Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 23 oktober, 2011

Denna filmsnutt är dedicerad till Fästmön. Nu vet du att jag hade rätt. Grodeländet hette Skurt och ingenting annat! Notera att tanten ligger under bordet vid samtalet med drottningen…

Kolla här!

Read Full Post »

Det finns så mycket jag skulle vilja blogga om just nu, men tiden räcker inte till! Jag skulle till exempel vilja skriva nåt klokt och smart om hur jäkla osmakligt jag tycker att det är att bilder på den döde Khadaffi visas upp i media. Jag menar, det vet väl alla som är födda efter stenåldern att man kan Photoshoppa en bild om man så önskar. Nu tycker jag i och för sig att karln var en idiot och jag tror på att han är död (mördad). Men ändå. Det är osmakligt och jag förstår inte varför.

Jag hade också tänkt skriva om hyresgäster som går omkring med protestlistor. Jag tycker varken om grannar eller protestlistor, men ibland är de ett nödvändigt ont.  Nu senast häromdan kunde jag läsa i lokalblaskan om en kvinna som protesterade mot att Hyresgästföreningen inte ville låta sätta upp julgranar. I stället skulle man montera ljusslingor. Jag gillar som sagt inte protestlistor. Jag tycker att man ska diskutera saken med den som bestämmer. Men jag vet också att det ibland inte går.

Hemma på våran gata i staaan…

för att citera den irriterande lilla Stina i Saltkråkan bestämde styrelsen för att plantera in en stor jävla gröngöling gran på gräsmattan utanför mina köksfönster. Och mot alla odds överlevde den! Men hur kul är den? Inte nåt kul! På sommaren tar den bort för mycket dagsljus och på vintern blir man galen på alla lampor som lyser in i sovrummet. Ja, för granen lyser in även i mitt sovrum och säkert i många andras. (Mitt sovrum ligger bredvid köket.) Så jag skulle välkomna ljusslingor – dock inte av den blinkande förbannade sorten som några puckon på baksidan brukar slänga upp i november och låta sitta kvar till mars, typ. Man kan ju få epilepsi av mindre, liksom…


Ljusslinga av icke blinkande sort.

                                                                                                                                                               Nåt som däremot inte gör mig varken sjuk eller irriterad är Dagens Nyheters underbara intervju med underbara, långbenta Eva Dahlgren (ja, jag har strukit förbi henne och fru Efva på en fest en gång och fascinerades av vilket stiligt par de var!)… Läs den här!

Nu ska jag glo på Mad dogs och vila mina onda fötter!

Read Full Post »

Storleken på olika delar av våra hjärnor kan bero på hur många vänner vi har på Fejan. Det är var brittiska forskare har kommit fram till. Herrminje, så små delar jag måtte ha, dårå, som fortfarande vägrar Fejan!


Jag vägrar fortfarande Facebook.

                                                                                                                                                                  För mig låter det här smått vansinnigt. Jag vet ju många som kallar sig vänner på Facebook – och så är det folk som knappt känner varandra. Och lära känna varandra genom att ”gilla” det nån säger och föra tramsiga diskussioner via nån sorts chatt känns otroligt krystat för mig. Jag föredrar att ”gilla” nån i verkliga livet. Det är också så jag umgås med mina vänner.

Men hur kan antalet så kallade vänner på Fejan påverka storleken på olika delar av folks hjärnor? Forskarna hävdar att

[…] Hos personer med gott om vänner är vissa delar av hjärnan, som bland annat har med social interaktion och minne att göra, större […]

Nu tycker jag att de 125 studenter som deltog i studien knappas kan anses vara varken representativa för folk i gemen. Inte heller är antalet tillräckligt stort för att påvisa fakta om hjärnstorlek. Men enligt forskarna…

[…]  finns det tre delar av hjärnan som aktiveras och i högre grad används av personer som har odlat extra många digitala vänskaper. Dessa delar påverkas dock inte av hur många vanliga vänner vi har.
Forskarna är i dag inte säkra på om det är antalet digitala vänner som har påverkat hjärnan eller tvärtom. Antingen gör många online-vänner att vissa delar av hjärnan stimuleras och växer, eller så har personer med en viss hjärnstruktur det lättare att hitta vänner på sociala medier. […]

Den där sista meningen tycker jag är intressant. För trots allt tror jag att om man har kontakt med många får hjärnan stimulans. Men just att knyta kontakter kan ju bero på hur man är som person. Inte självklart att det har storlek på hjärnan att göra, men säkert med nåt centrum i hjärnan.

Vad tror du???

Read Full Post »

Oktobersöndag och höstsolen lyste. Promenad på dagsprogrammet.


Oktobersolen lyste mellan träden.

                                                                                                                                                           Tjejerna var upptagna med spel/film/dator, sömn eller ätande, Slaktar-Pojken var hos sin storebror. Fästmön och jag drog med oss Lill-Busen ut!


Skogsbusen himself!

                                                                                                                                                               Närå, det var bara goa Elias, ännu inte för stor för mammakramar!


Elias och hans söta mamma.

                                                                                                                                                            Jag hade glömt storstövlarna hemma, så vi tog Bajspromenaden på asfalterad gångstig förbi kolonilotterna. Elias tyckte att vi var jobbiga som skulle stanna och fota så mycket och ofta.


Blött i markerna.

                                                                                                                                                                     Vi korsade vägen för äntligen skulle jag få se den omtalade Ekeby kvarn!


Vi passerade ett högt träd på väg ner mot kvarnen.

                                                                                                                                                               Husen vid kvarnen såg övergivna ut. Ett av de större uthusen hade dock ett stort plakat på sig där det omtalades att man kunde få hyra. Övriga byggnader såg mer eller mindre övergivna ut – utom ett hus där det verkade pågå åtminstone utvändig renovering.

Den gamla valvbron var emellertid inte renoverad, men väldigt vacker ändå.


Valvbron.

                                                                                                                                                              Vi såg en liten, liten röd stuga skymta mellan träden. Tänk om man kunde hyra den, åtminstone…


En liten röd stuga skymtar mellan träden.

                                                                                                                                                            Vattnet var verkligen spegelblankt i den lilla ”sjön”. Det såg nästan inbjudande ut och jag undrade om man kan bada här om somrarna.


Häftig spegelblank sjö!

                                                                                                                                                            Om ena sidan visade en lugn, spegelblank sjö, var andra sidan ett forsande vattenfall. Inte Niagara, men…


Inte Niagara, men…

                                                                                                                                                           Man gick över en snorhal mycket hal träbro. Bron gungade för varje steg man tog och både Elias och jag tyckte att det var lite läskigt. Mamma Anna var cool som vanligt och fotade och kom lite på efterkälken.


Längst bort skymtar Anna som kom på efterkälken för att hon fotade så mycket.

                                                                                                                                                                  Jag som är uppväxt vid vatten bara älskar det! Här en bild på vattenfallet så nära jag kunde komma utan att trilla i.


Nära, nära att dras ner…

                                                                                                                                                              Vi hittade ett ställe vid vattnet där vi kunde tänka oss att gifta oss – under förutsättning att vi också kunde bo i de fina gamla husen. Men det tror jag tyvärr inte är möjligt. Fast vilken dröm!..


Ett dött träd mittemot de vita boningshusen.

                                                                                                                                                         Drömma kan man alltid och det var många tankar som for genom våra huvuden när vi vände hemåt. Elias var så trött att han ville bli buren, men de två tanterna orkade ju inte det . I stället ringde vi hem till Linn och bad henne sätta på kaffet, för oj vad vi hade blivit kaffesugna!

Innan jag for hem till New Village åkte vi sen och handlade på ICA Solen. Jag köpte en massa förpackningar fryst färdigmat att ha till lunch i veckan. Veckan som kanske blir min sista arbetsvecka på ett tag..?

Jag stannade också till vid apoteket intill Tokerian för att inhandla diverse medikamenter. Eftersom jag inte tror på Sjukstugan i Backens kompetens får man försöka behandla sig själv. Egenvård, kallas det. Billigare och bättre för alla, fast nån skatt slipper jag ju inte betala för vården jag inte vill ha… När jag kom hem upptäckte jag att en sån som jag helst inte skulle använda just det preparat jag hade köpt, men det var inget apotekspersonalen upplyste mig om… Nej, Apoteket Hjärtat är inte som Apoteket Apoteket, inte…

Nu blir det lite förberedelser inför arbetsveckan. Gårdagens tvätt med lakan och lite annat är vikt och undanstoppad. Lokalblaskan ligger och väntar på att bli läst. Snart är det måndag.

Read Full Post »

Gårdagen blev lugn. Det blir ju alltid en annan ljudnivå när vi är sex personer, men det är bara trivsamt.

Roligast var nog att prata med Slaktar-Pojken som har ”jobb” på gång! Killen strålade och det var länge sen jag såg honom så glad och nöjd. Nu hoppas vi att allt funkar med bussresor (för stället ligger på landet och lite otillgängligt) och själva arbetet, förstås. Men det tror jag, för Johan är en bra grabb. Och dessutom får han nu chansen att omsätta sina förvärvade kunskaper från utbildningen i praktiken.

Fästmön bjöd på god fisk med ris eller potatis och hollandaisesås eller currysås samt grönsaker till middag. Det är nåt alldeles speciellt gott med att sitta ner i en familj och äta hemlagat! Det blir ju inte så ofta för min del nu för tiden. Lite senare på kvällen dukade vi fram ost och kex och mitt hemtrampade rödvin. Gott!

TV var däremot väldigtdeprimerande. Elias ville ha sällskap framför Fångarna på fortet på TV4. Det är verkligen inte nåt av mina favoritprogram, men vi höll självklart grabben sällskap. Jag tycker att programledarna är så flåshurtiga och gårdagskvällens tävlande med Anna Anka i spetsen var så blåsta att det var riktigt pinsamt. Men det enda som räknas i den där ”tävlingen” är ju muskler så då gör det ju inte så mycket att de som tävlar inte har mycket mer än luft innanför pannan. 


Ankor har inte stora hjärnor.

                                                                                                                                                                Efter detta upplyftande gick Elias och satte sig för att spela datorspel. Anna och jag började titta på en deprimerande film om en flicka som blivit till som reservdelsbarn för att rädda livet på sin leukemisjuka storasyster på samma kanal. Hemsk och deprimerande, den gick inte att titta på. Väldigt amerikansk också.

Vi bröt av med lite mord och elände, massor av blod och tortyr, i Stulen identitet på SvT1. Känns skönt med lite äkta brittisk polisserie.

Kvällen avrundades med bröstcancer. Även denna dokumentär var väldigt amerikansk och deprimerande, men ändå mycket sevärd. Vi fick följa ett gäng ganska unga kvinnor som fått diagnosen bröstcancer. Det som var mest ledsamt var att de alla var så unga och de flesta av dem hade småbarn – eller hade knappt börjat sitt vuxenliv. Mycket stark! Missade du den kan du se Bröstcancer? Det har jag inte tid med på SvT Play eller bara klicka här!

Idag är det fortfarande fint väder och vi laddar för en promenad längs med Bajsvägen. (Det var där jag hittade så mycket hundbajs i våras.)


Min fot i den vita jumpadojan, nåns hunds bajs ovanför.

Read Full Post »

Under den gångna veckan var jag i närheten av tre trafikolyckor. Samtidigt som jag har noterat att 90 procent av dem jag ser köra bil pratar i sina mobiler vid ratten. Kan det ha nåt samband? (Frågan är ganska retorisk…)

Den här veckan undrar Tofflan om du brukar prata i mobilen när du kör bil, mc eller moped eller cyklar. Frågan hittar du som vanligt i högerspalten. Och som vanligt kan du inte kommentera det här inlägget. Varför inte skriva om detta på din egen blogg? Jag har skrivit många gånger om detta.

Stort TACK på förhand till dig som svarar med ett klick!

Read Full Post »

Julen har redan börjat synas i affärerna. Därför undrade Tofflan när du börjar köpa klappar. Så här fördelade sig de 22 svaren som klickades:

50 procent (elva personer) svarade: En månad till några veckor före jul.  

27,27 procent (sex personer) svarade: I sista minuten, typ den 23 december för då brukar jag få lön.  

13,64 procent (tre personer) svarade: I god tid, flera månader före jul.

9,09 procent (två personer) svarade: Jag köper inga julklappar.  

Stort TACK till dig som tog dig tid att svara! Jag hoppas att du kollar in den nya frågan, som vanligt i högerspalten!

Read Full Post »