Idag har jag haft ett svart moln som sällskap över huvet. Jag har varit skitarg hela dan. Och inte blev det bättre av att jag fick en betalningspåminnelse (!) från min a-kassa. Alltså det handlar om att a-kassan ger med ena handen – och tar tillbaka med den andra.
Jag har bloggat om det här förut. Att a-kassan ger och tar och inte kan skicka rätt summa på sina räkningar till mig. För som arbetslös ska jag betala 21 kronor mindre i månaden. Det har jag nu gjort sen jag upptäckte det hela. Fast nu har jag inte varit arbetslös. Bara största delen av tiden, men inte 4 x 40 timmar = 160 timmar i månaden. Vissa månader har jag bara varit arbetslös 159 timmar.
Gissa om jag gick i taket när jag hittade påminnelsen i min postbox i eftermiddags. Där stod, i mer eller mindre hotfulla ordalag, att om jag inte betalade SKTF:s a-kassa de 18 (!) kronor jag är skyldig dem kan jag bli utesluten! Hu så hemskt! (Det är nästan så jag önskar det…)
Naturligtvis ringde jag upp a-kassan så snart jag kunde. Efter en kvart fick jag kontakt. Jag förklarade ärendet och personen på a-kassan började söka efter min ”skuld”.
Det står ju här att det gäller juni månad,
sa jag och blev omedelbart avsnäst:
Om du lyssnar på vad jag säger, så kan det handla om vilken månad som helst.
Eh? Jag fattar inget! Hur kan det handla om vilken månad som helst när SKTF:s a-kassa i brevet till mig har angett att det handlar om juni månad???
Jag var ganska förbannad vid det här laget. Och inte blev jag gladare när jag fick höra att jag skulle betala ordinarie avgift till a-kassan eftersom jag hade jobbat i juni. Va? Jobbat? Ja, jag har under sex månader skrivit sex (6) blogginlägg mot betalning. Detta har jag nogsamt angett på mitt a-kassekort innan jag skickat in det. En följd blev att a-kassan då begärde in arbetsgivarintyg från Blogvertiser, som jag skrivet på uppdrag av. Jag har alltså inte mörkat nånting. Men nu får a-kassan det till att eftersom jag faktiskt har jobbat lite varje månad så är jag plötsligt inte skyldig dem enbart 18 kronor utan 147 kronor. Kom människan på a-kassan fram till under vårt samtal.
I efterhand har jag försökt klura ut hur hon har räknat, men inte lyckats. För det är ju inte så att jag har jobbat VARJE månad under sex månaders tid utan ibland två timmar en månad och ingen timme en annan. Hur blir avgiften till a-kassan då?
Att sen människan har mage att tala om för mig att SKTF har en av de lägsta a-kasseavgifterna hjälper ju inte mig ett smack. Skulle detta göra mig gladare eller vad trodde hon?
Nu varken orkar eller tänker jag bråka mer om det här utan i morgon ska jag sätta mig och betala in 147 kronor till SKTF:s a-kassa. Jag har varit ärlig och angett de sex (6) timmar jag har arbetat, men det är tydligen bara myglare och fifflare och bidragsfuskare som klarar sig. Den som är ärlig får betala till a-kassan trots att man får ersättning därifrån. Var finns logiken?
Till SKTF:s a-kassa kan jag bara säga att dessa 147 kronor svider som f*n. Nån a-kassa på 80 procent av min inkomst har jag aldrig fått, brutto från er har varit mindre än 50 procent, netto mindre än 30 procent av min förra lön. Tack så hemskt mycket! Så snart jag har möjlighet ska jag byta fackförbund.
Jag har hört flera personer klaga på just SKTF:s a-kassa – såväl medlemmar som anställda på Arbetsförmedlingen. Man har sagt att
[…] SKTF:s a-kassa är en av två väldigt osmidiga a-kassor. Det är alltid krångel och problem där. […]
Att ni inte skäms att skinna era arbetslösa medlemmar, som betalat till er varje månad i över 20 år, på dessa kronor.
Ni verkar inte vilja att vi arbetslösa ska jobba. Om jag hade jobbat flera timmar än sex (6) på ett halvår hade jag givetvis funnit mig i att betala full a-kasseavgift samt att få reducerad ersättning från er. Nu tänker jag överväga huruvida jag ska fortsätta vara ärlig eller inte. För, SKTF:s a-kassa, jag kan inte överleva på den ersättning jag får från er.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 