Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 23 september, 2011

Noterade idag en nyhet om att Spotify och Facebook ska integreras. Målet är att Spotifyanvändarna ska bli ännu fler än de tio miljoner de redan är. Vad innebär det? Jo Fejanmänniskorna kan lyssna på musik som deras vänner rekommenderar eller lyssnar på genom att trycka på en spel-knapp. De behöver inte logga in på Spotify, men de måste ha ett användarkonto där.

De flesta med Facebook-konto ska få tillgång till Spotify under helgen. Genom att få nya kunder ökar förstås Spotify intäkterna. Företagets statisik visar att de som kopplar ihop musiktjänsten med Facebook är mer aktiva än de som inte gör det. Och de har också större lust att betala för musiken.

Spotify finns idag i åtta länder: Sverige, Storbritannien, Frankrike, Finland, Norge, Nederländerna, Spanien och USA. Starkast är företaget i Norden. Det är grundat av två svenskar, Martin Lorentzon och Daniel Ek. Ungefär två miljoner av de tio miljoner användarna är betalkunder.

Vad ska man säga om det här då annat än att det är smart affärstänkande..?

Read Full Post »

Jag trodde inte man kunde vara så här trött… Visst är det skönt, men jag känner mig helt slut.

Stannade till vid Tokerian på vägen hem för att handla middag och chips. Det blev en dr Oetker-pizza. Fast det blev sen chips till middag. Pizzan ligger kvar i frysen. Hänger nog ihop med att det var fullt av tokar på Tokerian. En Sockis-familj med kolfärgat hår och blek hy gick fram som ångvältar. Jag skenade genom affären för att komma undan med livhanken…

Satt en stund vid pusslet när jag kom hem. Solen tittade nämligen fram idag och det var ljust ganska länge. Att lägga pussel är ett bra sätt att rensa huvudet! Tankarna gick bland annat till ett utlovat besked som skulle ha kommit den här veckan. Gissar att det är kört nu, men det känns trist att jag aldrig fick nån signal.

Strykbrädan åkte fram när jag hade packat lite grejor till i morgon. Strykhögen var liten, men jag ville få undan den. I morgon bär det av ut till Himlen. Hoppas att det vackra vädret håller i sig för det vore skönt för kropp och själ att få vara ute i naturen. Svampkniven är nerlagd i samma påse som stövlarna. Kniven är orange och fin!


Min svampkniv!

                                                                                                                                                  Svampkniven är en reklampryl som jag fick av pappa. På ena sidan skaftet är påtryckt namnet på tidningen som han vigde sitt liv åt. Samma tidning som kvickt som attan klippte av prenumerationen när han hade gått bort. Då hade han jobbat där i 30+ år. Skamligt, tycker jag. Min mamma grät och jag blev arg. Mamma hade nämligen också jobbat på samma tidning. Kunde hon inte ha fått ha kvar gratisprenumerationen fram till årsskiftet? Snålt. Men ganska typiskt en arbetsgivare som inte bryr sig om sina lojala medarbetare.

Jag har sett sista delen av The Killing. Den gick igår på TV4, men jag spelade in den på DVD:n. Åt min middag = chips och en starköl till. Tyckte att den slutade knäppt, men vad jag förstår blir det en fortsättning.

Det känns ensamt, men jag har själv valt att stanna här. Tänkte att Fästmön och barnen kanske vill ha en kväll på egen hand. Och samtidigt att jag är för trött för att orka göra nåt annat än sitta vid datorn eller ligga framför TV:n. För det är ett program i kväll som jag vill se, Tyst vittne. Men då gäller det att jag håller mig vaken till klockan 22 och ända fram till över midnatt. Det vete 17 om jag klarar…

Read Full Post »

Viveca Sten har gjort det igen! Tvåfalt. Hon har skrivit en ny Sandhamns-deckare och hon har lyckats bra med det. Tack,  Nurse Rached, för boken I natt är du död!


Den senaste Sandhamns-deckaren!

                                                                                                                                                                                                                                                      Den här gången varvas dåtid och nutid. Men inledningen är en student som hittas hängd. Ett solklart självmord. Fast alla omkring den döde protesterar. När nästa lik dyker upp, en man som nyligen har träffat den döde studenten, börjar polisen Thomas att rota. Ganska snabbt hittar han sambandet med studenten, men inte tillräckligt snabbt… Parallellt med morden får vi glimtar från Thomas privatliv liksom även hans vän Noras. Thomas har flyttat ihop med sin sambo Pernilla igen efter en tids separation sedan deras babydotter avlidit. Nora har nyligen separerat från sin man och försöker klara tillvaron med två pojkar.

Stundtals blir det lite Camilla Läckberg-känsla över Viveca Stens böcker. Men det slår aldrig över och blir för mycket. Som vanligt lyckas Viveca Sten hålla spänningen i först rummet och relationerna i det andra. Och det är spänningen som är viktigast i deckare, tycker jag.

Högt betyg!

Read Full Post »

Det är fredag igen. Två hela veckor och några dar har jag ”jobbat”. När jag mötte ”chefen” i morse sa jag att jag var sunt fredagstrött igen. En arbetsvecka ligger snart bakom mig. En vecka där jag har fått höra till ett sammanhang. Detta att höra till är i skrivande stund inte nåt permanent utan endast till och med oktober månad ut. Men ändå. Det ger så otroligt mycket. Och gör så otroligt mycket för självkänslan. Numera kan jag säga, om nån jag möter undrar, att jag

jobbar där och där, just nu och ett tag till

Jag undrar hur många som verkligen trodde på mig! Som verkligen trodde att jag skulle klara detta efter att ha levt i ett arbetslivsvakuum så länge.  Mina häcklare trodde det väl allra minst! De får stå med långnäsa nu. Jag hörde nånstans av nån att man efter sex (6) veckor som sjukskriven är totalt avkopplad från ett jobb och att man då sakta måste få tid och tillfälle att komma igen. För mig blev det åtta timmar om dan direkt efter det här två år och åtta månader långa helvetet. Det som har brutit ner mig. Men var orolig och darra, du häcklare, för Tofflan har rest sig igen!

Människor kan förändras. Tro aldrig att nån inte är utvecklingsbar. Jag trodde tidigare inte det om somliga – och framför allt trodde jag det inte om mig själv. Men ju hårdare smällar man får, desto starkare är man när man väl har rest sig. Det gäller bara att ha en urkraft att använda sig av. Och att det finns människor omkring en som aldrig för ett ögonblick betvivlar ens förmågor. Så, som sagt, var orolig, du häcklare.

Naturligtvis lär jag mig andra saker än att ingå i ett sammanhang och höra till. I morse, till exempel, fick jag veta att det är samma DNA i en liten blomma som i en stor kossa. Jag befinner mig i en otroligt stimulerande miljö – stimulans för såväl intellekt som psyke – i otroligt vackra omgivningar. Och alla runt omkring är fortfarande glada och snälla mot mig. Nu har jag ändå varit här så länge att jag har hunnit skrapa på ytan och noterat att allt inte är perfekt. Det spelar ingen roll. Hade allt varit hundra procent solsken skulle jag ha blivit misstänksam.

Det enda smolket i Tillhörandets bägare är nu att Fästmön och jag inte har så mycket tid tillsammans längre och att jag inte får nån lön. Men kärleken är stark och jag hoppas på en inkomst inom en snar framtid.

Read Full Post »