Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 1 september, 2011

Lösenordsskyddad: Fokus

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Trosor, glass och chips – det ingår numera i apotekskedjan Vårdapotekets sortiment. Jaa, det låter… konstigt/ovanligt/lustigt/tramsigt, men faktum är att kunderna är positiva och försäljningen har ökat!


Köpa chips på apoteket?

                                                                                                                                                         Vårdapoteket finns på 25 ställen i landet, samtliga på sjukhus. Och det är också ett av skälen till att man breddat sitt sortiment.

En del av varorna ska vara mer hälsosamma. Tänkbara kunder är laktosintoleranta och diabetiker.

Tobias Ekros, chef för försäljning, marknad och sortiment, säger bland annat:

[…] Det är direkta svar på efterfrågan som finns i vår miljö, där utbudet är så himla begränsat på sjukhus. Så vi säljer trosor, käppar, nagellack, skor och strumpor också. […]

Intressant… Och lite tramsigt… Men samtidigt, om behovet finns i den här miljön och kunderna handlar är det väl bara att köra på! Eller vad tycker du? Ska ett apotek bara sälja läkemedel???

Read Full Post »

Jag hickar till lite (eller ganska mycket, faktiskt!) när jag läser att Lill-Bajs Lill-Babs, Caroline af Ugglas och Patrik Sjöberg med flera ska bli zombier. Fast bara på TV6, dock. Det ska bli en åtta delar lång serie med titeln Den sista dokusåpan. Och dokusåpor är ju, som bekant, en genre som jag är synnerligen skeptisk emot, för att tala milt men ärligt.

Den här TV-serien ska handla om ett gäng kända svenskar som flyr genom ett zombieserat Sverige. En sorts Blair Witch Project.

Jag säger bara…

Eh… Det är väl den första september idag och den första april???

Read Full Post »

Den första svenska bokbloggen, Bokhora, fyller fem år idag! Tofflan säger förstås ett grattis, lite sent omsider.

Bloggen började som ett forum för ett gäng boktokar. Idag är den, för att citera Dagens Nyheter

[…] en maktfaktor i bokbranschen […]

Bokhora är emellertid inte lika ensam idag. Allt fler bokbloggar drar igång. Det har liksom blivit en egen genre.

Men hur är relationerna mellan Bokhora och ”litteraturvärlden”? Tja, inte alltid så god, enligt en av skribenterna, Johanna Karlsson:

[…] I litteraturvärlden är fint och fult en stor fråga. […]

Och det kan jag mycket väl tänka mig… Jag tror också att en del kulturredaktioner ser ner på eller inte har alltför höga tankar om bokbloggar. Det är inte direkt nåt litterärt finrum, anser man. Själv minns jag att jag kritiserade lokalblaskan för att inte delta i Bokbytardagen i maj i år, en liten, men kul och udda grej. Jag fick total tystnad till svar. Så intressanta var mina bloggerier…

Bokbloggare blir ofta kritiserade för att de skriver om samma böcker och att de tycker likadant. Den kritiken håller jag inte riktigt med om. Det klart att nya böcker ofta får uppmärksamhet och att man helst vill skriva om dem, inte om sånt som gavs ut i förrgår. Men att man skulle tycka likadant om böckerna vet jag inte. Samtidigt skulle jag själv inte börja läsa en bok om jag inte trodde att det var bra, intressant eller att den skulle ”ge” mig nåt. Därför kan jag säga att jag för egen del i stort sett läser nästan bara bra böcker. De dåliga är få! Men jag får också högre krav på vad en bra bok är ju mer jag läser… Även om jag bara läser som privatperson och bloggare…

                                                                                                                                                                 PS Bokhora är faktiskt en blogg som jag inte har läst än, men en snabb titt dit in har gjort mig intresserad och nu finns en länk till bloggen i min högerspalt under rubriken Intressant och relevant!

Read Full Post »

Här sitter jag. Det är kväll. Jag är trött. Konstigt, ovant trött. Jag är glad. Konstigt, ovant glad också. Och lite ledsen. Det har varit första dagen i mitt nya liv och jag håller fortfarande på att landa.

Jag tog gott om tid på mig i morse, men allt gick snabbt och bra, även bilresan. Den vägen jag åkte har jag delvis åkt till ett tidigare jobb, så jag vet att bilköerna i rusningstid kan vara långa och sega.

Dagen ägnades mest åt introduktion – av stället, folket och uppgifterna. Det blev ett maffigt avbrott på förmiddagen för torsdagsfika med fantastiska cupcakes, det är annat än landstingsskorpor det…


Det fanns några med blåbärssmak…

                                                                                                                                                            Ganska typat, eller vad säger du? Jag hade nämligen bestämt mig för att börja ett nytt och mer hälsosamt liv från och med idag. Det gick i stöpet direkt. Man å andra sidan har jag inte ätit varken lunch eller middag än idag, så… Lunch är nåt jag ska äta om arbetsdagarna, men idag var det en ovanlig dag på flera sätt, så den måltiden hoppade jag över. Nu i kväll blir det kanske en kycklingburgare eller nåt annat mindre nyttigt. Jag orkar inte ställla mig vid spisen och hitta på nåt.

Från det ena till det andra, jag tog ingen blåbärscupcake, utan en sån här. Det fanns nämligen flera sorter att välja mellan och den här smakade ljuvlig citron…


Dessa smakade ljuvligt citron.

                                                                                                                                                            Men åter till det seriösa. Jag tog bilen in till Domkyrkan en kvart över tio och hade tur att få en parkering strax intill. Vädret var strålande, så jag pallade inte att sitta kvar i bilen utan promenerade upp till kyrkan med min ros i handen. Jag skymtade där utanför både kreti och pleti, men bara en kom fram och hälsade, den käre L. Övriga i före detta-gänget hade ju inte hört av sig till mig och frågat om jag ville gå med dem eller om jag ens skulle dit, så vi höll oss på var sin kant. Det var bäst så. Min rygg var rak, men jag undvek att se på dem. Jag orkade inte möta stängda blickar. Jag hade Gunillas önskeord i huvudet, dem som prästen just läst upp:

Ni måste hålla sams!

Jag tror att bästa sättet att hålla sams är att hålla avstånd. Var sak har sin tid. Vissa vänner och bekanta och arbetskamrater likaså.

Begravningen i sig var mycket välbesökt och jag noterade att jag satt mitt emot Elsie Johansson. Det fanns fler kända ansikten, men jag satt inte precis och kändisspanade. Det var en känslosam stund, ändå ljus. Och jag kände att den glada och flickaktiga Gunilla fanns bland oss. Ett tag såg jag henne nästan dansa till flöjtmusiken runt sin egen kista… Det låter märkligt och kanske inte så respektfullt av mig. Den som kände Gunilla vet att hon mycket väl skulle kunna dansa som en ung älva på sin egen begravning…

Prästen sjöng förskräckligt illa, men när vi sjöng den första psalmen, Blott en dag, trillade mina tårar.

Mina sista ord till Gunilla blev

Kotimatka pitkä niin, men nu har du kommit hem!

Mina steg var raska när jag ut från Dômen, ut i regnet. Ja, för till och med Gud och alla änglarna hade börjat gråta.

Tillbaka ute på arbetsplatsen hann jag knappt samla mig innan det var dags att fortsätta introduktionen med en rundvandring och fler handskakningar. Jag har nog aldrig blivit så väl mottagen på en arbetsplats nånsin! Allas ansikten var öppna och glada och jag kände att här är det trivsamt att arbeta.

Jag har redan fått två uppgifter som ska vara klara i nästa vecka och jag darrar inombords för jag tror ju förstås inte att jag klarar av att utföra dem till belåtenhet. Men jag måste våga lita på folk igen och jag måste våga ta kontakt med folk igen. Och så ska jag skriva och skriva om en annans text, jag ska samarbeta med en helt okänd person. Och så ska jag presentera det jag har skrivit ihop på ett snyggt sätt.

Min jobbdator saknade vissa program och så behövde jag göra om vissa inställningar. Jag hoppas att den fungerar i morgon! Skrivbordsstolen jag hade fått var livsfarlig, av så kallad katapultmodell, men den fick jag utbytt under dan. Och så har jag fått nycklar till det ställe där jag ska vara ett tag framöver nu… Om jag vågar. För jag är fortfarande totalt skräckslagen. Totalt!

När jag kom hem hade jag haft hantverkarbesök, så det första jag fick göra var att städa efter dessa. Jag har sms:at med Fästmön och ska ringa henne senare. Mamma har jag ringt och pratat med nyss. Nu ser jag ett blinkande mejl från mammakusinen B som också undrar hur dagen har avlöpt.

Jag ska landa lite nu. Eller försöka. För jag är inte riktigt säker på att jag kan. Det har varit en sån kontrastfylld dag, en dag med både glädje och sorg. Nu är jag trött. Så där sunt och skönt trött som jag har längtat efter så länge.

Den första dagen i mitt nya liv är snart slut. Jag fattar knappt att den har varit. Tack till alla som har tänkt på mig och hållit tummarna och som tror att jag klarar det här! Jag är faktiskt inte riktigt övertygad än…

Read Full Post »

Dags för veckans höjning (Frihet) respektive sänkning (Frihot) – tro inte att du slipper undan! Det finns nåt som heter tidsinställda blogginlägg… 😉

Frihet

Frihot

Read Full Post »