Ja klart så tillvida att jag inte fick jobbet jag var på intervju på för två veckor sen. Tyvärr missade jag mobilsamtalet eftersom jag måste ha mobilen på ljudlöst på ”jobbet”, så jag hörde inte trots vibra. Jag försökte förstås ringa upp, två gånger, till och med. Men sen såg jag ett mejl. Det var förstås inget trevligt besked att få en fredag – lika kul som ett cancerbesked…
Ingen bra start på helgen…
Webbinariet idag på lunchen behandlade sociala medier och det var intressant. Tiden gick välidgt fort, så en och en halv timma kändes som ingenting.
Carl och jag gick igenom en del frågor jag hade både på förmiddagen och eftermiddagen. Jag har skrivit ner några lathundar så jag har nåt att tjuvkika på om det behövs – det är ju bara två veckor kvar tills Carl ska sluta… Ansökningstiden för Tjänsten, däremot, går inte ut förrän den 21 oktober. Hur de nu har tänkt sig…
Det blev en lite trist dag idag, för även om beskedet var väntat och jobbet inte det jag helst ville ha, är ju ett nej alltid ett nej. Egot fick sig en spark i röven igen.
Nu har Fästmön kommit och vi har suttit ner en stund och pratat över en fredagsöl och uppdaterat varandra om vad som hänt inom familjen. Jag ska duka fram lite räkor och vitt vin och andra tillbehör.
Nej är ett nej, ja, men det var ju inte drömjobbet,men jag förstår din känsla. Nu håller vi tummarna för det jobbet du verkligen vill ha, eller? Hur de tänkt där med ansökningstiden så långt fram är ju förstås att du finns ju där och sköter jobbet,och det galant!
Njut nu av helgen med Anna och räkor med tillbehör (sugen på räkor jag blev)!
Kram
Jättegott med räkor och vin och Annas sällskap, men jag blev låg av beskedet…
Kram!
Du SKA ha Carls tjänst, det har jag bestämt. Det är den som ska vara din framtid. Japp. Nu är det bara för kosmos att fixa det.
Det är inte så säkert. Det finns många här ute som är betydligt mer kompetenta än jag. Men det blir ju liiite svårt med överlämningen till nån ny medarbetare eftersom Carl slutar den 14 oktober och ansökningstiden går ut den 21 oktober. Jag är kvar oktober ut. Och nåt har jag väl lärt mig som jag borde kunna ge vidare. Eller hur har man tänkt?
Det här med tuffa besked på fredagar är ett oskick, jag fattar inte varför det så ofta sker och att den/de som ger de här beskeden inte kan tänka sig in i mottagarens situation. Jag är så glad över att du har din kära Anna, att du inte satt ensam i fredags kväll.
Självklart håller jag tummarna för att Carls jobb ska bli ditt jobb och, handen på hjärtat, visst har du lite (ganska mycket) försprång som läget ser ut? Vad som än sker så känner jag iallafall att du fått tillbaka en bit av din självkänsla och en stor bit av ditt självförtroende och din yrkesstolthet och det är värt massor.
Sträck på dig! Du duger, nej inte bara duger utan är skitbra på det du gör. Säger jag, då, som inte vet så mycket om information men som är en trogen bloggläsare. Kramen och ett gott slut på helgen! 😉
Kära syster, du om nån vet att man inte lämnar dåliga besked på fredagar. Jag har varit med om denna omtanke tidigare – i vården, tro det eller ej! – när en mig närstående person var cancersjuk. Alla dåliga besked fick vi efter helgen, för på helgen kunde h*n komma hem och bara få vara. Nu är jag glad att Anna kom till mig på kvällen. Hon har en förmåga att få mig att skratta när jag gråter – hon är verkligen tokrolig. Men det är vi nog få som vet… 😆
Lite försprång har jag kanske, för vem ska introducera nån annan i det tjänsten verkligen innebär med allt det praktiska… Idag var annonsen ute externt i lokalblaskan.
Ha en skön söndag! Kram!