Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 22 oktober, 2011

Potatisar är inte alls trista utan roliga. Detta exemplar tyckte Fästmön såg ut som ett hjärta:


Ett hjärta eller en potatis?

                                                                                                                                                             Jag vände på potatisen och – HEPP! – så blev det… en stjärt! Och stjärtar är ju också roliga.


En potatis eller en stjärt?

Read Full Post »

Nu är det klart att det blir Edda Magnason som spelar Monica Zetterlund i Peter Birros film Monica Z. Edda Magnason är svensk-isländsk, född 1984 och bor i Malmö. Men kan hon bli Monica Zetterlund?

Edda Magnason fick rollen i stor konkurrens med andra skådespelare. Skådespelare, för resten, är väl kanske inte riktigt det Edda Magnason är. Men sångare, pianist och låtskrivare. Och det kanske räcker en bra bit. Edda Magnason ska emellertid inte sjunga, däremot försöka få den rätta känslan.

Filmen spelas in nästa år och handlar om Monica Zetterlunds liv på 1960-talet när hon

[…] säger upp sig som tele­fonist på Televerket i Hagfors, tar första stegen ut i världen för att bli en firad nattklubbsdrottning ”doftande av logar” från Stockholm till New York. […]

Om Edda och Monica är lika? Tja…


Edda?

                                                                                                                                                         Kolla själv och jämför!


Monica?

                                                                                                                                                                   Jag tycker att det låter som en spännande film eftersom man är ute efter att fånga känsla och stämningar utan att ha nån jätteberömd skådis i huvudrollen. Den som lever får si!

Read Full Post »

Lösenordsskyddad: Att välja

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Jag var tröttare än vanligt när jag kom hem igår. Det var frustrerande att sitta i nästan en timma i en bilkö, men det värsta var nog tankarna och funderingarna på dem som varit inblandade i krocken. Hade klarat sig? Var de svårt skadade?

Min übersnälla kollega hade ju försett mig med en påse bröd. Det är många snälla som skickar mig böcker, men faktum är att böcker är lite hårdsmälta. 😉 Bröd är lättare att tugga och svälja. Så fredagskvällens middag blev bröd med några ostar som fortfarande levde och som jag fann vid mina utgrävningar av kylen. Den ena osten var emellertid grönhårig, så den slängde jag. Till det drack jag två glas hemgjort rödvin. Mycket gott! Mina kinder blev blossande röda och jag blev ännu tröttare. Vilken tur då att L hade lagt ner två cupcakes i brödpåsen! Den ena av dem gav mig ny energi!


Jag åt den till vänster, med kronan på. Kände mig som en drottning à la Marie Antoinette som tyckte att folket kunde äta bakelser i stället för bröd. Fast jag hade ju ätit bröd först.

                                                                                                                                                       Resten av kvällen tillbringade jag ganska mycket vid datorn. Och så telefonerade jag och Fästmön i cirka en timma. Hon hade haft en helvetisk fredagskväll med stress, uppfräschning av kalaspojke, leverans till och från kalas, middagslagning och hejåhå. Jag förstår att hon saknar bil såna här kvällar. Men allt gick bra och det funkar fortfarande att cykla, vilket underlättar! När dessutom två av ”barnen” hjälper till med att bära hem matkassar och hämta lillebror från skolan känns det bra. Man ska hjälpas åt inom familjen, men det är inte alltid självklart i alla familjer. Till skillnad från denna.

Jag somnade inte till Tyst vittne utan såg den till slutet. Det var dessutom ett avsnitt jag inte hade sett tidigare, så jag tyckte det var spännande. Sen hade jag börjat närma mig slutet i boken och den var också spännande. Regnet och och spänningen höll mig vaken till halv två…

I morse vaknade jag kvart över åtta. Då hade jag äntligen fått sova hela natten, utan nåt spring på toa eller så. Jag har ägnat förmiddagen åt att riva ur lakan ur sängarna, tvätta och gå ett snabbvarv med lilla dammsugaren. Tvättmaskinen har visst tystnat nu, så det är väl dags att hänga lakan och annat smått och gott som jag körde i samma maskin. Sängen ska bäddas med mina favoritlakan, dem jag och Chucky fick i julklapp den sista julen. Lakanen jag behöll och inte delade med mig av. Ja, jag vet att Chucky läser min blogg, men Chucky har deklarerat att hon har humor och det minns jag. Ibland. Annars minns jag inte mycket och det är som det ska, för åren har gått och vi är andra människor idag än vi var då. Jag är nöjd om jag slipper vara rädd – och jag är inte rädd längre. Vissa stunder försöker jag räkna ut hur det ligger till med en del saker. Jag har kommit till insikt att det finns människor som helt enkelt inte är snälla och det var ju en och annan sån inblandad, då för länge sen. (Chucky och jag var inte heller så snälla, men det var mellan oss.) Egentligen är det inte så länge sen, för det förekom en del… ska vi säga hot, förtal och stalkning så sent som i våras. Vissa människor blir man inte klok på! Det är bara att inse att somliga kanske inte mår så bra. Och så nöjer jag mig med det och går vidare.

Nu ska jag hänga tvätt och bädda rent och äta frukost och ringa mamma innan jag åker till Himlen!

Read Full Post »

I natt läste jag de sista sidorna i Ninni Schulmans debutdeckare Flickan med snö i håret, som jag hade lånat av Fästmön. Att jag läser på natten är ett gott betyg, att jag läser natten mellan fredag och lördag, när jag nu för tiden är tämligen ”död”, är ett ännu bättre betyg!


Läskig läsning på natten!..

                                                                                                                                                            Det börjar med att en 16-årig tjej försvinner. Eller det visar sig att hon inte har firat nyår på det sätt som föräldrarna tror. Lite senare hittas en ung flicka i en jordkällare. Hon har blivit mördad. Men det är inte den försvunna Hedda utan nån som uppenbarligen inte saknas. Journalisten Magdalena har flyttat hem till Hagfors – ja, för den här deckaren utspelar sig varken på Gotland eller i Stockholm Hurra, hurra! – efter en skilsmässa. Hon börjar skriva om fallet och inser plötsligt att hon är indragen i nåt riktigt otäckt där vän kan vara fiende – eller nån helt annan än man tror… Åter igen får jag bekräftat att man ska akta sig för grannar!

Det är lite för många berättelser i den här deckaren, men det tar jag som ett symtom på debutsjukan och det är sånt goda författare tränar bort ju mer drivna de blir. I boken förekommer berättelser/teman som mord, tonårsproblematik, skilsmässa, journalistrollens för- och nackdelar, kärlek, trafficking med mera. Ja, mycket är det!

Men… Ninni Schulmans bok är jädrigt spännande! Mot slutet sträckläste jag den – och det var alltså i natt, en natt efter en arbetsvecka. Såna nätter brukar jag slockna tidigt. Eller åtminstone inte orka läsa. Som vanligt försökte jag lista ut mördarens identitet – men misslyckades. Det är också gott betyg!

Slutomdömet blir emellertid inte högsta betyg (jag är lite trött på skilsmässoskildringar och vårdnadsdiskussioner och hans nya och hennes nya etc), men näst högsta. Och det är ett bra Toffelbetyg för en debut!

Read Full Post »