Septemberhelg, den första i år

I veckan var det dags att vända månadsblad i våra kalendrar. Jag vände upp en bild på rönnbärsklasar i min fotokalender. Bilden är tagen förra året, tror jag, eller året innan. Men det är minst lika mycket rönnbär i år. Och det innebär ju en kall vinter, sägs det… Annars är jag en sån som älskar hösten och alla dess vackra färger och jag hoppas att det blir många dagar med bra ljus som jag har möjlighet att gå ut med min tejpade mobilkamera och fota!

Rönnbär ger hösten en del av dess vackra färger!

                                                                                                                                                             Ska jag säga nånting illa om hösten är det väl att den för mig närmare vintern. Vintern, som jag inte hatar eller avskyr, men som jag har respekt för. Dess kyla, snö, halka och allt annat är nog så goda ursäkter för att emigrera den årstiden. Ändå stannar jag här. För charmen med att bo här i Sverige är ju lite grann årstidsväxlingarna. Vi klagar så ofta på att det är för varmt, för regnigt, för kvavt, för kallt, för mycket snö och så vidare, men inte 17 skulle jag vilja vara utan en enda årstid. Fast finge jag önska så vore det mindre snö och inte så kallt vintertid…

Jag var totalt slut i rutan igår. Totalt. Efter två arbetsdagar. Men känslan igår var betydligt bättre än känslan kvällen innan. Jag är medveten om att självkänsla och självförtroende inte återuppbyggs på en kvart, men igår byggde jag i alla fall en centimeter. Eller en och en halv, till och med.

Jag noterar i besöksstatistiken att väldigt många är nyfikna på var jag befinner mig på vardagarna. Eftersom det tyvärr finns illvilliga element som läser den här bloggen har jag beslutat att inte lägga ut det på sidan CV. Men man kan ju alltid mejla mig och fråga så får man se om man får nåt svar…

När gårdagen drog sig mot seneftermiddag åkte jag ut till Himlen och hämtade Fästmön. Hennes äldste son skulle ha sina två numera vuxna brosor på besök, så vi hoppas att hemmet fortfarande är intakt…

Middagen blev kalkonfilé stekt i tjockare skivor och serverade med vitlökssmör, hot béarnaisesås och ärtormajspaprika samt potatisklyftor med skal. Vi drack den sista flaskan Husets vin ur föregående tappning, från maj 2010. Nu har vi den senaste Merlottappningen att se fram emot! Vinet var verkligen fylligt och välsmakande, trots att det uppstod en del problem under produktionen…

I morse var det endast sex grader när Anna gick upp. Temperaturen hade stigit till sju när vi tuffade iväg i Clark Kent* till hennes jobb. Anna jobbar till 16 idag och jag har tänkt ägna min lediga dag (!) åt att damma och dammsuga, läsa, sitta vid datorn, kanske pussla, ringa mamma och ringa en vän. Sen har nog den här dagen passerat. I morgon, söndag, blir det eventuellt en fika med en annan vän på Odinsborg i Gamla Uppsala. Vi träffas alltför sällan numera, vi som sågs varannan vecka tidigare…

I kväll bjuder köket i New Village på kräftor. Jag lyckades tyvärr inte få tag i de goda kräftorna vi åt sist, när paketet även innehöll ett gäng kräftstjärtar. Till i kväll tinar jag just nu ICA:s jumbokräftor från Kina. ICA brukar ha bra jumbokräftor, men de senaste två åren har kvaliteten varit något sämre, tycker jag. Vi får se hur dessa är! Försäkerhets skull tänker jag försöka få tag i Västerbottenbpaj på ICA Heidan – de brukar ha god sådan som smakar nästan hemtillverkad!

Dessa slinker nog ner fint i afton!

                                                                                                                                                                 Nu ska jag kolla runt lite om det har hänt nåt spännande i (om)världen innan jag i min lilla värld bäddar och läser lokalblaskan. Kaffe? Självklart! Jag är inne på min tredje mugg…

                                                                                                                                                             *Clark Kent = min lille bil-man