Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 15 september, 2011

Jahapp! Smartot Tofflan har satt i sig en hel ask gröna druvor. Är inte det att be om problem, så säg?! Nu blir natten allt annat än ljuvlig – och morgondagen riskerar att bli ljudlig. Och definitivt inte väldoftande för Petite Moi och omgivningen. Så smart när man ska på anställningsintervju, eller hur? Ja, du kanske gör kopplingen utan att jag behöver skriva ut den, men ifall att kan jag ju antyda att druvor och min mage inte är bästa kompisar…


Druvor och min mage är två som borde hålla sig ifrån varandra…

                                                                                                                                                               På tal om kompisar behöver jag akut ett råd. Scenariot är följande*:
Jag har sett att en av mina vänner, en sån där som jag har kategoriserat

Riktig Kompis,

har börjat umgås med en person som bland annat har hånat mig, baktalat mig och förföljt mig. Hur ställer jag mig till detta? Ska jag

göra slut

med min

Riktiga Kompis?

Ska jag konfrontera? Ska jag vänta på att få höra nåt från personen själv? Ska jag strunta i det? Nää, jag är riktigt förvirrad. Och inte så lite ledsen…

Och det är ju inte så bra inför förmiddagens övning heller…

För övrigt var druvorna skitgoda, så det så!

                                                                                                                                                                  *Ett något omskrivet scenario så att ingen ska känna sig utpekade. Gud och alla människor tycks ju tro att jag alltid skriver om just dem…

Read Full Post »

Läser om en intressant undersökning som tidningen Chef har gjort. Bland cirka tusen chefer vill 75 procent byta jobb. Samtidigt som det finns saker som skulle kunna hålla dem kvar.

Främsta skälet till att cheferna vill byta jobb är missnöje med den närmaste chefen. Så en ny chef till chefen skulle kunna vara ett sätt att få henne eller honom att stanna kvar. Andra saker att vifta med är förstås löneförhöjning, men också effektivare organisation, bättre karriärmöjligheter och mer stöd i chefsrollen.

Sämst betyg i ett chefstest får Socialstyrelsens chef Lars-Erik Holm. En del menar att han har skapat ett skräckvälde. Bloggaren Gullan har under lång tid kritiserat honom.


Makt har man som chef också…

                                                                                                                                                        Enligt Chefs ledarliga finns det fler dåliga chefer, till exempel Gudrun Sjödén, Stefan Ingves och Micael Bindefeld. Medelbra chefer enligt listan är bland andra Anna Maria Corazza Bildt, Cecilia Malmström, Peter Settman, kungen, Amelia Adamo och Erik Fichtelius. Toppchefer är, för att nämna några, Marie-Louise Ekman, Christer Björkman, Barack Obama och Robert Aschberg.

Tja, inte är det lätt att vara chef. Man måste fatta en massa beslut och man har en massa makt och lön, dessutom. Samtidigt har man också en massa ansvar. Inte konstigt att många anser att de flesta chefer är psykopater… Hur står de annars ut?..

Read Full Post »

Idag har jag hunnit bli nervös inför morgondagens ”övning”. Har jag haft för lite att göra? Nja, det har varit fullt upp och jag fortsätter att lära mig nya saker och bli otroligt stimulerad. Det är en sån häftig känsla som jag tror att den som aldrig stått utanför ett långt tag, som jag har gjort, kan förstå. Och lite häftigt är det när man faktiskt fattar, greppar och klarar av saker…


Man kan ju förstås inte vara riktigt säker på att den där Tofflan fattar precis allt…

                                                                                                                                                   Förmiddagen ägnade jag åt mina forskartexter och översättningen av desamma samt uppdateringare på webben. Det är en del att hålla i huvudet, men det går förvånansvärt bra. Trött i skallen blir jag inte förrän jag kommer hem… Under eftermiddagen jobbade vi med ett pressmeddelande och jag fick lära mig att lägga in det på Newsdesk tillsammans med bilder och diverse länkar. Det var ett väldigt pillgöra, men det blir bra i slutet. Framför allt när sändlistorna är många och långa… Nu ligger pressmeddelandet för kontroll hos berörda samt ledningen och om ingen protesterar går det ut på tisdag morgon.

I morgon har jag fått tid för att förbereda mig hemma på förmiddagen. Jag hoppas att jag inte blir väckt av nåt sms eller nån som ringer, för jag tänkte ta en sovmorgon, en liten i alla fall. Jag har lagt fram de papper som behövs, jag har kikat lite på företagets hemsida, hängt fram rena kläder… Vad mer behövs? (Självförtroende! Plötsligt känns det som om jag inte kan nånting igen!..)

Dagen idag började med sol. Det var fantastiskt! Men sen mulnade det på och började blåsa och bli kallt. På hemvägen regnade det bitvis.

Hemma i New Village insåg jag att sängen hade stått obäddad hela dan – vilket är skam i Toffelhemmet. Passade därför på att bädda rent och tvätta smutsiga lakan. Fast först fick jag ju ta hand om två maskiners torr tvätt som hängde i badrummet… Jag hinner fortfarande med mitt hem, men tiden har krympt rejält. Och jag blir ju  så trött i skallen så fort jag kommer hem… I kväll måste jag i alla fall städa av i badrummet och i duschrummet/toan, men eftersom maskinen tvättar lakan just nu får jag vänta tills den är klar och hängd. Jag har nämligen insett att tvätt ger damm. Så då passar jag på att sitta vid datorn en stund.


Jag skulle helst vilja lägga ner min trötta skalle på denna just nu.

                                                                                                                                                                  Det blir ett par mackor strax så att jag får lite energi. Har en idé om ett blogginlägg till, men vi får se när jag sitter ner här nästa gång. Länkrundan tar jag lite senare, så tro inte att jag har glömt dig!

Read Full Post »

En man i Forshaga har mer än nog utnyttjat offentlighetsprincipen. Det anser kommunens tjänstemän efter att ha fått över 3 000 mejl under ett år från mannen.

Vad vill han då? Han kräver ut offentliga handlingar. I tid och otid. Jaha, men… det har han ju rätt till, eller? Men sen anklagar han tjänstemännen för att fiffla också. Aj då, en öm tå, eller kanske rentav en öm fot..?


En öm tå eller fot, kanske..?

                                                                                                                                                                                                                                                 Hur som helst, tjänstemännen fick nog och nu kritiserar kommunpolitikerna från alla partier mannen i ett öppet brev som bland annat finns att läsa på kommunens hemsidas startsida. De anser att han driver en personlig vendetta.

Över 3 000 mejl låter väldigt mycket. Men samtidigt kan man ju inte hjälpa att fundera över vilket sorts fiffel tjänstemännen anklagas för och om det finns nån som helst fog för anklagelserna… Kort sagt, jag blir nyfiken. För övrigt håller jag med kommunpolitikerna när de skriver att man ska göra en anmälan om man tycker att kommunen har agerat fel så att saken får utredas. Frågan är vart man ställer sin anmälan. Det framgår inte av politikernas öppna brev.

Read Full Post »

Jag läser just nu en bok, en ganska jobbig bok som jag fick i senaste bokpaketet från snälla Nurse Rached. Den handlar om Emma som var med om nåt mycket svårt – hon och hennes barn blev attackerade i sitt hem och barnen dog. Hur kan man överleva sånt? Hur klarar man av att gå vidare?

Vid tiden för morden och tiden efteråt, när man letade efter mördaren, fick jag bara medias bild av skeendet. Jag slogs av att Emma, mamman, verkade så oberörd. Men mest av allt undrade jag hur hon inte kunde komma ihåg vem som attackerat dem! Hur 17 kan man glömma nåt sånt?! vet jag att jag tänkte. Retoriskt.


Jag läser en bok om en svår upplevelse.

                                                                                                                                                                                                                                                   År 2009 var jag själv med om en svår upplevelse som ledde till en kris. En kris jag först från och med i sommar, egentligen, är på väg ut ur. Ibland händer det att jag tänker tillbaka på vissa situationer – och finner, att jag precis som Emma, inte minns. Jag kommer inte ihåg. Jag minns inte hela X:s ansikte, jag minns delar av det. Jag minns de kalla ögonen och munnen som blabbade upp och ner. Däremot minns jag en konstig känsla från ett av mötena – jag kommer ihåg att jag bara satt och väntade på att h*n skulle börja skratta och säga att alltihop var ett skämt… Så sjukt…

När jag nu läser Varför gråter inte Emma? , en bok som hon själv skrivit ihop med journalisten Magnus Wennerholm, får jag vissa nya insikter. Nog för att jag har hört talas om förträngning, men att uppleva det i verkligheten är nåt helt annat… Boken ger mig insikter om hur det funkar. För att det funkar så att man verkligen förtränger det som är svårt! Jag tror att kroppen ställer in detta försvar för att man ska kunna överleva.

Det är inte bara ansiktet ovan jag har förträngt, det är mycket annat som nu sakta men säkert kommer tillbaka. Det är smärtsamt, men idag är jag en annan människa än jag var 2009. Inte nödvändigtvis en bättre människa, men en starkare – även om jag har skador som jag funderar på om den nånsin ska läka…

Styrkan hjälper mig att hantera de svåra minnena. Dessutom har min Fästmö och barnen funnits där – och finns där fortfarande! – hela tiden. Utan dem hade jag inte suttit här idag. Och jag har fortfarande svårt att förstå hur Emma kunde gå vidare utan sin familj, sina barn… Men även hon hade och har en stark och trygg person vid sin sida. Det är nog en förutsättning, som sagt.

En sedvanlig recension kommer förstås av boken när jag har läst ut den!

Read Full Post »

Dags för veckans höjning (bris) respektive sänkning (blåst). Det är inte svårare än så här:

Bris

Blåst

Read Full Post »