När kändisar dör bryr sig alla

Det är inte ofta jag läser bra och intressanta saker i Aftonbladet, men Zandra Lundberg har skrivit en krönika om nåt jag precis tänkte blogga om. Detta att ”alla” bryr sig när en känd människa dör. Exemplet hon tar upp är nu senast Steve Jobs. Detta att folk plötsligt sörjer hans frånfälle enormt, skriver lååånga blogginlägg, twittrar och fejsbookar och har sig. Men brydde de sig innan??? Kände de Steve Jobs? Gissningsvis inte.

Ett annat exempel är Amy Winehouse. När hon dog avgudade alla henne och hennes musik. Hur många gjorde det innan, liksom?

Zandra Lundberg formulerar det hela så väl att jag knappt behöver skriva mycket mer än att rekommendera dig att klicka på länken ovan. Men jag kan inte låta bli, förstås…

Zandra Lundberg skriver så mycket som jag har tänkt. Till exempel detta att hon naturligtvis inte har nån rätt att tala om hur andra människor känner, men liksom jag känner hon att hon äcklas över att folk

[…] flockas kring döden […] som rovfåglar  […]

Jag tycker detta har nåt snaskigt över sig och jag tycker att det framför allt inte känns äkta. Hur kan man sörja nån man inte känner och som man troligen aldrig har träffat?

Zandra Lundberg drar paralleller till sitt eget liv och det faktum att okända människor kom fram till henne när hon sörjde en nära anhörigs bortgång. Hur hon då äcklades och undrade varför de inte hade brytt sig en vecka tidigare.

Som Zandra Lundberg vill jag också säga att jag verkligen inte vill stoppa  alla rovfåglar den som så önskar från att skrika ut sin sorg över Steve Jobs eller Amy Winehouse. Men jag tycker att man kanske i stället borde bry sig om dem som faktiskt finns när omkring en idag och som faktiskt kan ryckas bort om en timma eller i morgon – barnen, kärestan, föräldern eller en vän, för att nämna några.

Jag låter Zandra Lundberg sammanfatta för hon gör det kort och koncist och enkelt:

[…] Jag säger bara att det kanske vore bättre att lägga energin på att ringa någon vän och gå ut och ta en öl i stället. Berätta hur mycket man uppskattar personen. Kanske ringa mamma, pappa, farmor eller allihop och säga god natt i kväll. […]