Obligatorisk a-kassa är på tapeten igen. Jag har också skrivit om det tidigare här på bloggen. Då efterlyste jag en översyn av systemet.
Socialförsäkringskommittén ska senast i maj 2013 ha ett förslag om obligatorisk a-kassa eller ej. Den senaste heta idén är att slå ihop a-kassan och sjukförsäkringen.
En ny svensk undersökning, denna gång också som sist av Demoskop, visar att det svängt. Nu vill majoriteten av alla svenskar, 62 procent, att a-kassan ska vara obligatorisk. Hälften är också positiva till att arbetslöshetsförsäkring och sjukförsäkring slås ihop till ett enda system och bara 19 procent emot. Och hälften av alla i undersökningen tycker att a-kassan borde skötas av staten.
I juni i år var siffrorna annorlunda: 51 procent av svenskarna anser att a-kassan ska vara frivillig medan 46 procent anser att den ska vara obligatorisk.
Ulf Lindberg och Marie Silfverstolpe från Almega skriver i en debattartikel i Svenska Dagbladet. De menar att dagens försäkring är spretig. Och skälen är att det ser så olika ut för oss:
[…] Villkoren ser mycket olika ut för den som är arbetslös men tidigare har arbetat, den som aldrig har arbetat, den som har varit sjukskriven men vill pröva ett annat yrke, den som har blivit arbetslös i samband med sjukskrivning, eller kanske sjukskriven under sin arbetslöshet. […]
Artikelskribenterna menar att alltför mycket fokus ligger på sjukskrivningen för den som är sjukskriven. Man får ingen hjälp att hitta ett jobb man kan klara av. Nu studsar jag lite. Om man är sjukskriven är man väl sjuk, eller? Att hitta ett jobb borde väl vara sekundärt, det primära att bli frisk? Men gissningsvis avses här långtidssjukskrivna, personer med mer eller mindre kroniska tillstånd. De som liksom aldrig blir friska ska ut i jobb…
Skribenterna föreslår att man skapar en omställningsförsäkring. Då kan den enskilde få bättre hjälp av den som beviljar ersättning och sin arbetsgivare. För den enskilde skulle detta innebära ett visst mått av valfrihet eftersom man ska få välja utförare. För mig låter detta inte helt olikt det coachsystem som finns idag. Vad är nyheten, liksom???
Vidare menar skribenterna att det ser annorlunda ut på arbetsmarknaden idag än det gjorde tidigare:
[…] Dagens arbetsmarknad är mycket mer föränderlig än den var då det nuvarande systemet byggdes upp. Människor byter inte bara från en anställning till en annan, de byter yrkesinriktning, börjar arbeta i nya branscher, går mellan att vara egenföretagare och anställda i en helt annan omfattning än tidigare. Denna rörlighet kommer troligen att öka, vilket är positivt för både arbetsgivarna som lättare kan locka nya anställda när de behöver det, och för de anställda, som får större möjlighet till personlig utveckling och tillfredsställelse genom att ha större möjligheter att forma sin karriär. […]
Att dagens arbetsmarknad är mer föränderlig än förr håller jag starkt med om. Idag är det inte längre smart att vara lojal mot sin arbetsgivare ett helt arbetsliv. Man ska byta arbetsplats ofta och gärna också yrke. Man kan vara egen företagare eller anställd – eller både och.
Men som enskild behöver man en viss trygghet i tillvaron. Att man inte kan leva på a-kassan skrev jag bland annat om i mitt inlägg från i somras och jag tror inte att man i längden heller kan leva på sin sjukersättning.
Ledarskribenten i dagens lokalblaska efterlyser en diskussion om vem som ska ha det ekonomiska ansvaret. Enligt ledarskribenten tror vi a-kassemedlemmar att det är vi som står för våra egna ersättningar genom att betala a-kasseavgifter. I själva verket handlar det om att pengar bollas mellan olika system. Intressant…
Hur som helst, jag tycker helt klart att a-kassan inte ska handhas av fackförbunden. Facken bör nämligen stå på sina medlemmars sidor och inte motverka dem – som de gör nu via a-kassorna. Det är ju ändå staten som ställer upp reglerna för vem som får a-kassa, hur mycket man får, regler för att få de här usla kronorna etc. Varför ska då facken agera filter? Däremot är jag inte säker på om jag tycker att arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkringen ska slås ihop. Jag inser att det finns många beröringspunkter, men det handlar ändå om två olika grupper: sjuks människor och friska människor. Det de har gemensamt är att det behöver en försörjning. Det jag efterfrågar är en ordentlig översyn av dagens system – gärna både arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkringen, för som det är idag kan vi inte ha det. Verkligen inte.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Tack för din kommentar. Självfallet ska man få vara sjuk i vårt system. Men vi tror att många av de som lider av belastningsproblem eller psykosociala problem skulle snabbare kunna återgå till ett arbete om det tidigt diskuterades olika alternativ, t ex att hitta ett annat arbete. Det är något som de omställningsutförare som vi tänker på ska arbeta med. Nyheten i förhållande till dagens system är att det ska vara ett sammanhållet regelverk där det då blir lättare att agera utifrån att någon lämnar en arbetsgivare där det inte fungerar. Den som ska utföra uppgiften ska vara kvalitetssäkrade. Så har det inte varit i alla fall.
Tack själv för ditt förtydligande! Det är viktigt att poängtera att ni just avser att den som ska utföra omställningshjälpen för den enskilde är kvalitetssäkrad – dagens coacher är ju inte det. (Man har ju läst skrämmande saker i främst kvällsblaskorna, blaskor som man kanske ska ta med en nypa salt, men ändå…)
Mitt fokus låg på långtidsarbetslösa, en grupp jag själv tillhör. Men idén om ett samlat grepp på långtidsarbetslösa och sjuka kanske inte är så tokig. Det viktigaste för mig är emellertid att dagens regelsystem utreds ordentligt. Det går inte att leva på a-kassa – och säkert inte sjukpeng – och det är dessutom ovärdigt för en som är fullt arbetsför att bara ”gå och dra” – som i mitt fall i över två år. (Och ja, jag har sökt massor av jobb!..)