Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 10 oktober, 2011

Ett kvinnolik hittas i en skog. Eller rättare sagt… flera kvinnolik. En hel liten kyrkogård, visar det sig. Några har legat där i flera år, andra i ett par veckor. Detta är upptakten till den nya danska polisserien i TV4, Den som dräper, som hade premiär i kväll.


De två huvudrollsinnehavarna, polisen Katrine och profileraren Thomas.

                                                                                                                                                                 I rasande tempo kastas vi in i jakten på en seriemördare. Vi får också se mördaren tillsammans med ett av sina offer. Och just när man tror att han ska åka fast, slipper han undan. I stället har han fångat ett nytt offer – levande begravt.

Att bli levande begravd har alltid varit en av mina mardrömmar, så den här serien börjar verkligen läskigt, tycker jag. Först suckade jag lite och tänkte

Jaha! En till dansk polisserie…

Men den här är bra! Visserligen finns många likheter med andra danska polisserier – tempot, en kvinnlig polis i huvudrollen, gärna lite konstig, musiken, sättet att filma. Detta drar ner betyget lite, för trots allt vill man se nåt nytt. Den som dräpers styrka är emellertid det oerhört läskiga och spänningen. Jag tror att detta kan bli riktigt bra! Högt betyg!

Varje fall löses på två avsnitt. Totalt omfattar serien tio delar, alltså fem fall.

Read Full Post »

Ha ha, skrattar lite lagom ironiskt när jag läser att mysteriet bakom optimisterna nu är löst. Det har helt enkelt visat sig att deras hjärna helt sonika sorterar bort negativa tankar. Brittiska forskare ska nu ta reda på varför.

Det handlar om att hjärnan liksom

fixar till verkligheten

åt optimisterna. Man tänker

Det här händer inte mig.

eller

Allt går bra!

eller

Hälften av alla äktenskap kraschar men inte mitt.

Och tro det eller ej, i det här fallet är det faktiskt OK att luras. Att vara optimist minskar risken att få hjärtsjukdomar. Många är de också, optimisterna. Av dem som deltog i den brittiska studien var 80 procent optimister. Fast alla ville ju inte erkänna det för sig själva.

Jag försöker nog tänka positivt så mycket och ofta jag kan, men jag lyckas inte alltid. Jag lyckas nog ganska sällan. Det är svårt att låta min hjärna fixa till verkligeheten. Men hur är du – optimist eller pessimist?

Read Full Post »

Men stackars Tiger Woods! Jag läser att han har blivit korvad i USA-tourtävlingen i Kalifornien. Det vill säga just när han skulle putta kastade en man en korv på honom. Tack och lov ingen bajskorv utan en varmkorv.

Efter kastet med liten korv la sig mannen på greenen. Därifrån blev han och korven sen upplockade och bortförda av polisen.

Summeringen i artikeln är suverän:

Incidenten skrämde inte Woods.

Vilken tur… Att det inte var The Bogeyman utan bara… en varmkorv. Huruvida den kom med bröd eller ej förtäljer inte artikeln.

Read Full Post »

Man kan verkligen undra om jag har lekt Tysta leken idag. Igår kväll orkade jag inte skriva nåt blogginlägg som jag skulle tidsinställa för publicering idag. Och idag har jag knappt hunnit gå på toa eller äta – fick nästan göra det samtidigt. (Ja, jag vet, men jag är ju en äcklig typ! Det är därför det inte blir nån bild på dagens lunch idag… 😉 ) Jag hann få iväg två sms till Fästmön i samband med dagens två toabesök, i alla fall. Fick veta att hon var hemma med en snorig Elias idag.

Jag har försökt jobba superkoncentrerat med mina 2 x 36 forskartexter som idag skulle skickas ut till forskarna för en sista korrekturvända. För första gången har jag känt av lite irritation på ”jobbet”. Detta att ständigt bli avbruten är frustrerande när man måste hålla tungan rätt i mun. Samtidigt vet jag med mig att det är mänskligt att fela och om jag har gjort fel med nån av texterna är det ingen som hänger mig för det. Glädjande nog har jag redan fått svar från en knapp tredjedel!


Jag har skrivit och skrivit och skrivit idag…

                                                                                                                                                         Detta innebär att arbetet har gått in i nästa fas: fotografering. Forskarna har fått möjlighet att tipsa mig om om intressanta projekt. Tanken är att ett nytt projekt ska presenteras varje vecka på var och en av de sex startsidorna. Då ska sidan innehålla en förklarande text och en illustrerande bild. På onsdag morgon har jag bokat in den allra första fotograferingen. Huvudperson blir en hund! Dessvärre krånglar kameran, men jag får ta en massa knäpp och hoppas på att nåt av dem blir bra.

Efter ”jobbet” styrde Clark Kent* och jag kosan till bland annat Stormarknaden. Jag sprang upp på JC för att prova och inhandla ytterligare ett par jeans, men där inne var det bara kaos. Affären ska byggas och målas om… (Den typen av information önskar jag fanns på Stormarknadens hemsida. Då kan man ju undvika att bli irriterad genom att strunta i att åka dit.) Först vid slutet av veckan kan tänkas att där blir klart. Eftersom mina jeans måste fållas svarade jag att

Då blir det ingen affär idag!

Och så la jag tillbaka jeansen. Kanske åker jag dit till helgen eller nästa vecka. Den som känner mig vet att kläder och shopping inte är några av mina favoritprylar, så motståndsribban höjdes, kan jag meddela…

Det blev lite annat shoppat idag i stället på min shoppingtur. Bland annat dessa tre paket:


Vem kan tänkas få dessa???

                                                                                                                                                             Jag är hyfsat nöjd med det jag handlade, men inte helt. Dessutom var jag kissnödig hela tiden och det tär på koncentrationsförmågan. Och tyvärr kunde jag ju inte göra som mannen jag såg när jag kom ut ur Stormarknaden. Han drog nämligen ner gylfen och kissade i en buske mitt utanför en av entréerna. Fy 17 så äckliga en del är!!! Eller är det nån som tycker att jag är överkänslig???

Hemma i New Village var det visning av en av lägenheterna i min trappuppgång. En massa folk sprang ut och in genom porten, som stod öppen. Och precis utanför hade mäklaren placerat en skylt. Irriterad var mitt  förnamn när jag kom in på gården och upptäckte detta, för jag hade många och en del tunga saker att bära in. Dessutom var det en av spekulanterna som lurade ut mig igen:

Är det din bil? Du har tappat ett handduk!

I mitt förvirrade tillstånd fick jag för mig att jag tappat min filt eller min jacka och gick ut igen med armar långa som en apas av alla påsar. Men det visade sig att den rosa handduken som låg vid mitt ena däck tillhörde en av spekulanternas barn. Det var många barnfamiljer, noterade jag till min besvikelse och hoppades att alla skulle höra hårdrocken inifrån bilen och se systeminköpet jag hade gjort. 😉

Barn kan låta högt, men Tofflor kan låta högre!

lyder ett gammalt Toffeltalesätt. (Den som inte har förstått att jag ironiserar och skojar nu är det synd om. För ironiserar och skojar är precis det jag gör.)

I kväll blir det en titt på en TV-premiär, åter en dansk polisserie. Denna gång heter den Den som dräper. Första delen av tio visas klockan 21 i TV4. Sen är det läggdags!

                                                                                                                                                                *Clark Kent = min gnisslande lille bil-man

Read Full Post »