Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 2 oktober, 2011

Här i trakterna öppnade för ett tag sen en trio restauranger i en gammal bensinmack. I afton besökte Fästmön och jag den ena av dem, Maestro. Restaurangen är så ny att den ännu inte har hemsida, nåt den borde skynda sig att skaffa!!! Hemsidan är under uppbyggnad!

Vi svängde in efter Annas jobb för att kolla läget och menyn och det såg lovande ut. Vid 16.30-tiden traskade vi sen iväg, efter att ha stärkt oss med lite förrätt.


Förrätten serverades ur den här bunken.

                                                                                                                                                                     Vi klev in i en gästtom lokal där det tidigare varit affär med biltillbehör och andra varor och kassaapparat under bensinmackstiden. Stället var helt omgjort, men hade ändå kvar lite mackstuk som falsk korrugerad plåt på väggarna. Inredningen i övrigt gick i mycket stilfullt svart och limegrönt. Den senare färgen inte nån av mina favoriter, men faktum är att det var riktigt snyggt.

De tre personal som fanns på plats hade ju inte alltför mycket att göra när vi kom, så vi fick raskt våra menyer.


Maestromenyn.

                                                                                                                                                                   De innehöll inte så många rätter, men alldeles lagom för att vi skulle hitta nåt. Bland huvudrätterna var det typ två pastarätter, fyra kötträtter, två fiskrätt samt ett gäng finare pizzor. Man kunde också få sushi. Ingen direkt barnmeny, vilket vi tyckte kändes OK. Hit går man inte med barn utan för att vara vuxen och äta i lugn och ro.


Anna var hungrig efter en arbetsdag.

                                                                                                                                                             Tanken var att vi skulle äta pastaknyten och ostsås hemma, men eftersom jag hade vunnit 2 000 kronor tyckte jag att vi skulle unna oss en godare söndagsmiddag. Eftersom restaurangen ligger på lagom avstånd promenerade vi. Därför kunde vi ta var sin ”vänt-öl” innan maten.


Var sin Corona blev ”vänt-öl”.

                                                                                                                                                        Coronan serverades felaktigt i glas, men jag var besserwissrig nog att tipsa serveringspersonalen om att den serveras med en limeklyfta i flaskan – utan glas. Man dricker alltså direkt ur flaskan. Jag lovade att det är en sommarhit i kvällssolen!

Vinet jag valde hade de inte, men vi tog var sitt glas mycket dyrare – och mycket godare. Ett fylligt tempranillovin med kryddig smak.


Det blev ett tempranillovin.

                                                                                                                                                      Tempranillodruvan ger ett rött vin tegelfärg, men detta vin var uppblandat med cabernet sauvignondruvan, så det gick åt blårött. Mycket gott!

Anna valde fläskfilé med råstekt potatis, jag pasta med kantareller, marinerad kyckling och alldeles utmärkt ost- och senapssås, lite åt pestohållet.


Rigatoni med kantareller och marinerad kyckling.

                                                                                                                                                             Medan vi åt noterade vi läckra detaljer som besticken, som var rundade åt fel håll. Detta blev mycket rätt, för när man la dem ifrån sig åkte de inte ner i den såsiga tallriken. Ursmart design!


Ursmart design på besticken.

                                                                                                                                                                Till dessert valde Anna crème caramèle, medan jag tog en ljuvligt svalkande björnbärscheesecake med bär, grädde och physalis. Cheesecaken var lite smaklös, men med kaffe till slank den ner fint.


Björnbärscheesecaken var lite smaklös.

                                                                                                                                                             Det som drog ner helhetsintrycket var talspråket i menyn, ”våran” – det heter ”vår”. 🙄 Annars var menyerna mycket tydliga med vilka rätter som innehöll gluten och laktos. Suveränt bra!


Suverän meny för den som är överkänslig eller allergisk! Fast det heter inte ”våran”, det heter ”vår”… Usch! 😦

                                                                                                                                                     Personalen var jättetrevlig. Även kocken var ute och pratade mat med oss. Det dök upp flera gäster under kvällen, så vi var inte ensamma. Tyvärr kom ett sällskap på elva personer varav sju barn och bänkade sig slamrande vid bordet bredvid oss. Som tur var skedde detta när vi var på desserten. Ljudnivån blev outhärdlig och minst två av barnen slogs – med bestick och tänder – och en unge var skitsur. Alla barn skrek när de pratade – varför pratar inga barn i normal samtalston utan skriker nu för tiden? – , papporna satt och pratade och kollade fotboll på sina mobiler och mammorna sprang som torra skinn för att tillfredsställa sina telningars önskemål. Nej, fy, det var inte nåt trevligt avslut på middagen. Det här är inte en barnrestaurang.

På hemvägen duggade det lite, vilket var underbart skönt. Anna hade fått så röda rosor på kind och jag var varm, så det var perfekt. Men lite inspirerad blev vi nog av ungjävlarna barnen för vi stannade på ett ställe och pallade äpplen. Inte för att vi var hungriga utan bara för att det var busigt.


En äppelknyckare , fotad på bar gärning!

                                                                                                                                                         Restaurang Maestro kan inte rå för avslutet på vår måltid. Däremot hoppas jag att man snarast skaffar en uppdaterar sin hemsida, skaffar möbeltassar till stolarna, tar hem alla viner som finns i menyn, addar lite smak till björnbärscheesecaken – och rättar korrekturfelet i menyn. Då får Maestro högsta betyg. Nu får restaurangen näst högsta betyg. Och det är inte dåligt, för Tofflan är en kräsen gäst!!!

Read Full Post »

Jag läser på Dagens Nyheters hemsida om trenderna med poserande människor i lustiga ställningar. Alltså planking, owling och sånt. Att lägga sig som en planka och torrismma på ett oväntat ställe, bli fotad och lägga ut bilden nånstans i nån social media. Eller att sätta sig som en uggla och så vidare och så vidare. Ärligt talat, jag tycker att det låter helknäppt!

Nya liknande trender är  splanking, det vill säga att smiska någon som plankar och trunking, att hastigt och plötsligt slänga sig in i någons baklucka och stänga den efter sig. Det låter ju liksom ännu knäppare än planking och owling. Hur ska man fota nån som ligger bakom en stängd baklucka, liksom???

Vad handlar det om? Att utmana en kompis, att bräcka nån med häftigare bilder, säger en del medieforskare. Att knyta sig till andra i sin identitetsförhandling, lägger några till.  Markera grupptillhörighet. Imponera på vänner som förhoppningsvis gillar det och bekräftar en.

Hmm… Nej, det här låter bara för knäppt för mig. Jag tror att jag börjar bli tant på riktigt! Jag har inga vänner som jag känner att jag måste imponera på för att de ska gilla mig.  Och i vart fall skulle jag inte försöka impa på nån genom att göra knäppa saker och fota mig. Nehej, inte alls!


Hallå! Vänner! Ser ni mig? Ser ni hur ruggugglig jag ser ut???

Read Full Post »

Trygga anställningsvillkor ligger i topp i alla studier när det handlar om vad folk tycker är viktigt i arbetslivet. Det läste jag i morse i en intressant TT-artikel, signerad Ulrika Beck-Friis (jädrigt sniggt förnamn, men förutom det hittar jag inte mycket mer info om artikelskribenten än att hon är frilansare och gift med Erik Fichtelius…), i lokalblaskan. Eftersom det verkar vara dåligt med folk som arbetar på redaktionen på helger ligger artikeln tyvärr inte ute på hemsidan.

Ulrika Beck-Friis har intervjuat Magnus Sverke som är professor och föreståndare för avdelningen för arbets- och organisationspsykologi vid Stockholms universitet. Han menar att ett jobb inte bara betyder ekonomisk trygghet utan att det också

[…] ger struktur på tillvaron, social samvaro och en känsla av att man bidrar med något som behövs […]

Men samtidigt menar han att det viktigaste är tryggheten för dem som tror att de inte har tillräckligt hög kompetens för att få ett nytt jobb. Och det är värre att gå omkring och oroa sig för vad som ska hända med jobbet än att bli arbetslös, menar han.

Där sätter jag hovarna i marken så det gnisslar och sprutar grus på en och samma gång. Har Magnus Sverke nån aning om den oro man känner och hur dåligt man mår när man trots hög kompetens går långtidsarbetslös? Efter ett tag handlar det inte bara om att man saknar struktur i tillvaron eller social samvaro, utan ren och skär oro för att bli bostadslös också. För tjänar man inte pengar kan man inte betala sin hyra och då har man inte råd att bo.

Men för en organisation, en arbetsgivare, är det förstås inte bra med medarbetare som oroar sig. I detta läge försvinner ofta de som ser en möjlighet att hitta ett nytt jobb. Kvar blir de okvalificerade, menar därmed Magnus Sverke, som också lyfter fram att mycket tid på jobbet då går åt till spekulationer och ryktesspridning.  Vilket i sin tur förstås leder till att de som jobbar presterar mindre. Magnus Sverke råder därför arbetsgivare att

[…] undvika hemlighetsmakeri och i stället lyssna på personalen och informera så mycket som möjligt om vad som är på gång. […]

Den som sen står inför faktum att man är arbetslös blir inte rik, som sagt. Det är bara en av tio som verkligen får 80 procent av lönen. Skälet till detta är att taket i a-kassans ersättning är 680 kronor per dag. Det motsvarar en månadslön på 18 700 kronor – men inte om man som jag har jobbat fem dagar av sju i en vecka. Då blir ersättningen 13 600 kronor. Före skatt. Den som har högsta ersättningen får max 10 500 kronor i månaden efter skatt. Så mycket har inte jag fått, jag har fått 9 840 kronor. Det är mindre än en tredjedel av vad jag hade när jag uppbar lön. Det har tagit tid att ställa om sig och leva ett annat liv än tidigare, men det har gått ett tag. Det går inte i längden.

För att få denna otroligt höga otroliga ersättning, en försäkring som i alla fall jag har betalat till under hela mitt yrkesverksamma liv, typ 23 år, måste man uppfylla vissa krav som att vara registrerad som arbetssökande hos Arbetsförmedlingen, kunna ta ett arbete på minst 17 timmar i veckan, upprätta en individuell handlingsplan tillsammans med Arbetsförmedlingen med mera. Vad Arbetsförmedlingen hjälper dig med är å andra sidan inte uttryckt, så förvänta dig ingenting – vem vet, du kanske blir positivt överraskad…

Näru, farbror professor, kom ut till oss som lever utan arbete i verkligheten så ska du få höra om och se oro. För tror du att mina chanser till arbete ökar om jag inte har bostad???

För övrigt har jag hårt fått veta att det inte finns nåt som heter trygga anställningsvillkor. Vill man bli av med en medarbetare är det inte särskilt svårt.

Read Full Post »

Vilken turdag det här har varit hittills! Först åkte jag till JC och hämtade mina snigga, uppfållade Levi’s 501:or. Och nej, det var inte Ghost Grey som nån trodde – jag måtte ha uttryckt mig oklart. Jag köpte blåjeans, det känns mer praktiskt. Måste säga att det här med fållningen är en alldeles utmärkt service som JC har!

Efter att ha stapplat runt inne på ICA Kvantum sen – jag hittade absolut ingenting och mitt i affären står det ett stort tält för att de bygger om – var det dags att lämna in Lottot. Då spelade kassaapparaten en truddelutt och kassörskan bad mig om legitimation. Jag hade vunnit en större vinst!!! Ja, den var inte jättestor, men det var en tvåa först, följd av tre nollor och det var väl inte fy skam?! Så när jag kom hem fick jag ringa mamma, som jag ju spelar ihop med, och berätta att vi blivit en tusenlapp rikare båda två. Min snälla mamma tyckte att jag kunde behålla hennes tusenlapp och köpa ytterligare ett par jeans för den. TACK! 😛

Och även du har lite tur, för du ska få se jeansen över den bulliga rumpan. Men den ser inte bullig ut, rumpan, och den übersnigga tvätten på jeansen syns inte heller så bra. Du ska veta att det är jädrigt svårt att fota sin egen rumpa!.. Här är den, i alla fall! Se, men inte röra – röra får bara Fästmön.


Nya jeans på rumpan. Kedjan, som är kopplad till mina nycklar, är i min ägo sen Pride 2002.

Read Full Post »

Den här söndagen är verkligen grååå. Nej inte bara grå utan grååå. Jag får tankar och associationer till Gustaf Frödings Gråbergssång när jag tittar ut. Gusten, som jag skrev min C-uppsats om – i ett annat liv. Ett Länge-Sen-Liv…

Stå
grå,
stå
grå,
stå
grå,
stå
grå,
stå
grå-å-å-å.
Så är gråbergs gråa sång
lå-å-å-å-å-å-å-å-ång.

Men i mitt sovrumsfönster har min lilla S:t Paulia fullkomligt exploderat. I blått. Den var liksom tvåfärgad, blå och vit förut. Hur kan det komma sig att den byter färg? En stor blomma och två små knoppar har den nu. Märkligt…


Min tvåfärgade har blivit helblå.

                                                                                                                                                                   Du som har följt mig ett tag vet att den har varit tvåfärgad.


Tvåfärgad!

                                                                                                                                                                  Jag tycker om att fota blommor. Att den stora blå i den översta bilden är oskarp beror inte på att jag klantade mig när jag fotade utan att jag ville att knopparna skulle synas.

Gårdagskvällen avlöpte som en sedvanlig, lugn lördagskväll. Vi åt gott, drack var sitt glas rödvin till maten, smaskade lösgodis så i alla fall jag mådde illa. Den kanske var tanken på den galne mannens bajsiga fingrar

Vi blev som vanligt trötta tidigt. Då hade vi sett förra söndagens avsnitt av Ont blod på DVD:n först och sen börjat slöglo på en gammal Morse-deckare på Kanal 9. Inte konstigt att man blir trött av alla axelvaddar och höga jeans och Morses och Lewis gnabbande – även om det senare var småtrevligt igår eftersom Lewis fick in ett antal poänger och Morse faktiskt log varmt mot honom. Jag gillar det verkligen! Men så hördes det konstiga ljud från soffan – det var Fästmön som hade nickat till och då var det bara att borsta tänderna och krypa ner i sängen i sovrummet med TV:n på. Vi somnade väl inom fem minuter. Jag vaknade en evighet senare och trodde att klockan var minst tre. Den var 23.44… Då hade jag väl sovit lite mer än en timma. Stängde av TV:n, gick på toa och somnade om.

Tidig uppskuttning i morse, men vi var båda så trötta. Skönt för Anna att hon bara jobbar till klockan 14 idag och inte till 16, som det ju är vissa helger. Jag skjutsade henne och kröp sen ner i bädden och – hör och häpna! – slumrade till en timma, till klockan var cirka kvart över åtta!

Nu har jag hällt i mig tre muggar java och börjar känna mig riktigt pigg. Lokalblaskan skummade jag på 20 minuter, men faktum är att jag hittade en (1) intressant artikel idag som jag nog återkommer till här på bloggen! Fast det var ju en TT-artikel och ingen som nån lokal journalist har skrivit. Är det ingen skribent som jobbar på tidningen på helgerna? Och var är alla lysande skribenter som jag gillade? De tycks ha försvunnit det senaste året. Inte ens på kulturen finns det nån som skriver om nåt intressant mer än än möjligen Björn Stenberg, men han får ju aldrig nåt utrymme att tala om. Vad gör alla andra? Eller rättare sagt, skriver alla andra om ämnen som jag tycker är ointressanta? Eller vad?

Fundera över det medan jag ställer mig vid strykbrädan och ångar vidare (ha ha, förstod du skämtet?) med strykhögen som har legat/hängt där i några dar. Efter det blir det tvagning och frukost och så en tur till JC på Stormarknaden för att hämta mina uppfållade Levi’s. (Du som klickar på Levi’s-länken, kolla in de Ghost Grey! Fy f*n så snigga!!! Såna vill jag också ha, men det blev blåjeans!) Och har du tur kanske det blir en bild på de übersniggt tvättade jeansen och min bulliga rumpa på en blogg nära dig. Vi får se. Kanske. Magen är ju rätt bullig också och det är inte lika charmigt…

Read Full Post »

Den här veckan undrar Tofflan om du syns. I sociala medier, vill säga.

Frågan finns som vanligt i högerspalten. Och som vanligt kan du inte lämna en kommentar på det här inlägget. Varför inte skriva om sociala medier på din egen blogg? Jag skrev till exempel om Twitter häromdan.

Stort TACK på förhand till dig som klickar i ett svar! Och du… Du kan klicka i flera svarsalternativ den här gången!

Read Full Post »

Den gångna veckan undrade Tofflan kort och gott hur mycket du tittar på TV. Frågan lockade 37 personer att klicka ett svar. Så här fördelade sig dessa:

48,65 procent (18 personer) svarade: 1 – 4 timmar om dygnet.  

26,73 procent (elva personer) svarade: Inte alls.  

13,51 procent (fem personer) svarade: 5 – 9 timmar om dygnet.  

5,41 procent (yvå person) svarade: 21 – 24 timmar om dygnet.

2,7 procent (en person) svarade: 10 – 14 timmar om dygnet.

Ingen svarade: 15 – 20 timmar om dygnet.

Stort TACK till dig som deltog! Jag hoppas att du kollar in den nya frågan, som vanligt här i högerspalten!

Read Full Post »