Mina ögon har blivit blåare sen igår. Man tror att tårar ska späda ut färgen, men faktum är att den djupnar.
Jag vet inte vad jag ska säga till min gamla mamma när hon ringer och pockar på uppmärksamhet och gråter. Jag vill bara att nån ska säga att de här tre åren av helvete var ett enda stort misstag. Att jag frikänns från skulden av att ha åsamkat lidanden inom familjen. Att allt bara var en ond dröm, att jag får upprättelse. Eller nej… Jag vill inte ha tillbaka nåt, jag vill inte ens ha ett förlåt. Jag vill att min mamma ska vara stolt över mig igen och att hon inte ska skämmas eller gråta.
Det finns inga ord som är snälla som kommer ut ur min mun i kväll. Varje gång jag försöker förklara är det som om jag kastar knivar – verbalt.
Det är för många ljud också. Jag vill, men orkar inte svara på telefonernas envisa signaler eller min hemska sms-harang-signal som ironiserar över den jag är.
Jag vill mest bara att nån ska säga att det var ett misstag och nu gör vi ett nytt försök. Men det farliga växer inuti mig och jag kräks på golvet jag nyss har skurat. Jag vill leva egentligen, men jag vet inte hur man gör. Jag undrar hur den som åsamkade oss allt detta kan fortsätta leva som h*n gör. Det tar ju aldrig slut. Kan man sova gott när man har så många liv på sitt samvete? Kan man möta sina barns blickar och säga:
Jag kränkte inte!
Det undrar jag.
Mina ögons färg har blivit djupare blå sen igår. Men jag ser bara en utväg. Tunnelseende. Och återseenden! Jag längtar. Min resa har börjat.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Men det finns alltid ngt runt hörnet. Man kan aldrig veta vad om man inte stannar och ser efter. Återseende och tunnlar kommer du garanterat att få förr eller senare men vad du tar med dig kan ingen veta om du inte väntar så länge som möjligt innan du tar den vägen.
Du har bla fästmön. Det räcker långt!
Jag orkar inte gå vidare. Fästmön har fått dra ett sånt tungt lass genom hela den här resan – förutom sitt eget. Det är inte rätt.
Men hallå där Tofflan ditt enögda just idag TJURAHUVE.Måste just du lägga på dig HELA VÅR SLÄKTS ELÄNDE? JUst där du är idag,var jag igår.Eländes,Ring mig,skriv ,maila.Tofflan,mitt liv är även det i totalkaos,så all förståelse.
Jag sitter på jobbet. Sitter. Jag orkar inte kommunicera.
Du får inte koppla ihop det du var med om nu och det som den lille fjanten gjorde. Enkelt för mig att skriva men det är en dos sanning i det. Gråt idag, imorgon, ja en massa dagar, men försök visa på just din stora arbetsmoral och jobba häcken av dig tiden som är kvar. Det var nog tufft för dem att ta det här beslutet och njut av att du har en månad kvar, lite drygt, på ett bra ställe. Antagligen förpassar du väl mig ut i kylan just när du läser det här, men jag tror verkligen på din förmåga och vad du kan, om de sökte någon med XXX-kompetens skulle det ha framgått, det är inte dig det är fel på, det var sökmallen!! Var rädd om dig och försök sträck på ryggen mellan kräkningarna.
Tänker så mycket på Dig!
KRAM
Förlåt om jag redigerade i din kommentar. Jag har nämligen inte öppet skrivit var jag jobbar – jag vill inte bli förföljd här också.
Jag är på jobbet. Sitter.
Kram!
Hittar inga ord som passar
Fyller på kramlagret istället
Himla mycke’ kram på’re
Det finns inga ord kvar. Kram
Men fina , fina du
Kram
Tack för sms igår kväll, jag orkade inte svara, hade mamma på tråden.
Kram!