Varför gråter inte Emma?

Hur kommer det sig att man verkar oberörd efter en svår händelse? Att man inte gråter ihjäl sig när ens båda barn blivit mördade mitt framför ögonen? Den frågan dryftas i Varför gråter inte Emma?, en bok skriven av journalisten Magnus Wennerholm tillsammans med Emma Jangestig, känd som ”Arboga-mamman”. Tack, Nurse Rached, för det var en av böcker i det senaste bokpaketet från dig!

Ja… varför gråter inte Arboga-mamman?

En kväll blir Emma och hennes två små barn attackerade i sitt hem. Emma blir svårt skadad och småttingarna dör. Hur överlever man en sån händelse som mamma? Emmas har minnesproblem. Hon förtränger. Och det är ju självklart svaret! Det är så man klarar att gå vidare. Emma gråter inte. Hon visar inga känslor alls, till att börja med. Men hon kräks. Hon kräks när hon hålls isolerad i väntan på polisförhör och rättegång.

Det är svårt att begripa, svårt att ta in händelsen som beskrivs i boken. Och ja, jag tycker att det är konstigt att Emma inte minns, att hon inte gråter och att hon sen plötsligt får minnesbilder av tyskan. I mångt och mycket upplever jag också denna bok som en sorts försvarsbok. Emma kommer till tals genom en journalist och hon vill så gärna förklara sitt agerande och uppträdande, sånt som kan verka konstigt i folks ögon.

Jag har själv varit med om svåra händelser – dock inte av den här svårighetsgraden! Men jag vet hur förträngning funkar. Man förtränger för att överleva, för att kunna gå vidare. Det måste vara så. Och minnena av upplevelsen/upplevelserna är luddiga och oklara – en del klarnar så småningom, annat förblir i ett töcken.

Detta är långt ifrån ett litterärt mästerverk. Bitvis känns det som riktig kvällstidningsjournalistik. Det drar tyvär ner betyget som ändå blir medel. Ämnet är angeläget och fallet synnerligen intressant!

Read Full Post »

Stulen identitet

Brittisk TV-deckare i kväll igen, denna gång premiär för Stulen identitet, SvT1. Fästmön och jag bänkade oss i TV-hörnan med goda, stinkande ostar, kex, päron och rött vin.

 
Poliser som utreder identitetsstölder.

                                                                                                                                                                 I den här serien är huvudpersonerna ett gäng poliser som utreder identitetsstölder. Det är en specialiserad polisenhet vars motsvarighet jag starkt misstänker inte finns i verkligheten.

I detta första av snitt av sex arresteras en före detta krigshjälte sedan han skjutit en polis. Men mannen hävdar att han är utsatt för en komplott och att hans identitet är stulen av nån han kallar Smith. Så småningom dyker det upp liknande fall där män – eller kvinnor – hamnat i fängelse för mord. Och så skyller de på nån som har stulit deras identitet… Det enda de har gemensamt är att de har varit otrogna.

Det ska låta väldigt londonskt om allas dialekter i serien – utom polisinspektör John Bloom, som för övrigt verkar ha många hemligheter. Inte så spännande och i detta första avsnitt ganska hoppigt. Johns chef Martha är väldigt lång, påpekade Anna. Det var nog det mest… annorlunda med den här serien, som för övrigt har ett litet HBTQ-tema i denna den första delen.

Nja, det blir medelbetyg. Inte mer, inte mindre.

Read Full Post »

Tofflan’s cookalong no. 14: Såsande och tre plattor över

När Fästmön jobbar passar Tofflan på att dansa i köket mellan grytorna. Men det är minsann ingen glädjedans, det är en sedvanlig cookalong – dock utan matlagningsöl. Detta till trots lovar jag dig att dagens rätt blev allt annat än torr…

Jag tinade ett paket kycklingfärs som låg i frysen och som jag köpt på extrapris. Plockade fram ett paket Knorrs Lasagne – med alla tillbehör (utom kött och mjölk och riven ost). Suveränt!

Knorrs Lasagne innehåller, förutom plattor som syns på bilden, även en påse såsmix.

                                                                                                                                                             Började med att bryna kycklingfärsen. Lögn! Det gjorde jag inte alls, jag började med att sätta ugnen på 200 grader! Öppnade balledörren* men eftersom puckona några närboende grillade med grillen sedvanligt placerad så den ska ryka in i mitt vardagsrum, fick jag stänga. (Synd att puckona de närboende inte grillade X, Y och Z som uppenbarligen älskar att smälla i sin j***a ytterdörr! Lär man sig inte nåt i skolan, nu för tiden??? Läste och bloggade igår om en gubbe som blev vräkt för att han skrattade om nätterna, men smällande i ytterdörrar hundra gånger om dan så hela inredningen vibrerar en kvart efteråt är inte lika roligt så det är nog ingen orsak till vräkning. Jag menar ingen skrattar, ingen kan bli vräkt.)

Sen i med såsmixen när färsen är klar, tre deciliter mjölk och sex deciliter vatten. Puttra några minuter.

Väldigt såsigt, det här. Ska det verkligen vara så? Så brukar det inte se ut när Anna gör lasagne…

                                                                                                                                                                 Kanske räknade jag fel när jag öste i mjölk och vatten, men det stod tre deciliter respektive sex.

Mjölk och vatten – finns i de flesta hem.

                                                                                                                                                            Fram med en ugnsfast form som jag smorde med nåt flottigt, typ flytande margarin. Sen dags att lägga ihop lasagnen! Man börjar med sås, varvar med plattor och slutar med sås.

Tofflan di Sleva.

                                                                                                                                                           Och så på med plattorna. Men vänta nu… Hur kan det bli plattor över???

Har de räknat fel på Knorr? Tre plattor blev över…

                                                                                                                                                                Fast nu gjorde jag det igen! Ljög! Det ska vara riven ost överst, på såsen, liksom. Ingen ordning på mig idag, måste bero på den saknade matlagningsölen!..

Riven ost från Linköööping, döh, fanns i frysen!

                                                                                                                                                                Och så in med lasagnen mitt i den skitiga ugnen 😳 i 30 – 35 minuter. När lasagnen är klar ska den stå på eftervärme i fem minuter.

Lasagnen är på plats i mitten av ugnen.

                                                                                                                                                                    Till matlagningskonstens negativa sidor hör vissa skador, som denna rätt typiska brännskada å ringfinger.

Brännskador hör till.

                                                                                                                                                              Ja, bränd Toffla luktar illa. Nu ska vi se hur bränd lasagne smakar…

Färdig, bränd lasagne doftar i alla fall gott…

                                                                                                                                                               Men hur smakar den..?

Jorå, Den Brännskadades middag blev OK. Lite dålig kryddning bara, men med paprikakrydda och cayennepeppar som kompletteringskryddor på tallriken blev det faktiskt rätt gott. Notera att jag inte fuskar med grönsakerna…

                                                                                                                                                              En helt OK middag, alltså, även när jag svänger till den. Men kryddningen hade kunnat varit bättre och ett glas öl till hade suttit fint.

Lite bra att varmvattnet börjar komma tillbaka. Kvart i sju var det inte hett i kranen, men varmt. Alltid något…

                                                                                                                                                   *balledörren = balkongdörren

Read Full Post »

Att börja en roman…

Svenska författare skriver ofta om väder i den första meningen av en roman. Det har Örjan Abrahamsson kollat upp och skriver intressant om i en artikel i Dagens Nyheter.

Det är svårt att börja en roman. Den första meningen måste locka till vidare läsning. Den ska sitta som en smäck, menar Örjan Abrahamsson och förtydligar:

[…] smäcken ska vara snygg, smart, tonsäker, poetisk, underfundig, vitsig, gärna filosofisk, självklart vacker, omedelbart fängslande och helst fånga hela romanen. Därtill slå ned som en blixt. […]

Första meningen i en roman är nog svårast. För näst efter omslaget är det ju den som ska få oss att vilja läsa vidare.

Det finns åtskilliga pärlor när det gäller förstameningar, anser Örjan Abrahamsson. Två exempel från utländska författare, kan du gissa vilka?

Någon hade förtalat Josef K., ty utan att ha gjort något ont häktades han en morgon.

och

Mrs. Dalloway sade att hon själv skulle köpa blommorna.

Inte så svårt, kanske, men håll med om att de är lysande?!

Bland de svenska förstameningarna lyfter Örjan Abrahamsson fram två som han kallar

[…] ärkeklassiska men en smula surtuggade svenska krusbär […]

Jag tycker att de är alldeles fantastiska! Vet du vilka de är?

Äntligen stod prästen i predikstolen.

och

Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen.

Svenska författare har länge haft en fäbless för att skriva om vädret i sina förstameningar. Men dagens läsare vill ha snabba inledningar och mycket

pang på rödbetan

Min roman, som fortfarande ligger till sig, börjar så här:

Jag hade kunnat ägna tid åt att beskriva hur lågans intensitet avtar för varje dag.

Tror jag. Jag är inte säker på att min roman ska börja just där…

Hur skulle din roman börja om du skrev en?

Read Full Post »

Månpocketsläpp i oktober – för mys i soffan under läslampan

Månpockets månatliga nyhetsbrev damp ner i inboxen igår kväll. Här är några av titlarna som släpps i pocket nästa månad. Urvalet har jag gjort, förstås:

Döden på en blek häst av Amanda Hellberg
När Maja Grå kommer till Storbritannien är det inte bara för att studera vid den anrika konstakademin i Oxford. I Brighton står polisutredarna handfallna efter det ohyggliga mordet på Majas sedan länge försvunna mamma, och de behöver hjälp.
Maja Grå har förmågan att se mer än andra och inspektör King vid Brighton-polisen håller kontakten med den unga svenskan. Trots sin skeptiska inställning inser han att det är något speciellt med Maja. Men kan han verkligen sätta sin tilltro till en känslig och ganska skör ung tjej?

De ensamma av Håkan Nesser
De ensamma är till att börja med ett gäng nykläckta Uppsalastudenter, tre jämna par i tjugoårsåldern, som skaffar sig en buss och med den tar sig genom järnridån och in i Östeuropa en sommar på sjuttiotalet. Upplevelserna där ska märka dem för livet. Hur står dock klart först trettiofem år senare när de inte längre är tjugo och inte heller jämna par utan fem desto ensammare personer. Kriminalinspektör Gunnar Barbarotti tar sig an ett fall som illavarslande nog upprepat sig.

Som om av Ulrika Kärnborg
Filmdoktoranden Johan närmar sig fyrtio och har på ytan allt man kan önska sig: en framgångsrik hustru, två välartade barn och ett tillfredställande arbete på institutionen i Lund. Han har dessutom blivit inbjuden att hålla en serie föreläsningar om brittisk film vid ett av Danmarks toppuniversitet.
Tjugoåriga Amanda med det svartfärgade håret håller på att lämna sitt gamla liv med droger i Christiania, och har till slut bestämt sig för att ge universitetet en chans och gå en kurs i filmvetenskap. När så den unga och gåtfulla Nadine stiger in i Johans och Amandas liv förändras de för gott.

En gåtfull vänskap av Yoko Ogawa
En ung kvinna börjar arbeta som hemhjälp åt en matematikprofessor, som råkat ut för en bilolycka och drabbats av en hjärnskada. För honom stannade tiden 1975 och nu klarar han bara av att minnas saker 80 minuter åt gången. Varje morgon måste hon på nytt tala om för honom vem hon är. Men allteftersom dagarna går växer en varm och egenartad vänskap fram mellan de båda – och mellan professorn och kvinnans tioårige son. Matematiken blir snart deras gemensamma språk, steg för steg avtäcker professorn dess mysterier för dem. Han får dem att upptäcka en ny, tidigare okänd värld och vad det innebär att fullt ut leva i nuet.

 

Read Full Post »

Lukrativ affärsidé: gummistövlar

Igår kväll fick jag äntligen hämta hit min älskade Fästmö. Hon var trött och slut efter en tuff vecka och en kväll på jobbet, så vi softade med öl och Pringles framför Tyst vittne. (Lite trist är det nu utan Sam Ryan, men i kväll gjorde den kvinnliga efterträdaren i serien entré som Nikki, som invaderar avdelningen med gamla ben…) Somliga låg under filten och lät som en gris. En gullegris, förstås!

 +
Fredagsgott. Ölen är större än chipsröret för att illustrera att jag drack två.

                                                                                                                                                                 Idag sov vi lite för länge, men det vi behövde vi båda två. Jag kastade mig in i duschen för idag hade jag Jedward-frisyr. Tyvärr fanns det inget varmvatten och eftersom min frilla var hemsk blev jag tvungen att tvätta håret i kallt vatten. Det gick det med, för till sluta vande jag mig vid det kalla, men frågan är om håret blev rent…

Jedward till vänster, Tofflan till höger? Närå, båda två ingår i Jedward, men min morgonfrisyr var som deras scenfrisyr… (Bilden är lånad från Dagens Nyheters hemsida.)

 

                                                                                                                                                                Skjutsade Anna till jobbet där hon ska stanna ända till klockan 21. Nej, vi har inte mycket till familjeliv just nu, varken med eller utan barnen. 😦

Idag hade jag bestämt mig för att åka till Stormarknaden för att inhandla ett par gummistövlar. Du vet, ett par såna där vanliga gröna, höga. Storlek 42. Ja, jag lever på stor fot, jag.

Och nu kommer strax kopplingen till rubriken: Av Gränby centrums alla j***a affärer, alla de sjuhundrafyrtioelva de skryter om, finns det en (1) som sålde gummistövlar till vuxna – till hutlösa priser, förstås… Jag vägrar köpa ett par enkla gummistövlar för nästan 500 spänn…

Enligt planskisserna i affären ska där finnas åtminstone fyra skoaffärer och ett antal affärer som säljer fritidsprylar. Bara det att planskisserna inte stämmer med verkligheten utan visar affärer som har flyttat eller inte finns längre eller inte har öppnat än. Mycket tröttsamt! Så en lukrativ affärsidé för den som är lite på hugget är att sälja gummistövlar för vuxna. Det är svampsäsong ett tag till och vi är många som vill ut i skogen – eller kolla på kossor.

När man tittar på såna här är det bra med höga stövlar. Inte för att man tittar med stövlarna, men det kan vara ganska klafsigt runt omkring kossorna.

                                                                                                                                                                  Det enda jag handlade i detta oformliga köpcentrum som jag tycker sämre och sämre om var bröd, päron och skithuspapper – de två sistnämnda varorna hänger samman, naturligtvis.

Så det blev till att fara vidare och jag styrde kosan till Coop i Boländerna, det som en gång i tiden hette B&W och som hade Dennis på sina papperskassar – så länge har jag bott i Uppsala… (Ingen, eller i alla fall nästan ingen, som bor här är född här.)  Där hittade jag ett par exakt såna stövlar jag ville köpa, gröna och höga – till ett jättebra pris: jag betalade 99 kronor… Det var medlemspris. Den som inte är medlem får lägga till en hundring. (190 spänn är fortfarande ett bra pris.)

Ett par gröna och höga stövlar hittade jag på Coop i Boländerna.

                                                                                                                                                            Hemma igen och fortfarande inget varmvatten. Det är ju synd att grannarna inte pratar med mig, annars kunde jag ju fråga om det är samma för dem. Kan ju vara bra att veta om felet är allmänt eller bara hos mig… Nåja, jag tänker inte duscha en gång till idag utan nu väntar ballen* på att jag ska suga** den och packa in dess möblemang i en presenning. Det känns lite fel att göra det idag, denna underbart soliga höstdag, men ärligt talat sitter jag aldrig ute på ballen längre. Skälen till detta är att det antingen skriks och gapas runt omkring eller så är det nån äckelpotta som röker.

Så, dags att kavla upp ärmarna och göra lite nytta! När jag är klar ska jag förbereda dagens middag som blir lasagne. Passar bra att göra en ugnsform så kan Anna få med sig en matlåda i morgon när hon jobbar samma trista tider, 12 – 21.

                                                                                                                                                             *ballen = balkongen
**suga = dammsuga

Read Full Post »