Lördagslätta tankar

Fredagskvällen förlöpte som sedvanliga såna kvällar när barnen är hos oss. Fästmön provade ett nytt, supergott kycklingrecept och vi goffade och mumsade så magarna blev stinna. Ändå blev somliga sugna på chips lite senare… Det är som om chips är ett måste! Själv tycker jag att chips mest är flottiga, men jag erkänner att Anna och jag också blev sugna på nåt. Och i en paus under Tyst vittne grävde jag fram en påse chilibågar ur nån hemlig gömma… Men vi åt bara halva påsen – den som spar, hon har. Till i kväll! 😛

Gott som inte finns att köpa på Tokerian, tyvärr! 😦

                                                                                                                                                                  I morse blev det lång sovmorgon. Jag vet inte vad det beror på, men vi sover alltid längre här på helgerna. Kanske handlar det om att Anna så sällan är ledig på helgerna när vi är hos mig. Det är ju bara nu, under de fem veckor hon jobbar administrativt i sommar, som hon har lediga helger.

I skrivande stund gör vi oss iordning för en tur ner på stan och loppisen på Vaksala torg. Elias ska ha en egen plånbok med sig, med födelsedagspengar i. Han har suttit och knepat och knåpat med en pysselbok som han fick av den snälla Bokoholisten när han fyllde år, men mattefrågorna var ganska svåra…

Att ironi är svårt och inte allom förunnat att begripa sig på har inte bara Grotesco-gänget fått erfara utan även jag, på den här bloggen. När jag har klickat i kategorin Ironi får man liksom läsa med lite andra ögon än sina vanliga, trista. Så är det. Ironi är humor, liksom. Saker och ting är lite… tvärtom. Eller är det så att man är lite befriad från humor..? Tofflan (för)undrar/s…

Nu ska jag leta fram en byxa innan vi ger oss iväg. Kan ju vara bra att ha på sig när man ska gå på ett av stadens torg…