Föräldrarnas namnval visar deras drömmar

På Dagens Nyheters hemsida finns en intressant artikel om att välja namn till sina barn. Dagens föräldrar är ganska medvetna om vad det namn som de valt associerar till. Det handlar om bilden de tycker att namnet ger av barnet, men också om hur det positionerar barnet i ett socialt sammanhang. Det menar Emilia Aldrin som disputerade med avhandlingen Namnval som social handling i våras.

Namnvalet visar föräldrarnas drömmar för barnet, menar Emilia Aldrin. Det ska vara lagom vanligt – eller ovanligt. Kanske ärvt från en kär släkting eller nån favoritkändis.

Mest konservativa i sina namnval är högutbildade, äldre föräldrar. De ger sina barn traditionella namn som Erik, Gustav, David, Nils, Sofia och Anna (se där!). Bland yngre lågutbildade föräldrar är nya namn mer populära, namn som Neo, Nova, Nicole, Elda, Vilda, Liam och Kevin.

Det brukar ta mellan 80 och 100 år innan ett gammalt namn blir populärt igen, menar Emilia Aldrin. Därför är namn som Gunnar, Rut, Folke, Harry och Inger på väg tillbaka. Men även Birgitta, Bertil, Margareta, Kerstin och Bengt är på väg at komma tillbaka.

Emilia Aldrin menar också att det är mammorna som har sista ordet när det gäller namnval på barnen.

Själv skulle jag egentligen kallas för mitt förstanamn, men eftersom man uttalade det på ett sätt som fick mina föräldrars öron att krulla sig, fick jag i stället mitt andranamn som tilltalsnamn. Mitt tredje förnamn kallas jag för ibland av telefonförsäljare som tror att jag använder det som efternamn. Och mitt efternamn – tja, rätt ovanligt, men inte så kul att heta som barn…

Är du nöjd med ditt namn???

Read Full Post »

Hortellskan och Nurse Rached!

Nu funkar det inte att kommentera hos er på era B-bloggar igen för mig. Så ni får var sin kommentar här i stället:

Hortellskan: Jag håller fullständigt med K! Bullar ska inte vara höga, de ska vara som de alltid har varit. Och fulla med kanel…

Nurse Rached: Skitbra och tänkvärt inlägg om Rosa bandet!!!

Read Full Post »

Det fjärde offret

Ett väpnat rån på Gotland slutar med att en liten flicka blir påkörd och svårt skadad. Rånarna gömmer sig. Fast nån vet var – och mördar en av de tre. Ungefär så är huvudhistorien i Mari Jungstedts deckare Det fjärde offret, som den snälla Nurse Rached skickade till mig i det senaste bokpaketet. Tack!

De flesta är offer i den här boken…

                                                                                                                                                             Det finns flera historier i den här boken. En är den om Teres och hennes kompisar Degen och Jocke. En annan den om familjen Stenfors. Och så förstås journalisten Johan och hans Emma, polisen Anders Knutas och hans Line… Ja, det blir helt enkelt liiite för många historier i historien, så att säga. Ändå tycker jag att Mari Jungstedt klarar av att binda ihop dem med huvudtemat. Man anar att händelser och människor hänger ihop på nåt sätt, men inte alltid hur. Och om jag berättar mer nu, blir det ingen spännande läsning för dig. Fast jag kan ju avslöja att det finns fler än ett offer i den här boken. Nästan alla är offer – på ett eller annat sätt.

Jag gillar Mari Jungstedts böcker. De är spännande och lättlästa, men kanske har aningen lite för mycket likheter med det som Camilla Läckberg kritiseras för: fikandet. Visserligen fikas det inte så mycket hos Jungstedt, men relationer har en stor plats i boken. Jag säger inte att det är fel, men jag tycker att fokus borde ligga på det spännande.

Högt betyg blir det i alla fall! Det här är en bra deckare!

Read Full Post »

Äntligen får jag leka med dockor!

Äntligen får Tofflan leka med dockor igen! Det trodde du väl inte att jag skulle längta till, jag som är allt annat än… flickig. Men med rätt sorts docka blir även jag pipig i rösten! Se bara denna fina voodoo-docka som jag blev förärad i afton – av min Fästmö, förstås! Tänk så väl hon känner mig…

En egen voodoo-docka!

                                                                                                                                                               Så nu är det bäst att alla gamla troll och häxor och allmänt oknytt passar sig! Nu är jag nämligen ”beväpnad”! Moahahahahaaaa…….. 😈

Read Full Post »

Hälsokontroll och vintertoffelbyte – för Clark Kent*

Idag passade jag på och ringa och boka min årliga hälsokontroll service av Clark Kent. Det brukar jag göra varje år i oktober eller november av flera skäl: dels blir bilen igenomgången och servad inför vintern och dels ser jag till att Clark får vintertofflorna på. För det är ju så att det blir vinter varje år… Du har väl koll på tiderna som gäller för att byta däck? Du kan slänga om till vinterdäck redan nu, faktiskt.

Glöm inte att kolla så mönsterdjupet på vinterdäcken är bra!

                                                                                                                                                         Bilservicen lär gå loss på cirka 4 400 kronor, enligt uppgift jag fick i somras. Eftersom jag har bett dem kolla bromsarna, som låter illa och byta till vinterdäck lär det bli några hundralappar till. Jag svettas, men jag har försökt reservera pengar till detta.

Nu finns det säkert massor av duktiga människor där ute som byter däcken själv – och på så vis sparar runt 300 spänn. Jag minns ett år när även jag skulle vara så… sparsam. Mitt X, som vid den tiden inte var mitt X utan min sambo, erbjöd sig att fixa bytet. Vi åkte upp på hennes arbetsplats och så fixade hon det hela i parkeringsgaraget. Visserligen var det en del svordomar och så, men däcken blev bytta. Som tack för hjälpen ville jag bjuda på pizza. Sålunda stannade vi till vid ett av stadens torg nära vår bostad, parkerade och gick in på restaurangen för att beställa. Bara det att man infört p-skiva på parkeringen… En skylt informerade om detta, men jag hade totalt missat den. Var väl så hungrig, antagligen. Så när vi kom tillbaka ut till bilen satt det en icke fin lapp på rutan på vilken jag uppmanades att betala 300 kronor – i parkeringsböter…

Sen den gången tänker jag inte vara snål sparsam längre – det lönar sig inte riktigt! Det känns också bra att en auktoriserad verkstad sköter däckbytet så alla muttrar blir smorda och åtdragna och lufttrycket kollat ordentligt. (Jag själv har en tendens att släppa ut luft ur däcken när jag ska kolla trycket…) Och bäst av allt: jag slipper skita ner mig om händerna…

                                                                                                                                                              *Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »

Inget spill idag

Förmiddagen svischade iväg. Jag gick igenom mina översättningar från igår. Carl och jag hade en genomgång av sista handen vid nyhetsbrevet, som han hade skickat ut igår efter att jag gått hem. Det var inga konstigheter, men man kan väl säga att ett elektroniskt sådant skulle vara ännu bättre – om det fungerar optimalt!..

Vidare hann vi gå igenom hela Projekt Forskartexter, så nu har jag lite att jobba vidare med. Några påminnelser ska ut och en sex nya sidor ska skapas och skickas ut för påsyn. Allt hinner jag ju inte fixa idag eftersom M från Arbetsförmedlingen kommer klockan 14, men nåt ska jag väl fixa.

Dagens lunch blev resterna från gårdagens middag. Det var lika gott idag med pastaknyten och ost- och tomatsås samt god sallad till. Och jag spillde inte en droppe!

Gårdagens middag var god till lunch idag.

                                                                                                                                                                                                                                                   På lunchen brukar jag ta en paus från arbetet och läsa medan jag äter. Idag läste jag ut Det fjärde offret och hann läsa inledningen på en annan bok som jag fick av samma givare, fast för över ett år sen, Varför mördar man sin dotter?  En ganska så mycket tyngre bok. Jag har fått spara några av de tyngre böckerna till perioder när jag känner mig stark och säker och nu är det en sån period.

Read Full Post »

Familjeporträtt: I skamvrån?

I ett hörn, högt uppe på ett skåp, bakom ett tjockt rör, hittade jag ett familjeporträtt på ”jobbet”. Undras hur det hamnat där uppe. I skamvrån, liksom. 

Ett familjeporträtt i skamvrån???

                                                                                                                                                                                                                                                        Ser du vilka det föreställer?

Read Full Post »

Det går runt

Runt går det. Jorden snurrar runt sin axel och med den snurrar jag. Ibland snurrar jag mer än annars. I natt snurrade jag i sängen, dock inte i vaket tillstånd. Jag drömde att jag skulle skaffa hund och därför hade hundträning med en kvinna. Hon skulle helt enkelt lära mig att gå ut och gå med hunden. Precis som om jag inte skulle klara sånt… Jag undrar vad drömmen står för. Har jag svårt att tygla nånting? Svårt att visa vem som bestämmer? Eller är det kort och gott jag som är hunden och mitt undermedvetna hundägaren???

När jag vaknade doftade det äpplen i lägenheten. Härligt! Gissar att det var äpplena som Fästmön knyckte i söndags kväll i skydd av mörkret. Jag har inte smakat dem än, men de doftar ljuvligt. Det är ju så med mig att jag bara tål äpplen periodvis. Det handlar om en protesterande mage, men också en kliande hals.

Äpplen kan dofta ljuvligt, men jag tål dem bara periodvis.

                                                                                                                                                                                                                                                    På tal om att smaka är jag fetare än nånsin. Jag tycker inte att jag äter mer, men jag tycker att jag rör på mig mer, så ekvationen går inte riktigt ihop. Det är väl bara att acceptera att jag är fet. Lingonveckan är försenad och jag hoppas, hoppas att den uteblir. Den varade ju i mer än tre veckor sist och jag blev mycket trött av blodförlusten.  Myomet känns däremot som det växer och vilar tungt mot min urinblåsa. En hel natts sömn utan toabesök kan jag blott drömma (!) om. Ja, jag vet att jag borde kontakta min läkare, men jag vill inte. Jag föredrar att klaga.

Bilverkstan, däremot, ska jag ringa och boka en tid hos snart. Bromsarna låter inte bra igen och jag undrar vad den där Mekar-Bruden gjorde, egentligen. Clark Kent* har inte varit sig lik sen hon pillade på honom. Jag vet inte om hon har uppfattat vad som har hänt. Hon kanske bara blev sur för att jag inte svarade i mobilen när hon ringde mig under Pride i augusti. Då hade jag sökt henne ett flertal gånger under april och maj och hon hade antingen klickat av mig eller inte svarat. En gång svarade hon på sms och då bad jag henne ringa för jag behövde ett råd. Det tog tre månader innan hon ringde och då bara för att hon fick syn på mig under Pride. Nej, Mekar-Bruden ska vara glad att jag inte sa hennes namn på bilverkstan. De sa med eftertryck att de var glada att den klåpare som hade varit på min bil hade slutat arbeta hos dem. Men hon kanske förstod att det var mer bakom min slöa vinkning i somras och att jag inte stannade när vi sen mötte dem och de rusade fram. Hon har tagit bort Anna som vän på Fejan. Det säger en hel del om vad det innebär att vara vän med nån. På Facebook. Nej, vilken tur att Facebook inte passar mig! Eller också gör det det och jag har ett konto där i hemlighet. Vem vet, vem vet…

Idag är det möte med min arbetsförmedlare M klockan 14. En sorts uppföljningsmöte. Jag vet inte riktigt vad som ska avhandlas, men hon vill väl höra både min och Carls version av hur det går på ”jobbet”. Och gissningsvis hur det blir i fortsättningen… Tänk om det kunde lösa sig… Tänk om…

                                                                                                                                                                                                                                                 *Clark Kent = min lille bil-man

Read Full Post »