Varför skriver man en bok med titeln Varför mördar man sin dotter? Enligt författarna Emre Güngör och Nima Dervish vill, enligt baksidestexten, förstå hur den pappa som mördar sin dotter eller den bror som kontrollerar sin syster är funtad. Tack, Nurse Rached, för intressant läsning!
Intressant och angelägen läsning om hedersrelaterade mord.
Författarna har träffat de män som har mördat Fadime, Pela och Sara – flickor kända i media för att ha drabbats av baksidorna av den så kallade hederskulturen. Inte många av de inblandade männen visar ånger, ändå bemöts de av författarna med stor respekt. Naturligtvis är detta nödvändigt för att ens få komma nära och få till stånd ett samtal, en dialog. Men ändå. Jag har lite svårt för det. Och i det fall läsaren visas ånger hos en av mördarna handlar det, enligt författarna, om:
[…] Äkta ånger […]
Hur vet de det? undrar jag.
Inledningsvis får läsaren korta introduktioner i några av de olika världsreligionerna. Jag får lära mig om hemskheter som änkebränning (ja, det är precis som det låter – man bränner änkan när henne man har avlidit).
Läsaren får intressanta inblickar i såväl kulturella skillnader som mördarnas tankar kring sina dåd. Samtidigt kan jag inte hjälpa att det är alltför många frågetecken som lämnas outrätade. En intressant tråd att nysta i hade till exempel varit kvinnorna som medverkade i morden, deras roll och tankar kring hederskulturen. Kan det vara så att de har en stark roll som bevarare?
Irriterande korrekturfel hittar jag på några ställen. Det heter inte
[…] fick vatten på sina kvarn […]
eller
[…] dennes […]
om en kvinna. Såna slarvfel borde ha rättats före tryck.
Jag tycker att det här är en bok som tar upp ett intressant och angeläget ämne, men jag saknar riktig analys. Lite mer fakta om kvinnornas roller hade heller inte skadat.
Medelbetyg, blir mitt slutomdöme!
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Inte en bok jag ska läsa & kommer inte skriva vad jag tycker om såna som det handlar om i boken.
Vill ju inte svärta ner din blogg
OK… Jag förstår hur du menar och respekterar din åsikt. Jag tyckte att boken hade kunnat vara bättre.
Nej, jag var väl måttligt imponerad och svaren, ja, de finns liksom inte i min värld. Jag har jobbat med kurdiska kvinnor och även de (en del) försvarar mordet på Pela. Hon hade skämt ut sig och i och med det alla kurder, jo, jag häpnade.
Kram och trevlig helg med mycket vila!
Jag saknade kvinnornas tankar kring hederskultur rent generellt och framför allt kvinnorna runt de döttrar/systrar som blev mördare. Är de bevarare av traditioner eller vill de förändra? Vad har de för roll – aktiv eller passiv?
Kram och trevlig helg önskar jag dig också!!
Låter intressant och ändå som en lite makaber bok. Om du saknar kvinnornas röster (döttrar/systrar) så ska du verkligen läsa ”Hedermordet på Pela”. Det är författaren Katarina (minns inte efternamnet, men tror det är samma som skrev boken om Annika Östberg´s liv: Sorgfågel. I alla fall, trots att det är en annan författare, så berättar författaren hela historien genom den yngre systerns uppfattning. Jag tycker jag hör systern (som heter Breen) och hennes röst genom hela boken. Den tyckte jag mycket om, men du kanske redan läst den?! Tack för din recension!
Lena Katarina Swanberg heter hon. Hon är ofta författaren bakom böcker om olika människoöden.
(Jag bor ju granne med Fadimes familj, så… Need I say more?)
Jag tror inte att jag pallar att läsa den här typen av litteratur just nu, men det är alltid intressant att få ”båda sidors version”. Men i boken ovan saknar jag de andra kvinnornas röster, de som också fanns där. Varför förhindrade de inte brotten? Etc. Jag ska läsa om Pela. Sen. När jag är lite starkare.