Facket sätter snarskank för sig självt

Idag landade min trista facktidning. Jag brukar sällan fördjupa mig i några av artiklarna, men idag var det en av dem som fångade mitt intresse. Det handlade om a-kassan och ett fall där man kräver tillbaka ersättning från en medlem.

En manlig fackmedlem blev uppsagd från sitt jobb och gick arbetslös i åtta och en halv månad. Han fick ersättning från fackets a-kassa. Men uppsägningen visade sig vara fel och med hjälp av…  facket (!) fick han till stånd en uppgörelse med arbetsgivaren som gav honom ungefär det dubbla av det han fått i ersättning från a-kassan – det handlade om fyra månadslöner.

Efter några månader fick mannen ett krav från fackets a-kassa där han skulle betala tillbaka fyra månaders ersättning, eftersom han ju fått pengar från arbetsgivaren.

Alltså, snacka om att facket sätter snarskank – inte bara för sina medlemmar – utan för sig själv! Mannen fick hjälp av fackets jurister så att han skulle slippa betala tillbaka pengarna till fackets a-kassa. Länsrätten och kammarrätten kom nämligen båda fram till att mannen inte behövde betala tillbaka ersättningen eftersom fackets a-kassa inte kunde bevisa att pengarna kan ses som lön. Fackets jurister menar nämligen att det inte går att säga om pengarna är ersättning för lön eller sveda och värk…

Nu har emellertid ärendet hamnat hos Högsta förvaltningsdomstolen eftersom fackets a-kassa har valt att driva ärendet vidare. Fördelen med en dom där är ju förstås att man en gång för alla klargör vad som gäller. Nackdelen med ytterligare domstolsförhandlingar är förstås att det måste vara jättejobbigt för den drabbade fackmedlemmen.

När facket agerar på det här viset och slåss mot sig själv, på sätt och vis, men också mot en enskild medlem som man sägs företräda, ja, då blir det bara ytterligare ett argument för mig att lämna just det här facket så snart jag kan. Men om domen faller väl ut, ska jag överväga att stämma mitt fack för att man väntade i 23 månader, eller något mer, med att betala ut min a-kassa. För jag anser att mitt avgångsvederlag inte var nån lön utan för sveda och värk – en smärta som aldrig går över, kan jag meddela.

Det kan inte bli annat än en svart bak till SKTF! För övrigt tror jag inte ert kommande namnbyte hjälper, sånt där kostar bara pengar. Pengar som kunde ha använts till bättre ändamål som hade kommit medlemmarna till del.

Ett fack som tampas juridiskt med sig själv, varav den ena sidan mot en enskild medlem, är inte värt annat än en svart bak. Skäms!