Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 12 september, 2011

Titeln på Peter Robinsons bok, som jag bytte till mig på Bokbytardagen den 19 maj i år, skulle kunna indikera att den handlar om Tokerian. Men det gör den inte. Den handlar om försvunna bröder, en mördad ung kvinna, trafficking och organstöld. Och så lite trassliga relationer inom familjen och utanför. Jag har just lagt ihop pärmarna till En märklig affär.


En märklig affär som blir rätt trist i bokform…

                                                                                                                                                         Kommissarie Alan Banks har blivit räddad från en brand. Men branden ödelade hans hem och sen dess har han varit sjukskriven. Plötsligt tar hans bror Roy kontakt. Alan åker till brodern i London, bara för att finna att Roy är spårlöst försvunnen. Samtidigt jobbar Alans kollega Annie Cabbot med mordet på en ung kvinna. I kvinnans ficka hitar man en lapp – med kommissarie Banks namn och adress samt en vägbeskrivning till hans nerbrunna hem på. Fallen visar sig hänga ihop och utmynnar så småningom i en traffickinghärva.

Alltså jag gillar ju brittiska deckare. Och på TV var kommissarie Banks helt OK. Därför blev jag aningen besviken över den här boken. Den är seg och tar upp allt för många teman, vilket får den att bli rörig också. Mot slutet blir den så äntligen lite, lite spännande.

Nja, mer än medelbetyg får den inte och jag är glad att jag bytte till mig den och inte köpte den.

Read Full Post »

Småföretagen finns inte på Fejan, Twitter eller bloggar. Det är bara 18,6 procent av dem som använder Fejan i affärssyfte och 0.5 procent som twittrar. Och 81 procent använder inte sociala medier alls. Siffrorna kommer från en undersökning som Visma Spcs har genomfört.

Men hur kan det här komma sig? Sociala medier är ju för det mesta gratis. Vismas vd Rolf Dahlberg tror i Svenska Dagbladet att det handlar om tid. Som småföretagare har man fullt upp med att få företaget att gå runt och man anser sig inte ha tid att hänga på Facebook, twittra eller blogga. Ett annat skäl kan vara att man är rädd för ryktesspridning.

Brit Stakston, expert på sociala medier på pr-byrån JMW, menar att småföretagarna har fastnat i gamla sätt att marknadsföra sig. Man inser inte att affärer och sociala medier faktiskt hör ihop. Det är där man har sina kontakter och mycket av marknadsföringen kan göras helt gratis. Affärsrelationer kan stärkas. Ja, fördelarna är många. Att småföretagen ändå inte använder sociala medier tror hon beror på kunskapsbrist delvis. Man inser inte sociala mediers värde.  Tidsbrist är mera nåt man skyller på .


Tidsbrist är nåt småföretagarna skyller på. Det handlar kanske mer om kunskapsbrist om sociala mediers värde.

                                                                                                                                                                 Men genom att vara aktiv inom sociala medier har småföretagarna ganska god möjlighet att konkurrera med de större företagen. Att vara aktiv ger ”fotavtryck” och många ”fotavtryck” gör att man syns i träfflistan när nån Googlar, till exempel.

Brit Stakston vill ge råd till småföretagarna. Hon säger:

[…] De måste komma bort från sina fördomar och prova. En blogg kan vara en strategisk publiceringsplattform, det är den bästa hemsida de kan ha. Marknadsföring är dyrt, de måste förstå att deras nätverkande kan förlängas och förstärkas genom att de är aktiva på nätet […]

Och faktum är att mer än var tredje svensk använder sociala medier varje dag. Så många som 35 procent av svenskarna i åldrarna 9-79 år använder sociala medier under en genomsnittlig dag. Jämför det med de 28 procent av befolkningen i samma åldrar som besöker mer traditionella medier på nätet, alltså tidningar, tidskrifter, radio och tv. Nog finns det möjligheter, alltid.

Jag skulle vilja säga att sociala medier borde vara en självklarhet för företag, stora som små. Man syns, man knyter kontakter, man odlar kontakter och man får ganska mycket marknadsföring så gott som gratis… Inte illa…

Men finns det något negativt? Tja, ska det bli nåt resultat måste man vara aktiv. Det räcker inte med att till exempel starta en blogg, man måste skriva också. Och så måste man förstås tänka på vad man skriver och hur – man vill ju inte uppnå motsatt effekt…

Read Full Post »

Sicken dag det har varit! En riktig KOntrasternas dag! Den inleddes med diverse jobb kring forskartexterna. Hela sex av 30 har svarat och kommit med ändringar och tillägg. För att ha lite koll på vad som är gjort och inte gjort fick jag fixa till ett Exceldokument med uppgifterna. Utöver textbearbetning och inväntan av förslag på projekt ska det fotas. Och översättas från engelska till svenska.

Och HEPP! så blev det lunch… Jag hade en god låda med het tacokycklingfärs med mig från Fästmöns frys. I min egen frys hittade jag en påse kokt spaghetti. Jag lät dem gifta sig på en tallrik i micron. Helt OK, fast mängden färs var ju liiite större än mängden pasta…


Mycket färs och lite pasta! Men gott och hett var det!

                                                                                                                                                         Anna, ja… Hon jobbar kväll i afton och har försökt byta med nån kollega eftersom det är föräldramöte för Elias. Tyvärr utan framgång. Dessutom hade hon ingen som passade pojken så det var bara att släpa honom med sig till jobbet på eftermiddagen när han slutat skolan. Inte idealiskt, men ibland blir det så. Jag ska sms:a om en stund och kolla hur det går, i värsta fall får han komma hit en stund. Fast jag har lite saker jag behöver göra i kväll, så det blir nog inte så kul här heller… Trist när det blir så där, men Elias är duktig och det funkade bra i somras att han var med nån gång. Skillnaden då var väl att mamma jobbade på kontor och nu jobbar hon med människor…

Min eftermiddag då? Jo vi skulle ut och fota en ko-karusell. Jag ska i ett kommande inlägg förklara vad det är. Nu blev det emellertid inte så att korna släpptes på, så vi fick prata lite med dem och ta några foton i stället.


Den här ryggkliaren för kossor är en suverän uppfinning, tycker jag.

                                                                                                                                                                Carl, min handledare, berättade att kossor inte har så bra lokalsinne. Eller rättare sagt, de har inte så bra minne. De är vanedjur och att lära dem byta utgång, till exempel tar tid…


Den här kossan hittade inte grinden så att hon kom ut, så hon käkade lite i stället.

                                                                                                                                                              På vägen ut passerade vi kalvarna. De var väldigt linslusiga och kelsjuka. Carl kliade dem så han blev alldeles svart om handen.


Två linslöss och kelsjuka kalvar blev fotade och kliade av Carl.

                                                                                                                                                              Så for vi tillbaka till kontoret. Vi hade bra samtal i bilen och det känns skönt att både Carl och jag kan tala fritt med varandra. Det underlättar förståelsen för så mycket annat som påverkar oss – i tjänsten såväl som hur vi är som personer. Och jag måste säga att det går förvånansvärt bra att dela kontor! Det enda som är jobbigt är när en av oss pratar i telefonen – av förståeliga skäl, kanske..?

Sen sa Carl att jag löser uppgifterna han ger mig för snabbt. Men jag kan ärligt säga att översättningarna blir en utmaning som lär ta tid… Resten av eftermiddagen ägnade jag åt dessa. Jag har ju som sagt fått in sex texter att jobba med och jag hann göra två idag. I alla fall grundöversätta dem. Men det känns långt ifrån OK, så jag får se hur jag löser detta.

Carl är borta på tjänsteärende tisdag och onsdag så då har jag kontoret för mig själv. Funderar på att hitta på nåt bus, men det kanske jag inte ska göra om jag vill få ett goda referenser i framtiden…

Nu sitter jag här i arbetsrummet hemma och luktar ko. Tröja och jeans hänger på vädring på ballen*, för tro det eller ej, det slutade regna idag också och framåt kvällen kom solen. Jag måste nog försöka få in balkongmattan och täcka över möblerna i helgen som kommer. Vi sitter ju liksom inte där ute längre.

Dags att hoppa in i duschen så att jag inte

luktar bonde

som Elias brukar säga till sin morfar att han luktar. Ja, finkänslighet finns det inget som heter i den här familjen… Men ärlighet… Och det är inte fy skam det heller!

                                                                                                                                                           *ballen = balkongen

Read Full Post »