Lära för livet…

När jag var tonåring gick det en TV-serie som var mäkta populär med titeln Lära för livet. Det handlade om skolans roll i ungdomars liv och utveckling. Lite lättsammare lära för livet är den pokerskola som jag snubblade över på nätet idag.

Jag lärde mig redan som liten Toffla att spela poker. Det var min snälla morfars förtjänst! Min snälla mormor, däremot, var från de djupa – och mycket kristna – skogarna i Småland och hävdade med fasthet i rösten när vi spelade kort

Nu sitter Djävulen under bordet!

Morfar lärde mig enkel poängpoker och vi spelade naturligtvis inte om pengar. Under tonårstiden och tiden som ung vuxen hände det att kortleken kom fram, men aldrig, aldrig att det var några sedlar, kronor eller ens ören på bordet. Möjligen tändstickor…

Korten på bordet – och Djävulen under…

                                                                                                                                                                  Idag tror jag att de flesta pokerspelare spelar via nätet. Själv känner jag mig inte riktigt mogen för det, jag tycker inte att jag har de kunskaper som behövs. Men sajten jag hittade tidigare – länk finns i inläggets början! –  kan kanske ge mig en vägledning – om jag nu skulle våga testa nätspel. Det som är bra med sajten är att den ger en grundlig utbildning i poker. Man får lära sig basala saker som olika pokerhänder, men också det jag tycker är lite intressant i spelet: psykologi! Lektionerna handlar om sånt som bluffen, skillnaden mellan nätpoker och att spela poker där du kan se dina motståndares tells (avslöjande rörelser och ansiktsuttryck) med mera.

Jag tycker att pokerskolan verkar lite spännande och ska nog sätta mig och läsa mer noggrant! Det är ju aldrig för sent att lära – om man lär för livet…