Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 20 september, 2011

Hur är det, egentligen? Har du berättat på ditt jobb att du är hetero, homo, bisexuell, trans eller queer? Skämt åsido, det finns många som skulle uppskatta att man inte drar bögskämt vid fikabordet. Det tror i alla fall Tobias Tengström i Unionens HBT-nätverk som jobbar med attityder.

Coachen Petra Elisson framhåller chefens roll. Hon anser att chefer inte alltid förstår vilken påverkan de faktiskt har genom att föregå med gott exempel. Hur dårå? Ja, till exempel markera mot dåliga beteenden som bögskämt, men också att inte utgå från att en anställds partner är av ett visst kön. Petra Elisson har till och med skrivit en bok om detta, Regnbågschefen.


Mina nya, fina sockar kanske blir ett redskap när det är dags att komma ut på jobbet???

                                                                                                                                                             RFSL jobbar med att HBT-certifiera arbetsplatser. Här i vårt län är Folktandvården en föregångare. Som också har fått mycket kritik för det, förstås. Men faktiskt också utmärkelser! Och nu är en familjecentral i Skogås på väg att bli certifierad.

Det är en balansgång, det där med att komma ut på jobbet. Jag har själv i skrivande stund inte gjort det mer än till min handledare. På nåt sätt har jag inte känt att det är läge för nån sån utannonsering. Det får vänta tills jag känner mig mer personlig och bekväm. Jag är nämligen vis av vissa erfarenheter… Och jag är på jobbet främst för att jobba, inte för att vara privat.

Men jag tycker att alla belackare av vår Folktandvårds certifiering bör sluta upp med det. Att få HBT-certifiering behöver ju inte nödvändigtvis handla enbart om patienter utan kanske också en del om de anställda själva… Tänk på det innan ni hånar en verksamhet som föregår med gott exempel! Heja Folktandvården!

Och durå, som tillhör gruppen HBTQ-personer – har du kommit ut på jobbet???

Read Full Post »

I kväll blev det äntligen en stund över för Fästmön och mig att se nummer två av söndagens deckare från SvT1, Ont blod, inspelad på DVD-hårddisken. Och första delen av tre bådade gott!


Huvudpersonen!

                                                                                                                                                         Ruth är i 30-årsåldern när hon släpps ur fängelse. Hon har avtjänat ett långt straff för mord på två polismän när hon var tonåring. Långsamt börjar hon bygga upp sitt nya liv. Men längtan och saknaden efter den yngre systern Katie är stark och hon försöker på flera sätt få kontakt med henne. Dessvärre blev systern bortadopterad. Adoptivföräldrarna ställde som krav att Katie, numera Lucy, inte skulle ha nån kontakt med sin syster.

Handlingen är så här i första avsnittet lite hoppig. Skälet är att skildra de familjer som påverkas av Ruths frisläppande. Ruth träffar familjen som bor i huset där hon växte upp och där får hon oväntat hjälp i efterforskningarna av systern. Men hon träffar också på de vuxna barnen till en av polismännen hon mördade. Och så systerns adoptivfamilj som i slutet av avsnittet får ett brev av vilket det framgår att Ruth vill träffa sin lillasyster.

Det här känns som en riktigt bra och spännande brittisk serie. Dessutom en serie med lagom många avsnitt, tre. Och just det att det är en deckare som även handlar om förträngning av minnen, svek, hämnd och förlåtelse gör den så bra. Kan en människa, som begått ett sånt hemskt brott som mord, nånsin få förlåtelse? Ett högaktuellt ämne nu när Annika Östberg just kommer ut med sin bok om sitt liv.

Jag ger den här serien högsta betyg!

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

…från ”jobbet” känner hon sig privilegierad och uppskattad när Fästmön står vid spisen och rör i grytorna. I afton bjöd hon på lax med kokt potatis och en örtsås med senap och ärtor samt broccoli. Så härligt grönt och gott! Jag kände mig mätt efteråt, men jag måste säga att jag slukade maten så snabbt att jag inte hann fota.

Anna har också planerat dessert med hallon från sin mamma och glass. Man får välja mellan gammeldags vanilj-glass och vaniljglass med krossad choklad. För min del blir det nog det senare! Kaffet har nu puttrat färdigt och vi ska strax bänka oss för att snaska lite till…


Goda hallon från Annas mamma.

                                                                                                                                                          Tack, Anna, för att du gör sånt här för mig!!! En dag ska du kompenseras för alla tuffa j***a dar du har tillbringat med mig. En dag ska det vända och det första vi gör då är korkar upp champagnen som ligger i kylen!

Read Full Post »

No need to worry! Jag åt lunch idag också! Det blev den dåligt kryddade lasagnen från i lördags. En fördel med att den legat i frysen ett par dygn blev att den stelnat något och var mindre såsig – i tinad form.


Fortfarande lika smaklös som i lördags, men mindre såsig.

                                                                                                                                                                                                                                                  Nu har jag fått lite ny energi och ska återuppta ringandet i eftermiddag med en lur som varken sprakar eller klipper av meningar…

Read Full Post »

Igår kväll var vi båda ganska trötta. Fästmön kom inte hem från sin mamma förrän sena eftermiddagen. Jag tankade på vägen hem. Vi beslutade oss för att ta en onyttig, men god middag lite senare på favoriten Mack Jack.

I postboxen låg fyra (4) räkningar. Roligare post kunde man få… Det var bara att sätta sig vid datorn direkt och betala. Anna pusslade under tiden och jag stod lutad över stranden (bilden på pusslet) en lång stund också, men det var ingen bekväm arbetsställning. Till slut var det bara att inse att solen sjunkit bakom husen och att det var slut med pussel-ljuset.

Maten var som vanligt god och till ett bra pris. På hemvägen stannade vi på Tokerian för att köpa mjölk och yoghurt och bröd. Där fanns många märkliga människoexemplar och jag blev riktigt rädd för ett av dem. Tänk att det alltid är mycket roligare att handla i Annas sällskap! Mera flams – vilket behövs när man försöker göra nåt man tycker är tråkigt…

Hemma igen satt jag en stund vid datorn och tittade in hos mina bloggvänner, bland annat. Men jag ville ju vara med Anna, så vi bänkade oss i TV-hörnan och såg Mördare okänd, avsnittet från i söndags. Det var riktigt läskigt och har du inte sett det så råder jag dig till att göra det!


En bild som skulle kunna illustrera ”samverkan”, men händer är uttjatade och förbjudna här!

                                                                                                                                                                                                                                                  Nu sitter jag på ”jobbet” och är fortfarande trött. Vädret är grått och trist och i morse såg det ut som om det hade regnat hela natten. Idag jagar jag forskare som inte har hört av sig angående sina texter. Carl och jag ska också jobba med nyhetsbrevet. Den elektroniska mallen är inte klar, men vi ska se om vi kan göra en egen. I annat fall får det bli ett nyhetsbrev i tryckt form. Jag ser framför mig ganska mycket ”pill”. Jag har fått uppgiften att skriva huvudartikeln, på temat ”samverkan”. Hmm… Klurar just nu på tänkbara frågor. Mitt förslag till bild för att illustrera huvudartikeln nappade Carl på direkt, kul!

I eftermiddag är det tänkt att jag ska försöka få tag i några intervjuoffer per telefon. Bara det att bordstelefonen här började krångla igår. När jag provade att ringa på förmiddagen hörde jag inte hälften av vad den jag hade ringt upp sa. Då fick Tofflan nog, kontaktade telesektionen och gick upp och fick luren med sladd utbytt. Nu låter det som det ska. På telesektionen hade de ett gäng gamla telefonapparater som jag inte kunde låta bli att fota:


Oj oj vilka gamla telefoner!

Read Full Post »