Jag kan inte skriva om jobbet mer. Och skälet är att det snart inte finns att skriva om. Inte för mig.
Förmiddagen har gått i slow motion. Jag har försökt åstadkomma nåt vettigt, men det har mest blivit lite mejlande och lite jagande av konsult inför ett eventuellt kommande uppdrag åt denne.
Lunch bestämmer jag mig för att äta thailändsk . Det var 23 och en halv timma sen jag åt överhuvudtaget. Mitt lunchsällskap blir min bok. Jag äter och jag läser och jag ser genom tårar hur den ena föräldern försöker skapa nya jultraditioner åt två små flickor som vill hålla fast vid nåt som inte längre finns. Så är det i verkligheten också, kan jag meddela från min livsresa genom förhållanden där inte bara en förälder blir lämnad utan också barnen.
Thailändskt till lunch.
När jag läser om hur grannar som huvudpersonen trodde var vänner har fest utan att bjuda, hugger det i magen av igenkännande. Att stå utanför och höra festen som pågår där inne. Festen hos dem man trodde var ens vänner. Hur många är vi inte som har hört det ljudet på avstånd?
Jag går tillbaka i det småprickiga novemberregnet och ser inte skogen för alla träden riktigt skarpt. Det är som om jag inte minns vem jag är eller vart jag är på väg.
Jag ser inte skogen för alla träden riktigt skarpt.
Till och med min tejpade mobilkamera gråter. Gråter så att färgerna måste justeras alltför överdrivet i Photoshop. Jag är vilse igen.
Färgerna och jag är vilse igen.
Det låter som om du behöver en STOOOR tröstkram, så här kommer en megastor ”cybervariant” av kram från mig!
Tack, den kramen behövs!
En stor kram från mig också. Önskar jag kunde göra något så du kunde få mer varaktig glädje.
Tack och kram till dig också!
Nej, men lilla vännen! Det här låter smärtsamt. Ring om du vill.
Stooor kram till dig fina, fina Tofflan ❤
Jag orkar inte ha några kontakter just nu mer än med de närmaste och här på bloggen. Men tack för kramen!
Crap!
En himla massa kramar till dej. Ungefär så många som du behöver. Å säg till om dom inte räcker så kommer det en hoper till
Crap it is! Men tack för kramarna! De behövs. Massor!
Skickar ett par hjärtestjärtar <3<3
Tack, pullan!
Crap var ordet .Är så ledsen för din skull . Så jag cyberduttar lite .
Kram
Kram och tack!
Kramar kommer från Dalarna också…björnkramar… vill ändå påminna att du fått något nytt att lägga till i ditt CV, för jag känner intiutivt att du får goda vitsord även om det inte var du som hade 100% match för den tjänsten !
Tack! Jorå, det är väl det positiva, men efter nyår blir det försäljningar eftersom jag inte har nån inkomst. Det är min verklighet och den kommer jag inte ifrån om jag inte…
Skit också… De vet inte vad de går miste om. kram
De har hittat nån bättre.
Men sicka ena som inte fattar att du hade varit bäst. Säker ngn svågerpolitik som ligger bakom 👿
*skickar önskningar om ork att ta nya tag*
Nej det var nån som är bättre än jag som ”vann”.
@Tofflan: Jag är inte övertygad!
Jag vet att det var så.