Laddning i Paradiset

Som jag skrev igår blir det intervju i nästa vecka, inte riktigt spikat vilken dag än. Den dag jag valde var populär, så jag fick lämna ett alternativ. Detta gör det hela ju inte mindre pirrigt! Hur som helst, laddningen har påbörjats och spännande ska det bli. Samtidigt som jag ju naturligtvis är skitskraj att det inte ska gå åt det håll jag önskar…

Nedanför mitt jobbfönster ser jag dessa!

                                                                                                                                                                                      Idag är det en sorts konferens här i Uppsala för oss som jobbar inom ”företaget”. Det hela börjar i eftermiddag med två möten och fortsätter under kvällen med middag på stan och after work på K, som tyvärr inte är mitt favoritställe. Hela onsdagen är det sen möten och olika programpunkter som till exempel webb, personaltidning, omvärldsbevakning med mera.

Fästmön är ledig idag, men har en stadstur inbokad, vad jag förstår, för att träffa sin yngsta dotter. Det är svårt att räcka till för fyra barn – och en besvärlig fästmö… Det gäller att få tid såväl för alla som för var och en. Igår var det familjens manspersoner som fick mammas tid. I alla fall den lille. Slaktar-Pojken och Anna telefonerade – och det i sig är lite kors i taket för en person som, när man messar, svarar jakande genom att skicka tillbaka ett svar med denna lydelse:

K

Detta är alltså en förkortning av OK… Hur som helst, roligt var det att få höra att Slaktar-Pojkens första dag på slakteriet hade gått bra! Det känns lite som att knyta ihop säcken när vi på sätt och vis hamnar lite i samma företag, om än inte riktigt. Nu återstår bara vad vi ska säga till farbror Bosse om var jag jobbar året ut… Annas pappa är nämligen en praktiker i yrket, medan jag ska jobba mer teoretiskt…

Ja just det! Idag är det egentligen den första dagen jag kan säga att jag arbetar utan att sätta citationstecken runt ordet! För från och med idag och året ut vikarierar jag som kommunikatör. Jag har provat på jobbet i två månader och jag trivs med såväl arbetsuppgifter som kollegor. Jag trodde inte att det kunde vara så här trivsamt på en arbetsplats – samtidigt som jobbet i sig är så otroligt stimulerande för knoppen! Ärligt kan jag säga, att varken kollegor eller arbetsuppgifter var särskilt stimulerande i mitt förra arbetsliv. Jag har liksom andra intresseområden än småbarn och heminredning och jag tycker om att delta i diskussioner där det är högt i tak – inte i dialoger  som blir monologer för att folk inte vågar säga sin mening – ifall chefen tycker annorlunda. Nu hoppas jag bara att jag får fortsätta jobba i Paradiset – jag tror att det är så jag ska benämna den här arbetsplatsen från och med nu!

Nu ska jag kolla igenom min dator efter de program och fonter jag behöver – i morgon ska den uppgraderas till System 7.