Tofflan goes ytlighetsblogg: Stylisthjälp önskas! Arne-frisyr!

Alltså jag bryr mig inte om kläder. För mig är det viktigast att jag har kläder att sätta på mig, att de är rena, hela och hyfsat snygga. Diskreta. Oftast i tjockis-svart, men ibland, när jag vill vara riktigt wild & crazy, blåa.

Mitt hår har alltid varit min stolthet – och nåt som gör mig galen. Det växer som ogräs uppe på huvudet, på längden är det värre. Precis samma hår som min pappa. Och farmor. Farmor löste det hela med vackra kammar i håret. Hon hade tunt, men ganska långt hår även på längden och brukade varje natt göra en fläta. Det gjorde aldrig pappa och inte jag heller. Vi är/var korthåriga bak. Men uppe på huvudet, som sagt…

Jag har ändå alltid gillat mitt hår och är det nåt jag lägger pengar på så är det hårvårdsprodukter och besök hos frissan. Min frissa M brukar göra underverk med mitt hår, men nu ska vi inte ses förrän i slutet av månaden…

Idag är det riktig kris för jag har Arne-frisyr. Och då snackar jag inte vilken Arne som helst utan Arne som i Kurt Olssons assistent.

Kurt till vänster, Arne till höger. (Bilden är tagen av Hans Wiriden och lånad från Expressen.)

                                                                                                                                                              Att ha Arne-frisyr kan ju vara kul om man ska roa nån. Mig roar den inte. Jag ska strax göra mig klar för avfärd ut till Himlen och Fästmön och måste få till håret. Jag menar, jag vill ju se fin ut när jag ska till henne och inte rolig. Se själv! Kan nån komma till undsättning vore det fint!

Dagens frisyr: Arne-frisyr!