Nedräkning och oro

Carl, min handledare, räknar ner sina arbetsdagar. På fredag är hans sista arbetsdag. Vem som ska handleda mig under de kommande två veckorna är oklart, men jag har jobb att utföra som jag känner att jag klarar av.

Själv räknar jag också ner dagarna. Nu har jag varit här i nästan sex veckor. Om tre veckor är det slut. Vad händer då? Utslängd i tomma intet igen..? Jorå, jag har sökt Tjänsten, men ansökningstiden går ut i slutet av nästa vecka. Därefter ska ansvariga gå igenom ansökningarna och bestämma sig vilka som ska kallas till intervju. Jag har förstått att det är många som har ringt och frågat om Tjänsten. Samtidigt var en annan, liknande tjänst utlyst och de flesta tycks ha sökt båda. Jag har bara sökt en.

Men jag är luttrad. Jag gissar att jag inte har nån tur den här gången heller. Och då är det bara att bita i det sura äpplet och ringa mupparna på a-kassan igen och be dem skicka a-kassekort. Jag har dessutom fått brev från dem där de skriver nåt tillkrånglat som jag har försökt tolka till ungefär detta:

Efter den 23 november måste du [det vill säga jag] förnya din [min] ansökan om a-kassa. Vidare måste du [ jag] skicka in ett nytt arbetsgivarintyg om du [jag] har jobbat under hösten. [Jag har jobbat två (2) timmar…]

Men jag är inte säker. Min a-kassa har en förmåga att uttrycka sig hur luddigt som helst. Och otrevligt. Den som ansöker om a-kassa tänker nämligen lura till sig pengar från dem. Så tror jag att de tänker.

För övrigt har mina a-kassedagar tickat på, så jag tror att jag möjligen klarar mig året ut. Men sen… Hur ska jag klara min försörjning sen? Jag är mycket orolig. Mycket.