Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 14 september, 2011

Jag har ju tidigare skrivit här på bloggen om min fascination för familjen Kennedy. Det finns inget direkt skäl till detta, jag är bara intresserad helt enkelt. Gissningsvis har det att göra med alla jobbiga dödsfall – mord eller olyckor eller dödlig sjukdom – i låga åldrar i denna familj som annars borde vara så lycklig med alla sina pengar och sin makt… Ja, pengar och makt är verkligen inte allt…

Läser i kväll på Dagens Nyheters hemsida att det finns åtta timmars inspelad intervju med Jackie Kennedy, gjorda 1964, bara några månader efter att maken John mördats. Intervjun är inte bara lång, den är öppenhjärtig också. Annars var ju familjens medlemmar kända för att inte visa känslor utåt.


Jackie och Jack, Jacqueline och John F, Kennedy. Bilden är lånad från DN:s hemsida. 

                                                                                                                                                          Intervjun är gjord av en medarbetare i Vita Huset. Jackie fick honom att lova att inte släppa intervjun fri för allmänheten förrän långt efter hennes död. Nu är det 17 år sen hon dog. Nu har dottern Caroline ställt samman informationen från den inspelade intervjun i den nyutkomna boken Jacquline Kennedy: Historic Conversations on Life With John F. Kennedy.


Dottern Caroline har sammanställt information från en åtta timmar lång intervju med mamman, gjord av en medarbetare i Vita huset.

                                                                                                                                                                  I intervjun berättar Jackie om både vardagliga ting och stora händelser. Hon berättar om makens lustighet att byta om till pyjamas för sin trekvartslånga lunchtupplur, om hans kyla gentemot vicepresidenten Lyndon B Johnson och att Martin Luther King uppträdde berusad på presidentens begravning.

Låter som en spännande intervju och en spännande bok, tycker jag!

Läs mer om intervjun och boken hos Svenska Dagbladet!

Read Full Post »

Den fina Maria Engelwinge har belönat mig med en liknande award som jag fick av Lumummagumman häromdan! Jisses, jag känner mig alldeles varm av Marias ord. Hon skriver så här som motivering till att hon ger mig awarden:

[…] Dig blev jag förälskad i första gången jag var på din blogg. Jag kände igen mig själv i mycket av det du skrev om, både sårbarhet och tuffhet. Du är intelligent, rolig, påläst, rivig och varm – och jag gillar dig! […]

Wow, vilken motivering, va?! Jag är förstummad och överväldigad, tack snälla Maria!


En gång till, men denna gång från Maria Engelwinge.

                                                                                                                                                             Med Marias award kom också fem frågor som jag nu ska försöka besvara:

  1. Varför började du att blogga?
    Av två skäl, främst. Dels för att bearbeta och komma igenom en stor kris i mitt liv, dels för att jag ville behålla förmångan att skriva och utveckla mitt skrivande. (Hjälp, så högtravande det där lät…)
  2. Vilka bloggar följer du?
    Alldeles för många!!! Men kolla in länklistan i högerspalten. Jag försöker hälsa på hos alla varje dag.
  3. Vilka favoritfärger har du?
    Blått! Och så tjockis-svart, förstås! 😛
  4. Vilka favoritfilmer har du?
    Falling in love är den jag kommer på spontant just nu.
  5. Vilka länder drömmer du om att få besöka?
    Jag har inte så många drömmar om att resa, för jag har inte ekonomi för det. Då är det lika bra att inte drömma. Meeen… jag skulle vilja åka till England och hälsa på en del av släkten samt åka till London, till Italien för att besöka Venedig (bröllopsresa?) och till Frankrike för att se Paris…

Read Full Post »

Jag vet inte vad det är just nu, men det känns som om jag har ett otroligt flyt! Inte så att jag tar ut en massa saker i förskott, bara det att det känns rätt bra att vara i nuet och att låta saker hända.

Eftermiddagen ägnade jag åt mina översättningar. Om det är ett evighetsarbete? Nja, men det handlar om cirka 30 texter och jag har fått in en tredjedel korrigerade på engelska. Det är dessa jag översätter till svenska nu. Inte helt lätt när man inte har terminologin, men jag har stor nytta av den medicinska terminologi jag förvärvade i mitt förra arbetsliv…

Idag blev jag också betrodd som medarbetare och fick hämta ut ett passerkort. Det ger mig tillträde lite här och var – och även till en superduperskrivare. Inte så dumt.

Molnen hängde tunga när jag promenerade bort för att hämta passerkortet, men det kom inget regn förrän jag landat hemma…


Molnen hängde tunga.

                                                                                                                                                            Jag fick ta en del av arbetstiden till att kontakta referenter. De flesta via sms, några per telefon. Många har svarat och det är roligt att så många som tolv personer kan tänka sig att ställa upp och säga nånting om mig. Under förutsättning att intervjun på fredag förmiddag går bra, vill säga… Det var spännande att bli telefonintervjuad utan att ha några papper eller ens en dator och internet tillgängliga, men uppenbarligen gick intervjun bra. Samtal nummer två kom när jag just återvänt till kontoret efter passerkortspromenaden…

Lite jobbade jag också på i eftermiddag. Det blev fortsatt jobb med översättningarna samt uppdatering av en enkel trycksak, en affisch. Kände mig lite tafflig i kommandona, men några småjobb till så hoppas jag att det sitter.

Det är märkligt med detta flyt just nu… Jag trivs så bra med det jag gör just nu och jag får verkligen möjlighet till kompetensutveckling. Men det är ju det att inte ger nån inkomst att tala om. Och den närmaste tiden blir jättetuff ur ekonomisk synpunkt för min del. I skrivande stund vet jag inte när det ramlar in pengar härnäst. Däremot vet jag att det finns gott om räkningar att betala vid slutet av månaden. Plenty bills…

Under tiden tar jag mig en frukt och funderar…


Välfyllda fruktkorgar på ”jobbet” – varje dag.

                                                                                                                                                              En finfin förmån på ”jobbet” är dessa underbara fruktkorgar som står lite här och var. På min ”avdelning” är vi cirka tio personer och där finns två korgar med frukt. Frukten fylls på varje dag. Och det är fräsch frukt. Inte sån som är stött och därför har köpts in billigt av en snål arbetsgivare. Dessutom får man äta hur mycket man vill. Det skulle vissa arbetsgivare ta sig en funderare över, tycker jag…

Ytterligare en extraordinärt bra förmån om man är anställd här är att man får betalt för sina utlägg för besök i vården och läkemedel. Verkligen nånting som jag tycker att vissa arbetsgivare borde, inte bara fundera över, utan faktiskt erbjuda sina anställda. Särskilt de anställda som jobbar med… vård och omsorg… Men dessa arbetsgivare verkar inte så rädda om sin personal, ärligt talat. Eller hur ska man tolka det när ett företag erbjuder vissa tjänster, men de egna anställda får betala för dem..? ”Sjukt”…

Nu har det regnat och mörknat och jag har tänt lamporna här hemma. Sen tittade solen fram så jag fick gå och släcka. Och nu är det mörkt igen. Jag ger upp! Tvättmaskinen jobbar och jag ska ringa lilla mamma. Nehepp, lilla mamma ringde först! Ser också fram emot ett samtal med Fästmön senare eftersom jag fick höra att Lully har fått jobb ett tag framöver!.. Kan det vara så att det vänder för oss nu???

Read Full Post »

Uppdaterat: På eftermiddagen ringde mobilen igen och jag blev kallad till anställningsintervju IRL nu på fredag förmiddag!!!

Jajamens!

som Bosse J brukade säga. Här har det hänt grejor! Jag satt som vanligt på förmiddagen och jobbade med översättningarna (engelska till svenska) av mina forskartexter och lite kringjobb när mobilen ringde. Det visade sig vara en arbetsgivare hos vilken jag sökt jobb! Jag blev alltså telefonintervjuad! Mycket spännande! Och eftersom högsta chefen är borta och jag har nyckel till hennes rum – moahahahahaaaaaa!.. – tog jag det i besittning medan jag svarade på frågor. Jag vill inte säga så mycket mer än så här, men det är ett spännande jobb jag har sökt! Jag menar, du tror väl inte att jag är så dum att jag söker trista jobb? HA! Närå! Jobbet kan innebära en del resor i regionen (inte länet!), vilket låter kul, tycker jag. Det var extremt många sökande till tjänsten så det känns som om jag låg bra till eftersom jag var med i det första gäng som telefonintervjuades. De som går vidare kommer sen på en sedvanlig intervju. Snabbt ska det gå, så jag lär få nån sorts besked inom en snar framtid.

Vidare har jag bokat in en träff på söndag. En träff som jag bävar lite för, men som jag hoppas och tror ska leda i positiv riktning och ta bort rädslor och gammalt groll. Jag vet ju att personen i fråga läser min blogg, så nu ser du att jag fortfarande är som en öppen bok!

Dagens lunch gick snabbt att laga till – det var bara att ställa fram detta kalla, men goda och fräscha. Jag skulle kunna säga att grönsakerna var krispiga, men jag hatar det uttrycket…


Dagens lunch blev en glad gubbe! Kalkonpastrami, mimosallad, grön paprika och körsbärstomater! Och hälften blev kvar, så det blir likadan mat på tallriken i morgon.

                                                                                                                                                                                                                                                    Nu ska jag, efter denna händelserika förmiddag, sätta fart med mina forskartexter igen. I eftermiddag ska jag dessutom ägna mig åt lite simpel trycksaksproduktion. Borde jag väl klara av med 23 års erfarenhet i bagaget, eller..?

Read Full Post »