I lördags läste jag i lokalblaskan (Tack alla före detta vänner och bekanta som inte upplyste mig utan lät mig få veta genom tidningen!) att min extramamma hade gått bort. Idag läser jag att begravningen hålls på torsdag i nästa vecka. Naturligtvis vill jag delta, men problemet är att jag börjar jobba den dagen!
Vad tycker du att jag ska göra???
- Mejla och be att få ta en tidig lunch den dagen
- Inte säga nånting utan bita ihop och gå och jobba som planerat
Klart du ska maila och förklara läget! Ytterst få arbetsgivare säger att nej, du får inte gå på en begravning.
Problemet är att min handledare fortfarande är på semester och jag får tag i honom tidigast på måndag. Kanske ska ringa då i stället och förklara läget?
Jag tycker absolut att du ska gå på begravningen om den känns viktig för dig (och det gör den väl?). Lyft luren och berätta precis som det är, det råkar bara vara en olycklig omständighet att begravningen sammanfaller med din första arbetsdag, eller hur, inget som du planerat. Folk är inte så jävliga i allmänhet, du har haft alldeles för mycket illviljiga A-kassetyper, AF-människor m.fl. i ditt liv på sistone, i den vanliga världen är människor betydligt mer flexibla än dessa tyranner. Seså, nu ringer du, du kanske kan erbjuda dig att jobba in tiden vid annat tillfälle, vad vet jag, jag har svårt att tänka mig att du får något surt svar. Lycka till och kramen!
Som jag svarade Monica ovan så är min handledare på semester den här veckan och jag får inte tag i honom. Men jag kanske provar på måndag att ringa. Jag kan ju inte få mer än ett nej.
Det är bara det att jag inte vill uppfattas som strulig…
Kram!
Håller med Nurse R till punkt och pricka – kunde inte sagt det bättre själv.
Och som jag svarade så är min handledare inte på plats förrän måndag, så jag kan inte göra nåt innan dess.
Jag hade skickat ett mail fast han är borta, då hade jag meddelat i god tid och följt upp det på måndag eftermiddag om jag inte fått svar. Det rör sig om några timmar, klart du ska gå om du vill det.
Jag har redan mejlat i ett annat ärende och jag vet hur jobbigt det är första dan efter semestern med alla mejl. Så nej, jag ringer troligen på måndag eftermiddag.
Att vilja gå på en begravning torde inte uppfattas som att vara strulig. Jag håller med de andra som säger att du ska kontakta handledaren och förklara.
Att neka någon att gå på en begravning är omänskligt i mina ögon. Jag förstår att du vill gå och ta ett sista farväl.
Kram
Nästan hela min tilltro till mänskligheten har just fallit, så jag vet inte om jag pallar…
Tvära kast…
Kram!
Ring på måndag vetja.Det verkar INTE struligt.Det krockade på torsdag bara sånt händer.
Jag provar!
Själv skulle jag gått. Jag förstår att din tilltro inte är hög med tanke på det jag läst att du råkat ut för, så ytterst är det din sinnesfrid det handlar om. Men, att en arbetsgivare skulle bli misstänksam eller hämnas i värsta fall, för att man vill gå på en begravning – det har jag svårt att tänka mig. Jag tror faktiskt att man har lagstadgad rätt att gå på begravning. Fast det kanske bara gäller närmaste (biologiska) familjen. Vet ej.
Stor kram
Mja, nu har du ju inte hela bilden och jag vill inte skriva ut allt i ett öppet inlägg. Men jag ska åtminstone våga fråga om jag får gå.
Kram! Och kul att se dig här! 😛
Nej, nej, det har jag absolut inte. Så menade jag inte. Av det jag läst har jag blivit förfärad ibland och vet av egen erfarenhet att man kan tappa sin tilltro till de som ”står över”. Jag läser ofta mellan raderna och tolkar fritt…;).
Kram!
Lite svårt att förklara, men jag ska ringa och fråga på måndag, det ska jag! Och ja, att läsa mellan raderna i mina inlägg är smart. 😛
Kram!