen – som naturligtvis tog tillbaka Fantasilönen. Är alla frimurare eller vad?

Trött och feg är emellertid epitet som stämmer in på Fantasilönen. Men inte maktlös, snarare maktgalen. Ehum… sa jag att Fantasilönen kvalificerar sig som psykopat?

Read Full Post »

GAH, så trött jag blir! Varför alla dessa bebisar i reklamfilmer och reklamspottar på TV och radio? Det blir liksom liiite tjatigt när ComHem, Sängjätten, 118 800 och fler med dem använder jollrande bebisar i sin reklam. Varför? Man fattar ju ändå inte vad de säger. Och gissningsvis fattar ungarna inte själva vad det hela handlar om. Nä, fy! Dålig fantasi, tycker Sur-Tofflan!


Fyra månader gammal Sur-Toffla skulle aldrig ha varit med i nån reklam!

Read Full Post »

Så vart det kväller i stugan. Det är inte många timmar det är ljust så här års! Och här sitter jag och knaprar på middagen framför datorn. En middag som består av en näve pepparkakor av billighetsmärke från Tokerian. Smular gör jag som f*n i tangentbordet. Kanske tangentbordet är nästa datorpryl att paja, nu när skärmen och den trådlösa musen har gett upp? För övrigt spelar det ingen roll hur många pepparkakor jag äter. Jag blir inte snäll ändå. Fråga Di Humorlöse som blänger på mig varje gång vi ses. Och några till.


Annas pepparkakor äter jag tyvärr inte, men den mikroskopiska bildtexten säger ungefär att det är dessa pepparkakor man ska ta till när inga vanliga hjälper. Så jag äter fel sort, alltså.

                                                                                                                                                              Jag fick en kallelse till vården idag. Varför skickar de ut såna, egentligen? Tiderna passar ju ändå inte. Och dessutom har jag inte råd att gå. Det får räcka med tandläkarbesöket. Nån måtta får det vara på hälseriet. Fast jag borde kanske kontakta doktor Anders om en axelspruta igen, det borde jag nog. Det är ju så skönt när han sticker in en lång ¤%&/# sprutnål där det gör som mest ont i axelleden… Men han gör det fort och bra. Det har hållit i två år inklusive en husrensning och en flytt – det är inte dåligt!

Här ska jag inte bli långrandig. Jag har en strykhög att ta tag i. Och jag orkar inte höra fler kommentarer om varför jag stryker. För mig är det lika viktigt som att tvätta kläderna. Få mig inte att känna dåligt samvete för att jag pressar ner fibrerna i tygerna så att kläderna håller sig rena längre – samtidigt som de blir släta och fina! Jag gör som jag vill och du gör som du vill. För övrigt gillar jag ganska mycket att stryka, för jag brukar stå och tänka så bra då eller glo på nåt intressant program på TV eller så. Musik går inte alls längre, jag har blivit allergisk. Det funkar bara i bilen, men där är jag ju redan galen, så…

Äh, bäst att sätta fart så jag hinner med det jag ska innan det är dags att hämta hem Fästmön från jobbet klockan 20. I morgon bär det av till Himlen även för min del, men först till kvällen eftersom jag jobbar på dan.

PS Jag fick äntligen publicera majoriteten av de forskarsidor på svenska och engelska som jag har jobbat med sen i september. Ett sextiotal sidor är klara av cirka 70 totalt. Synd att jag inte ska vara kvar på jobbet, för då hade jag kunnat lägga en länk från min välbesökta blogg till jobbets hemsida.

Read Full Post »

Nej, det är ingen ordning med nånting! I kväll när jag kommer hem från jobbet läser jag att Stina Lundberg Dabrowski (eller är ordningen på efternamnen tvärtom eller har hon bara ett namn numera??? Ingen ordning där heller!..) var inte först med att få kändisar att hoppa.

Den som kom på det hela var fotografen Philippe Halsman, född i Riga, död i USA 1979, som fick kändisar att hoppa framför kameran. Men Stina LD eller DL eller L eller D är inte ensam om att kopiera – det var väldigt många som snodde Philippe Halsmans idé. För övrigt gjorde Halsman hundra omslagsbilder för magasinet Life.


Trodde du att Stina var först med att få kändisar att hoppa framför kameran? Då har du hoppat i galen tunna.

                                                                                                                                                                   Detta läser jag i tidningen Journalisten som låg i min postbox idag. Källan är Bengt Jörgen Moberg.

Nää, det är ingen ordning med nånting. Att Stina inte var först med att hoppa… Jajamens, där ser man!

Read Full Post »

Idag är det den första decemberdagen. Den första dagen i årets sista månad. Jag kan inte hjälpa det, men jag tänker på de förhoppningar jag hade efter sommaren. Jag tänkte att den här hösten, den blir den bästa på länge. Och på sätt och vis blev den det. Men om 30 dagar är förhoppningarna grusade och jag balanserar redan på räcket.

Årets första decembermorgon var ett par grader på plus. Lite kylig, alltså med den nordliga vinden som blåste igenom frisyren. Himlen var vackert rosa och L, som agerade mottagningskommitté när jag kom till jobbet i morse, menade att det är snö på gång. Jorå, rosa himmel brukar betyda det…


Den första decemberdagens morgonhimmel 2011. 

                                                                                                                                                               L bjöd för övrigt på smaskigt morgonfika med tre sorters mjuka kakor, varav en helt nykomponerad – av misstag. Samtliga tre var alldeles för goda för att vara nyttiga, men jag var ju bara tvungen att smaka en bit av dem alla. Jag magrar väl sen när jag har slutat här.

Jag har ägnat morgonen åt att inventera trycksaksförrådet och skriva en förteckning. Vidare har jag rensat en hylla med tidskriftssamlare och fördelat lämpligt antal ex trycksaker i var och en samt märkt dem, förstås. Så har jag justerat lite text, mejlat några rader hit och dit, granskat några webbsidor och några intranätsidor. I eftermiddag blir det blankettpyssel med S. Tiden rinner ut. Vi slutar båda två vid årsskiftet, men för S:s del innebär det att den 20 december är sista arbetsdagen, för min del är det den 21 december.

Det blev en tur ut på lunchen för att äta kycklingspett och läsa Sankta Psyko, min bok på gång. Det är en märklig bok. Det händer inte mycket i den, men stämningen är kuslig. Lite som mitt liv… Det känns som om det har börjat växa mossa på mig. Jag tappar ord igen och jag glömmer saker om jag inte antecknar ordentligt. Häromdan kom jag inte på ordet för blomman julstjärna…


Mossigt!..

                                                                                                                                                                 Fästmön messade på lunchen att jag hade låst in henne rejält i morse – med båda låsen. Hon trodde att jag hade glömt bort henne, men i själva verket ville jag ju spara henne för mig själv… Moahahahahaaaaaa….

Read Full Post »

Dags för veckans höjning (säng) respektive sänkning (peng). Det är inte svårare än så här:

Säng

  • Scandic Uppsala Nords julbord (oslagbart på fisksidan)
  • Fästmön (som passar i vilken glasögonbåge som helst – allt klär en skönhet!)
  • Thaistället (kycklingspetten med jordnötssås är helt fantastiska!)
  • Ro (tänk om jag kunde få lugn och ro och bara få vara… Och arbeta…)
  • Sova en hel natt (dröm om det, liksom…)

Peng

  • Pengar (utan inkomst från den 1 januari)
  • Bostadsfunderingar (jaha, dags att planera för försäljning och bli hemlös miljonär, kanske. Parkbänken nästa!)
  • Oro (för att vara utan inkomst och bostad)
  • Folk som behandlar mig som ett tjänstehjon (de finns i alla läger)
  • Snö (jag vet att det är dags, men jag vill inte!)

Read Full Post »