Australien inför ett tredje kön – i passet…

Australiensiska utrikesdepartementet har beslutat att den som vill kan få ange sin könstillhörighet som X i passet – om inte F eller M passar. Ändringen har kommit till för att transpersoner inte ska känna sig diskriminerade.

Louise Pratt, som inte bara är senator i parlamentet utan har en partner som har bytt kön, säger att ändringen är

[…] Ett stort steg framåt. […] Fallen med personer som stoppats i gränskontroller i andra länder, för att deras pass inte överensstämmer med deras utseende, har varit många […]

Detta låter bra i mina öron, fast ett X känns ju lite… föredettigt… Kune man inte ha valt nån annan bokstav..?

Read Full Post »

Aldrig får man vara riktigt glad…

Varning! Inlägget innehåller ordet ”sex”. Två gånger, till och med!..

                                                                                                                                                           Nej, det är verkligen sant som man säger:

Aldrig får man vara riktigt glad…

En medelålders man i Göteborg blev till och med vräkt för att han skrattade. Grannarna (ja vem har inte humorlösa såna?.. 😉 ) estimerade inte att han tittade på gamla filmer om nätterna och skrattade störande. Och dessutom hade karln’ mage att… mata fåglarna! Från balkongen! HU vilka hemska brott som ligger bakom vräkningen!

Bäst hon aktar sig så inte grannarna hör.

                                                                                                                                                              Ärligt talat undrar jag om Hovrätten inte borde ha viktigare fall att döma i… Men nu är det bäst man passar sig och inte är för glad hemma. Eller matar fåglar. Sen att grannarna har barn som skriker och gråter eller husdjur som skäller och luktar illa, det är skitsamma. Är man medelålders ska man inte skratta. Eller mata fåglar. Eller ha sex. (Det besvärade sig mina grannar om att BANKA I VÄGGEN/TAKET om en gång… Jag störde, alltså. Äh, de var säkert avundsjuka, eller vad tror du?..)

Jag undrar vad man får göra… Lösa korsord? Nej, pennan kan raspa för högt…

Hur som helst, jag tycker att det är för jä****t att man inte får vara glad. Eller ha sex, dårå…

Read Full Post »

Himmel…

… så vacker himlen var igår kväll! Undras om den blir lika tjusig i afton..?

Septemberhimmel…

Read Full Post »

Vi var över 80 från början…

Förmiddagen idag är över. Eftermiddagen likaså. Jag har nyss kommit hem från en ny, händelsrik och stimulerande dag. Tänk egentligen hur lyckligt lottad jag är! Egentligen. (Fast lite lön vore ju bra också, men för övrigt…) Jag får göra roliga saker om vardagarna, jag lär mig nytt och jag fräschar upp gamla kunskaper. Dessutom träffar jag trevliga människor och får interagera med dem i en intellektuell miljö, i vackra omgivningar…

Det här fina huset ser jag varje vardag. Fast inte i sepia, dårå…

                                                                                                                                                            Jag har funderat på det här med ansvar. Dels hur mycket ansvar jag hade och tog och borde ha haft i mitt förra arbetsliv, dels det jag har idag: i princip inget. Jag utför det jag blir anvisad att göra, jag tror att jag lyckats ganska bra, jag har klarat av mina uppgifter hittills. Men jag bär inte ansvaret! Det som vilade så tungt på mina axlar. Samtidigt som det för stunden är lite skönt är det också lite jobbigt. Jag är van att ta ansvar, van att fatta beslut, van att agera efter eget huvud. Nu är det inte min roll. Jag skulle kunna neka till att utföra uppgifter, jag skulle kunna lämna ifrån mig hafsverk eller undermåliga produkter – men jag gör det inte. Nånstans finns min ansvarskänsla kvar, ändå…

Nu skulle det här inlägget inte alls handla om ansvar utan om min dag. Och kanske framför allt intervjun i förmiddags. Vi var över 80 stycken som hade sökt tjänsten. Jag vet inte hur många som har blivit telefonintervjuade, men fem var vi som blev kallade till en personlig intervju. En av de fem var jag. Och kommer jag bara så här långt är det en stor fjäder i hatten ändå och en rejäl knuff uppåt för mitt ego! Efter intervjuerna går två eller tre vidare och får göra några arbetsprover. Besked om detta utlovades redan till nästa vecka. Hur det kändes? Bra. Jobbet i sig låter spännande och variationsrikt. Det innebär en del kvälls- och helgjobb, men jag utgår från att man kompenseras för detta. Det kan också bli en del resor i regionen, vilket inte gör mig nåt eftersom jag älskar att köra bil. Intervjun då? Jag tycker att jag babblade lite för mycket. Men jag hade inte några större svårigheter att svara på frågorna som ställdes. Och jag blev intervjuad av två trevliga kvinnor, något äldre än jag själv. Chefen verkar vara av strukturerad och ansvarskännande sort, den andra medarbetaren var väldigt trevlig och lätt att prata med. Glada miner, varm atmosfär på jobbet, sammanfattningsvis. Så nu är det bara att vänta och se vilket besked jag får. To be contiued…

Tofflan tänker…

                                                                                                                                                               För att coola ner mig lite när jag kom hem har jag gått med dammvippan. Fick samtidigt möjlighet att fundera över dagen och alla intryck. Jag åkte förstås till ”jobbet” efter intervjun. Passerade mitt hem för att justera en krånglande lins och för att gå på toa. Träffade Tants son och språkade lite med honom. Jag har ju sett att de håller på och rensar och det är så att Tant har fått en lägenhet på ett boende och hemmet här ska säljas. Det känns lite ledsamt, men jag bad T (sonen) att framföra en varm hälsning och massor av Toffel-kramar!

Min söta älskling hade otur och blev ifrånåkt av den buss hon hade tänkt ta till jobbet, men jag hoppas att hon kom fram i tid. I kväll klockan 21 blir hon i alla fall hämtad av mig och Clark Kent* för hemfärd till New Village. Där väntar goda ostar, kex och ett glas vin om så önskas, alternativt Pringles extraheta chips och öl. Vi får sovmorgon i morgon för Anna börjar inte förrän klockan tolv. Sen jobbar hon tyvärr ända till 21 hela helgen och det är trist.

Nu är gårdagens tvätt lagd i strykhög och lakanen vikta. Jag överväger att vara Duktig Husmor och ta ett varv med snabeldraken** också, så slipper jag det i helgen. I helgen blir det för min del annars inpackning av balle*** och ett möte på söndag som jag inte i min vildaste fantasi kunde föreställa mig för ett par månader sen… Du ser, även en Toffla kan förändra sig och utvecklas… 😉

                                                                                                                                                             *Clark Kent = min bäste bil-man
**snabeldraken = dammsugaren
***inpackning av balle = balkongmöblerna ska täckas över med presenning och balkongmattan ska rullas ihop och ställas undan

Read Full Post »

Sovmorgon – vad är det?

Idag var tanken att jag skulle ta sovmorgon, dårå. Sovmorgon för att vara utvilad och pigg inför intervjun, som för övrigt är klockan elva idag. Men inte då! Bara för att jag kunde sova ut vaknade jag i sedvanlig tid. Låg i sängen och vände och vred på mig, lyssnade på grannarnas morgonbestyr – lyhört är ordet  och gav upp vid sjutiden. Gick då och slängde på datorn för att kolla in företagets hemsida med mera. Fann mig i stället svara på ett mejl angående ett blogginlägg jag har skrivit. Det känns som om jag är dålig på att skriva, dålig på att formulera mig eftersom folk uppfattar att de blir påhoppade när de inte blir det. Jag hade ”avkodat” så mycket kring sjäva ”ärendet” att jag trodde att det var ”safe”, men ändå tog nån illa vid sig. Tråkigt och jobbigt, men modigt av personen i fråga att mejla direkt.

Såna där saker får mig att allvarligt överväga att överge bloggandet. Det är som att jag måste bestämma mig för om jag ska skriva fritt eller inte. Skriver jag fritt får jag räkna med reaktioner. Skriver jag om ofarliga och ”ytliga” företeelser blir bloggen… så jävla tråkig, för att tala klarspråk. Det blir en sån blogg jag inte vill driva. Nu tyckte jag att jag kanske inte direkt skrev fritt, snarare hypotetiskt med inslag av verklighetsstråk. Jag fick mig en tankeställare och tänker att jag är nog inte så bra på det här trots allt.

Det här borde jag fundera över…

                                                                                                                                                            Jag ska inte sitta här och älta skrivande eller bloggande eller vänskaper eller lojaliteter, jag borde förbereda mig för intervjun. Men orden gnaver och tankarna är inte där de borde vara. Ett riktigt jobb skulle kanske få mig att inte älta så mycket..? Att inte blogga så mycket..?

Read Full Post »