Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 29 oktober, 2011

Året är 1974 och en familj försvinner mitt under en påsklunch – förutom den minsta flickan. Det är grundhistorien i Camilla Läckbergs senaste deckare Änglamakerskan.


Om en familj som försvinner – och om dess änglamakerskor.

                                                                                                                                                            Det har gått många år och Ebba, den lilla flickan, nu vuxen, återvänder till sitt barndomshem med sin man Mårten. De sörjer sin lille son Vincent, som dött i en tragisk olycka, genom att renovera huset på ön Valö. Ön där Ebbas pappa drev en hård internatskola. Men så brinner huset och en dag är det nån som skjuter mot Ebba. Polisen Patrik står i centrum för utredningsarbetet tillsammans med Gösta, som en gång tillsammans med hustrun tog hand om den lilla föräldralösa flickan, Martin (märkligt nog med samma förnamn som författarens man) och så den mindre kompetente chefen Mellberg. Och så Erica, förstås, Patriks fru, som gärna lägger sig i polisarbetet. Hade jag varit Patrik så hade jag inte haft lika stort tålamod med detta, kan jag meddela.

Detta är en ganska typisk Läckberg-deckare. Det fikas, visst, men inte överdrivet mycket. Det dras paralleller till historiska händelser i världen och i närområdet, ett grepp Läckberg använt sig av i tidigare i framför allt Tyskungen. Dessutom handlar det delvis om liknande händelser som i den boken. Och den om att förlora ett barn har Läckberg också berättat.

Nej, det är inte mycket nytt hon kommer med den här gången, Camilla Läckberg. Ändå tycker jag att den här boken är spännande även om den bitvis känns seg och känslan av att jag har läst det här förut i nån av Camilla Läckbergs tidigare dyker upp ganska ofta. Medelbetyg, inte mer, blir det.

Read Full Post »

Ärligt talat funderar jag på att byta frisyr. Men till vad? Det står lite mellan lugg och panna (det vill säga ingen lugg), så jag tog kändisvärlden till hjälp. (De flesta av bilderna nedan är lånade från kvällspressen.)

Lugg


Lars Adaktusson har sidbena och snedlugg. Fördelen med en sån frilla är att det går att slänga med luggen.


Lena Sommestad har nån sorts rundklippt lugg.


Åsa Romson i kraftig pannlugg.


Tintins lugg står upp.

                                                                                                                                                                Panna


Anders Bagge har inte mycket till lugg, men panna. Och skägg.


Anders Nunstedt har panna och luggen verkar obefintlig.


Thomas Mattsson – har han panna eller lugg? Bilden är beskuren i tidningen så man vet inte.


Stig Larsson, han som var först med att heta Stig Larsson – döljer han sin lugg genom att visa pannan???

                                                                                                                                                                  När det blir… lite för mycket hår brukar Fästmön och jag säga att man ska ta fram silvertejpen. (Ja, du kanske fattar hur den ska användas!..) Men det är mest för prominenta ögonbryn. Såna som till exempel den här mannen skulle kunna göra nåt åt. Om han ville.


Prominenta ögonbryn kan motverkas med silvertejp. Men luggen…

                                                                                                                                                           Den här mannen har också ögonbryn men dessutom panna:


Ögonbryn och panna.                    

                                                                                                                                                               Nää, jag fick inga idéer efter att ha kollat in folk i farten, jag blev bara mer förvirrad.  Jag får väl fortsätta med nån av mina egna morgonvarianter…


Arnefrisyr. Arne som i Kurt Olssons medhjälpare.


Kurt Olssonfrisyr.


Snedlugg,brillor och könsbyte blir nog bäst!

Read Full Post »

Man kan ju undra om det pågår blodtransfusion i mitt badrum.


Från den ena…

                                                                                                                                                          Kanske den elaka Tofflan har tömt ett barn eller två på blod så här till Halloween? Bäst du springer och kollar så dina barn mår bra… 😈


…till den andra.

                                                                                                                                                          Skämt åsido – trots att jag vet att vissa föräldrar inte tål att man skojar om barn. Själv tål jag inte att se blod för jag svimmar. Nej, jag tappar om vin för att sen tillsätta jässtopp. Den här satsen har bubblat i två månader nu och om jag inte vill ha sherry utan rödvin som planerat är det nu hög tid att stoppa jäsningen.

Men först måste bottensatsen avlägsnas. Då tappar jag över allt vin minus bottensatsen i dunk nummer ett till dunk nummer två. Sen tömmer jag och sköljer ur dunk nummer ett innan jag skjutsar tillbaka vinet. Sist häller jag på jässtopp. Dunken ska sen skakas under minst en veckas tid – eller tills det slutar att låta som om den innehåller champagne när man skakar den. Därpå väntar klarning i minst en månad, gärna längre.

Så kanske, kanske att jag har runt 25 nyupptappade flaskor rött till jul. Matchande och bra till den högtiden, eller hur?

Read Full Post »

Äntligen sovmorgon!!! Hur kan man längta så? Jag kan i alla fall! Och Fästmön! Ändå låg vi inte halva dan eftersom Anna började jobba klockan tolv. Tyvärr ända till klockan 21 i kväll… 😦

Lördag means godis! Därför blev första stoppet på väg till Annas jobb Tokerian. Eller nja, vi hade lite andra ärenden där också, bland annat till apoteket. Hur som helst, godis blev det! Och tro nu inte för en sekund att jag tänker ge bort en enda bit till nån utspökad unge som ringer på dörren! Nä! För jag ska sätta på mig värsta masken och skrämma skiten ur dem allihopa! I wish… Tyvärr har jag ingen mask, men en del – läs: jag – är så jävla fula ändå att det går bra att skrämma skiten ur snorungar utan mask. Talangful(l)t!

Talangfull var däremot inte den person bland Tokerians personal som hade fyllt på lösgodiset. Snarare fantasifull. Eller vad sägs om dessa skumma skumbananer?


Skumma skumbananer som mer ser ut som colabåtar i mina ögon.

                                                                                                                                                      Skumbananerna var inte det enda som var skumt.


De syrliga skumshotsen såg mer ut som salta sillar, tycker jag.

                                                                                                                                                                   Ja, den som hade fyllt på godiset kunde nog inte läsa och var säkert färgblind också. Salmiakgodis brukar väl för det mesta vara svarta eller möjligen kamouflagegröna?


Ser mer ut som bilar i vit choklad, men jag kan ju ha fel..?

                                                                                                                                                                 Tur att inte Frida var med, för de sura colanapparna visade sig vara nånting helt annat. Det hade gjort henne grymt besviken.


Ser inga som helst sura colanappar, men däremot röda Ferraribilar.

                                                                                                                                                              Nej, många rätt var det inte idag!.. Tyvärr kunde jag inte fota alla tokerier för folk som var där med sina snoriga och gapiga ungar började blänga som f*n på mig. En sista bild:


Såna här kallas väl ändå inte salta rullar utan kolor???

                                                                                                                                                                Jag suckade och stönade och ojade mig och fotade tills min tejpade mobilkamera (ja, jag har inte fått tummen ur än och bytt!) gav upp en suck och började pipa att batteriet var tomt. Till alla snorungars föräldrars lättnad.

En familj höll på att göra mig fullkomligt galen. Mamman drog varuvagnen, pappan vagnen med en skrikande lillasyster och omkring ekipagen kretsade Daniel*, cirka fyra år. Denne Daniel var ta mig f*n överallt – och helst i vägen för min varukorg. Jag vet inte hur många gånger jag faktiskt oavsiktligt – ja, det är sant! – drämde korgen i huvet på honom – i värsta fru P… nej visst nej, hon har ju bytt namn sen hon gjort sin exman tjänsten att skilja sig från honom, fru Flängört-stil.

Till råga på allt hamnade familjen före mig i utcheckningskassan. Mamman, mager och eländig, skickade kassörskan att hämta ett reklamblad – för att därur klippa en rabattkupong på typ fem spänn!.. (Vid det här laget hade Anna sprungit ut för att köpa lunchsallad i kiosken och klockan sprang iväg närmare tolv än den nånsin hade varit hittills under dan…) Jag säger då det…

Vi hann emellertid till Annas jobb. Jag fortsatte därefter till biltvätten St1, hur det nu uttalas. Skit samma, de som jobbar där är alltid jättetrevliga, men de flesta kunder kan inte köa – varken i affären eller till biltvätten, trots skyltar. (Jag börjar bli riktigt orolig för läskunskaperna hos folk i gemen!) Ingen kö till tvätten idag, emellertid, bara i affären där en hungrig unge avkrävde sin stressade mamma en korvj***l trots att mamman skulle vara nånstans klockan tolv. (Vid det här laget hade klockan passerat tolv, så gissningsvis var mammans framförhållning inte den bästa heller.)

Clark Kent** blev jätteren och fin och jag gnuggade honom torr efteråt med mjukt trassel. Hemma i New Village fick han en invärtes genomgång med dammsugaren. Nu är han så vacker – se själv:


Min vackra bilman!

                                                                                                                                                            Hemma igen kan jag meddela att jag är otroligt sugen på godiset i bunken, men jag försöker intala mig att familjen Galning hade varit på Tokerian före oss och grävt med sina bajsiga fingrar bland godiset (de gjorde ju det en gång när vi var där och försökte handla) – bara för att kunna låta bli att ta mig ett smakprov eller två.

I stället är det dags att slå en signal till mamma och sen traska över till H med ett par klädespersedlar jag har utlovat, men som har legat i sina platspåsar här sen i somras. Ibland är jag inte snabb, mitt efternamn till trots…

Resten av eftermiddagen ska jag ägna åt att läsa ut min bok, om jag hinner. I kväll sen blir det säsongsstart av Downton Abbey klockan 21.30 på SvT1. Det ska jag inte missa!

                                                                                                                                                     *Daniel heter nånting helt annat. 
**Clark Kent = min vackra bilman

Read Full Post »