Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 25 oktober, 2011

Det kändes som om jag hade så mycket kväll i kväll. Först. Men sen svischade timmarna förbi och nu är det snart läggdags. Jag har pratat i telefonen tre gånger – först ringde jag mamma, sen en kär vän och sist, men inte minst ringde Fästmön.

Mamma har nu börjat backa om julen, gissar att jag inte lät tillräckligt entusiastisk i lördags. Men det är ju bara så att jag inte vet mitt läge och jag har svårt att planera nånting för framtiden då. Än så länge är löften bara ord i luften – inte på nåt papper. Och då blir det… knepigt.

Min kära vän och jag avhandlade sju sorger, åtta bedrövelser och en miljon glädjeämnen. För just idag är jag väldigt glad för min väns skull och önskar en massa lycka till. Bland våra gemensamma glädjeämnen finns de partners vi har – vi är så lyckligt lottade att det finns lugna och kloka personer vid vår sida. Inte såna som vi, som är hetsiga och snabba att måla allt och alla i tjockis-svart… Jag känner mig ibland som skalet på en kastanj, taggig som f*n.


Självporträtt?

                                                                                                                                                               Idag har jag målat lite för mycket i svart, liksom en och annan människa. Framför allt en människa som har gjort mig mycket illa – trots att vi aldrig, mig veterligen, har träffats. Det komplicerar saker och ting. Och än mer komplicerande är det att det vi kallar Världen är nånting så litet. Jag önskar att jag kunde se över och bortom alla onda ord. Låta dem rinna av mig. Men jag är inte alls bra på det. Jag till och med förutsätter att de flesta vill mig illa. Som balans och motvikt rycker då allt som oftast Anna in. Kloka, coola Anna som säger saker som

Det är väl skit samma vad h*n tycker, det är väl viktigare vad jag tycker?

Snacka om att slå huvet på spiken!..

Men jag har också gjort en ny bekantskap i Peter (som egentligen heter nånting annat). Jag känner mig modig som vågar, modig som ändå litar på mitt omdöme. Samtidigt är det väl så att den som ger också får. Noterbart är, för övrigt, att jag mer och mer väljer manliga bekantskaper. Kvinnor blir ibland alldeles för hönsiga för mig, jag orkar inte med dem. Med hönsig menar jag här mest skvallriga och intrigerande kärringar.

Min kollega Lisbeth (som ju också heter nånting annat) är ju kvinna,  men inte alls av den hönsiga sorten utan en av de roligaste  jag träffat på länge! Hon har en sån där torr humor som tilltalar mig, hon har ett sätt att säga de roliga orden som om hon vore ett våp – och sen är hon så jäkla smart! Nota bene, vi har också haft många seriösa diskussioner och samtal – jag gillar verkligen detta utbyte!

Och så har jag haft sms-kontakt med Carl idag igen! Pinsamt nog blev jag tvungen att messa honom och fråga efter några filer jag inte kunde hitta. Jag saknar honom verkligen och jag kan väl lugnt säga att sen den dan han slutade har jag inte fått nån handledning över huvud taget utan jag har fått klara mig bäst jag kan med de uppdrag jag har. Men det går. Det går rätt bra.


Carl agerar Jeppe paa Bjerget.

                                                                                                                                                                    Jag fick också ett mejl i kväll som gjorde mig glad. Glad därför att en person som länge har väntat på en behandling äntligen ska få den, redan på måndag. Självklart håller jag alla tummar!

Och så avslutningsvis… Bloggtoppen. Självklart finns/fanns jag där, detta är ju en ganska läst och välbesökt blogg. Så nu är, för säkerhets skull, ett antal lösenord ändrade – just in case. Mitt lösenordssystem är klassat som starkt, men ändå vill man hacka mig så går det nog. Fast å andra sidan, hur många hemligheter har jag kvar? Några pengar har jag i vart fall inte som nån kan ta.

Nu är det dags att krypa till kojs. Och nej, madrassen är inte full av pengar, jag lovar.

Read Full Post »

Ibland måste man googla sig lite för att få veta var man har sig, hur man syns och vem man är. Och faktum är att jag som Tofflan är mycket mer än bara en bloggare! Mer än jag kunde drömma om…

Jag är till exempel

  • en film
  • ett kvarter
  • en hund
  • en katt
  • ett fritidshem
  • en förskola
  • en kille
  • en häst
  • en tjej (jag är ju tant)
  • en bok
  • påvlig
  • ett föräldrakooperativ
  • ett marsvin
  • en duntoffla
  • en slipper
  • handtovad
  • stickad
  • av fårskinn
  • virkad
  • en träsko
  • en ekologisk mockasin
  • enfärgad
  • en stolstass (möbeltass)
  • av filt
  • en D-ponny
  • en storasyster
  • dekorerad med glitterlim


Jag?

Read Full Post »

Nu är jag arg igen. Jag blev skitarg när jag läser om en rullstolsburen kille som skulle åka tåg mellan Stockholm och Uppsala till och från en fest. Det blev en dyr resa. För SJ. Den kostade dem 80 000 kronor. Jag är inte arg för att SJ ger pengarna till killen som kompensation. Jag blir arg för att SJ inte håller löften och för att rullstolsburna och andra personer med funktionshinder inte kan lita på SJ.

Killen hade assistent med sig på tåget. Det SJ skulle ställa upp med var personal som kunde sköta en rullstolslift så han kunde komma på och av tåget i sin rullstol. Men när killen skulle åka fanns varken handikappvagn (med särskilt gott om utrymme för rullstolar) eller nån tågvärd som var särskilt utbildad i att sköta rullstolsliften. Men vadå, liksom? Borde inte alla tågvärdar ha utbildning i att sköta en jävla lift? (Ja, jag är skitarg, det är därför jag svär!) Det är här diskrimineringen blommar, tycker jag. Borde inte den som är rullstolsburen kunna åka vilket tåg som helst, liksom?

Killen anmälde helt enkelt SJ till Diskrimineringsombudsmannen. Tillsammans med SJ träffade DO och killen en förlikning. Det vill säga SJ köper sig fri från en rättegång kring diskriminering. Och killen får säkert mer pengar genom att göra så här i stället för att driva det till domstol. Det är ett riktigt sjukt system vi har i det här landet, detta att företag – för att inte tala om arbetsgivare! – kan köpa sig fria och på så vis slippa rättegångar. Den enskilde får mer pengar om h*n lovar att nöja sig med pengar. Men nån annan upprättelse får h*n ju inte. Påminner mig om ett annat ”fall” där man kunde gått till arbetsdomstol och fått rätt – men lägre skadestånd än vid en typ av ”förlikning”. Upprättelse kring den egna personen fick den drabbade emellertid se sig i månen efter.

Det här fallet uppmärksammades emellertid i framför allt lokalblaskan och i DN. Och det är bra, tycker jag, även om media borde ha slagit på stora trumman och inte på lilla. Företag eller arbetsgivare som köper sig fria ska visas upp/hängas ut, de ska inte slippa undan bara för att de har råd att betala. Men det är också skrämmande att det ska ta två (2) år innan nåt händer. Killen var nämligen på väg till festen i Uppsala hösten 2009…

En självklar svart bak till SJ och för systemet vi har i vårt land där företag och arbetsgivare kan köpa sig fria från rättegångar. Det är ju bara inte klokt!..


En svart bak till SJ och till det system vi har i vårt land där företag/arbetsgivare kan köpa sig fria från rättegång.

Read Full Post »

Mera Lisbeth! Jag har bestämt mig för att hon ska få ett eget epitet, The Laughing Lisbeth, och egna inlägg här på bloggen. Inte för att hon garvar så mycket själv, egentligen, utan för att hon får mig och de andra kollegorna att kollapsa av skratt. Väldigt ofta.

Idag på förmiddagen var Lisbeth i sitt esse! Inte nog med att hon uppfann nya tyger, hon bekände också att hon minsann använder sin nya bil, en asläcker cab, för diverse nöjesresor.

Ja, jag behöver olika utflyktsmål och ett ställe dit jag och bilen åker till ofta är Plusvardag.

(Lisbeth har inte nåt funktionshinder.)

Read Full Post »

Min kollega Lisbeth, som egentligen heter nånting helt annat, är en rolig prick. Det konstaterade jag ganska omgående. Idag har vi setts en ganska kort stund, men på den stunden hann hon uppfinna ett nytt tyg:

Ullsiden. Sånt där tyg man har under som andas.

En annan kollega bredvid Lisbeth började flabba hysteriskt och vrida sig spastiskt i skrattkramp. En tredje konstaterade:

Det måste vara väldigt kraftiga buskar, dårå, där fåren kan hänga i grenarna utan att grenarna går av…

Read Full Post »

I morse var det verkligen in i dimman! Det var ännu dimmigare än igår morse. På sina ställen såg knappt ett par meter framåt. Jag skulle ha velat gå ut och fota, men nu har jag ju tider att passa om morgnarna.


Det blir lite dimma på en inomhusbild från jättenäckrosens hem i Tropiska växthuset. En del av den ser du i den här bloggens header.

                                                                                                                                                                                                Fick en morgonpuss per sms av Fästmön. Den bar mig genom alla bilköer – i morse verkade det som om varenda bil skulle åt mitt håll…

I söndags köpte jag en liten egenbehandlingskur som jag inledde samma kväll. Jag vet inte om den gör nån nytta, men ingenting känns i alla fall värre. Däremot blev jag mycket fundersam när jag läste bipacksedeln, som sagt. Om man har eller har haft vissa åkommor som jag, till exempel blodpropp, är behandlingen inte lämplig. Men hur skulle jag veta det när detta inte står på förpackningen utan på en lapp inuti? Och varför sa apotekaren ingenting? Nej, lite skraj är jag nog och funderar på att mejla doktor Anders, trots allt.

Idag fortsätter finputsningen av utbildningssidorna. Några besked om forskarsidorna har jag inte fått av fru Chef mer än att hon stressat leende sa att hon inte har tid med dem just nu. I morgon har de legat hos henne en vecka.

Jag har fortfarande inte fått nåt mer konkret om framtiden än löftesrika ord från två håll. Skulle gärna vilja ha dessa ord på papper före tisdag. När det gäller Tjänsten har jag fått veta att det totalt är 41 sökande på två tjänster – många har sökt båda, men jag vet annars inget om fördelningen. Det är mycket spännande! Min fru Chef #2 tyckte att det var tillräckligt många, undslapp hon sig vid gårdagens morgonmöte. Självklart undrar jag vad det betyder – ligger jag bra till eller finns det nån värstingkonkurrent? Pirrigt!

Idag måste jag handla efter ”jobbet”. Har ingen lust, men jag behöver lite nödtorft. Lite mat, till exempel. Jag måste ju säga att jag både överraskade och överträffade mig själv igår med min matlagning – två kokta ägg.

                                                                                                                                                                                  PS En dimmig bild på ett gult träd fotade jag i förbifarten på väg till morgonmötet. Inte den bästa kvaliteten, men…


Gult träd i morgondimman.

Read Full Post »