Jag har skrivit om det förr, fackförbundet SKTF och dess namnbyte till Vision- fast det borde ha blivit Dimsyn. Facket, som sätter snarskank för sig själv och sina medlemmar. Och man fortsätter att överträffa sig själv – i dumhet.
Den här gången är det tidningen Vision, min facktidning, vars chefredaktör stoppade kritiska artiklar om fackets 75-årsfest i Stockholms stadshus. Många medier rapporterade om festen – och att den hade kostat fyra miljoner kronor. På tidningen Visions hemsida skrev man om kritiken. Men några kritiska artiklar fick inte publiceras i det första numret av den nya tidningen. Chefredaktören satte stopp för det.
Till min andra facktidning, Journalisten, har chefredaktören sagt att beslutet att stoppa ariklarna var ett för att
värna tidningen
Men han vill inte förklara varför mer än att han tycker att kritiken gjorts på för lösa grunder.
SKTF, Dimsyn Vision är ett av de fack som idag tappar medlemmar. Ett sätt att möta detta är namnbytet, tror facket. Personligen tycker jag inte att det är konstigt med medlemstappet och jag tycker dessutom att det krävs betydligt mer för att möta det än ett namnbyte. Det handlar om trovärdighet. Trovärdighet. (Om jag säger det två gånger kanske nån hör???) Just detta har mitt fack väldigt dåligt av. Men hur kan det bli annat när man motarbetar sig själv i domstol, stoppar kritiska artiklar och jag vet inte mer vilka galenskaper man sysslar med. Hantera och lös problemen i stället för att byta namn. Och flumma om gladare måndagar. Det hjälper liksom inte.
Gå till Toffelprofilen
Får du också sura kommentarer från Vision i din blogg? Eller är det bara hos mig de försöker rättfärdiga namnbytet och klagar på mina åsikter? Ännu har jag inte mött en, inte en, som sagt något positivt om namnbytet. Jag och mina arbetskamrater känner oss förolämpade över att man valde ett dyrt namnbyte inkl. fest, som inte på något sätt stärker varumärket eftersom facket är lika menlöst som tidigare. Och att man då sitter på facket och skriver kommentarer i bloggar om sin egen förträfflighet gör att man undrar vad de egentligen håller på med under arbetstid.
Nej faktiskt inte! Vilket förvånar mig med tanke på hur mitt fack är…
Jag känner mig också förolämpad – milt sagt… Namnbytet och festen var liksom grädde på snömoset. Framför allt a-kassan har varit så otroligt ovänlig mot mig. Trots att jag har varit ärlig känner jag mig anklagad för fusk när jag får brev från dem att jag ska inkomma med arbetsgivarintyg (hade jobbat sex timmar på sex månader), betala en skuld (jag klassades inte som arbetslös de sex månader jag jobbat en timma/månad, så jag fick betala full avgift till a-kassan…), inte störa dem med mina frågor via e-post utan ringa (de är förskräckligt otrevliga i telefonen och har telefontider som inte passar mig eftersom jag ”jobbar” och delar rum med min handledare) med mera.
Nej du, det första jag ska göra när jag får nytt jobb är att byta fack. Vision är pinsamt!