På bio: Kyss mig

Jag tror att det var alldeles i rödaste rappet Fästmön och jag kom iväg för att se den omskrivna och omtalade svenska filmen Kyss mig. I alla fall som vi skulle se den på bio. Vi var totalt cirka tolv personer i biosalongen, endast. Och med lite matematik och logik inser man att Kyss mig inte lär gå i Uppsala så värst länge…

En ny svensk film med L-tema!

                                                                                                                                                                Frida och Mia, båda i 30-årsåldern, ungefär, träffas första gången vid en familjehögtid. Fridas mamma Elisabeth och Mias pappa Lasse är ett par. Mia kommer dit med sin fästman Tim. Mias pappa smiter några dagar senare iväg så att Frida och Mia och Elisabeth ska få tillfälle att lära känna varandra under en helg i en stuga, på en ö. Och att tjejerna lär känna varandra kan man säga i en laddad scen när de under natten tittar på hjortar… Detta blir inledningen till en kärlekshistoria mellan två kvinnor som båda är upptagna i var sitt annat förhållande. Den ena kvinnan ska dessutom gifta sig inom ett par månader.

Det är inte lätt att göra bra filmer med HBTQ-tema. Tar man duktiga skådespelare till hjälp underlättar det helt klart. Men jag kan inte hjälpa att jag ändå tycker att pappa Lasse i Krister Henrikssons tolkning är en intetsägande figur som sällan – för att inte säga aldrig – varierar sitt tonläge. Lena Endre som Elisabeth visar både på styrka och skönhet i skådespeleriet. Lillebror spelas av Patrik i filmen Patrik 1,5, Thomas Ljungman. För att skoja till det lite har man slängt in Björn Kjellman som präst. Fast det är inte skojigt. Det är en allvarlig scen och att skämta till det i det läget är helt fel.

Men bäst av alla spelar Ruth Vega Fernandez Mia och Liv Mjönes Frida. Det är otroligt svårt med sexscener, framför allt trovärdiga sådana. Här är det lite väl många linnen i vägen, men skådespeleriet är av högsta klass.

Historien är trovärdig även om den känns lite väl komplicerad i och med att Mias och Fridas föräldrar är ett par. Det enda som inte känns helt rätt är de små reaktionerna från de försmådda samt Mias pappa. Reaktioner som jag uppfattar som alldeles för svaga. Den här filmen får därför inte högsta betyg. Men nästan.

 

Read Full Post »

På dejt med Fästmön

Äntligen fick Fästmön och jag en hederlig dejt i kväll! Vi tog bussarna från olika håll in till stan och strålade samman vid en bank. (Ja, Åhléns på Busstorget är ju lite skämmigt att medge – där träffas ju Kreti & Pleti…)

Och vilken tur, Kafferummet Storken hade vidöppen dörr till sina nyrenoverade och superfräscha lokaler! Borta var det murriga och slitna. Kassaområdet med kakmontrarna var ljust och fräscht mot en vitkaklad bakgrund. I kassan min vän Grekens söta ekonomistuderande dotter A – som trots studierna inte kan räkna rätt när vi ska betala! 😉 Tusen tack för stor rabatt! Min vän Greken kom själv ut och kommenterade renoveringen, nöjd som han var med allt utom golvet framför montrarna.

Trots mulet väder kunde vi sitta på uteserveringen, på taket, och se upp mot tornen som avtecknade sig mot molnen. Det enda trista var alla rökare som förpestade luften.

På Storkens tak.

                                                                                                                                                                 Vi tog var sin filodegspaj med broccoli och ädelost. Rikligt med fräscha grönsaker serverades på tallriken samt en härlig blue cheese-dressing. Till detta Loka citron.

Anna äter paj, men vi skippade båda rödlöken till grönsakerna.

                                                                                                                                                                 En stunds samtal om allt och inget innan vi traskade ner till Royal på Dragarbrunnsgatan. Där var det tämligen folktomt, tack och lov! Inte alls som på Filmstaden där det är alldeles för tjockt med människor ibland, tycker jag – ett av de skäl till att jag undviker biobesök, tror jag.

Anna köpte biobiljetterna, jag köpte popcornen. Jag vaktade popcornen med mitt liv, medan Anna pudrade näsan.

Popcorn är ett måste på bio.

                                                                                                                                                                      Sen steg vi in i biosalongen. Vi hade platser längst bak. Salongen var helt tom. Frågan är om den skulle förbli det, sånär som på oss..?

Skulle salongen förbli tom???

                                                                                                                                                              Vi slog oss ner och började knapra försiktigt på våra popcorn. Strax började filmen Kyss mig…

To be continued…

Read Full Post »

Dags för di röe…

Ja nu börjar det bli dags för ”di röe”… Och då menar jag inte danskar utan kokta kräftor. (Kräftor är ju inte röda i levande skick, men blir det när de kokas.) Jag älskar verkligen kräftor och har gjort det sen jag var barn. Minnena från kräftskivorna på verandan till den lilla sommarstugan är tydliga – trots att de… ehum… är från stenåldern, nästan…

Inne på den här veranden hade mina föräldrar många härliga kräftskivor när jag var barn!

                                                                                                                                                                  Min pappa hade känningar i Småland och det var dit vi for för att fiska kräftor. Jag fick förstås inte vara med och fiska, men har gjort det som tonåring. Det var lika härligt som att äta godsakerna!

I bilen packades sen kräftor in. De låg levande i fruktlådor. Jag låg i baksätet och hörde deras krälande från bagageutrymmet. I stugan fanns en minimal spis, men mamma lyckades alltid koka kräftorna där ändå. Tänk så barbariskt, att koka levande djur…

Så dukades det upp till väldoftande fest med kräftor, krondill, stark ost och gott bröd. Kulörta lyktor och en kräftmåne monterades. Hattar, hakklappar och massor av servetter dukades fram. Inbjudna till festen var oftast familjen Ö som också hade sommarstuga, dock modell större, i Varamon, i Metropolen Byhålan.

Krondill doftar underbart!

                                                                                                                                                                 Det var härliga tider, barnsliga tider, med augustinatten som smög sig på och lilla jag som fick vara uppe tills jag slocknade…

I Dagens Nyheter hittar jag ett förslag på en härlig kräftsupé à la August Strindberg. Men faktum är att vi i Sverige har ätit kräftor betydligt längre bak i tiden än när August Strindberg levde. Det sägs att vi åt de läckra djuren redan på 1500-talet… Men att koka dem med dill och äta dem kalla började vi göra först på Strindbergs tid och på 1900-talet kom hattarna och resten av tillbehören som hör kräftskivan till. Ursprungligen var kräftor ofta förrätt.

Kräftljusstaken, ett måste på min kräftskiva!

                                                                                                                                                                      August Strindberg skrev många gånger om hur kräftor skulle serveras och med vad de skulle förtäras. För det första skulle man servera honkräftor – de är större och innehåller rom. Typiska tillbehör enligt Strindberg var sen ett sött rågbröd, smör, ost och rädisor. I glasen öl (porter blandat med pilsner) och brännvin.

Några av kräftorna som vi åt förra året…

                                                                                                                                                                          Idag äter jag oftast kräftor med rostat bröd och morfars brännvinsost. I mina glas har jag ljust öl och kryddat brännvin, gärna Östgöta sädes. Hur intar du dina kräftor? Vad har du för tillbehöver på din kräftskiva???

Read Full Post »

Vem är Tofflan???

Inspirerad av vännen Gunilla gjorde jag en förfrågan hos 118 800 på mitt bloggnick Tofflan. Fick mig ett riktigt gott skratt, för inte var det många rätt i svaret, inte. Men kul var det! Rekommenderas för den som har tråkigt. Men det kostar 12 pix per sms, bara så du vet…

Här är svaret – med stavfel och allt:

Han är en riktig hårding. Eftersom han är uppvuxen i varggropen på Kolmården har hans liv präglats av vilt umgänge med sina vargbröder och ett emperiskt letande efter föda. Nu på senare dagar har han övergett det inpräntade animaliska beteendet och anpassad sig till ett liv bland människor. Han har enorm potential tack vare sina intensifierade sinnen. The world is his oyster.

Det må jag säga…

Read Full Post »

Tre veckor kvar… och resten av livet att leva

Idag är det exakt tre veckor kvar tills jag blir en sån som ”alla andra” – som ger sig iväg på morgonen med en microsäker plastlåda med matrester nedlagd i en systempåse, som gäspar och som tar sig en rejäl balja svart kaffe vid ankomsten till… arbetsplatsen. Tre veckor… Tänk… Sen har jag bara resten av livet kvar att leva…

I morse var det elva grader. Fästmön sa att det var höst i luften, men jag hyssjade bestämt, trots att jag älskar hösten.

Nej, inte ännu! Låt sommaren vara kvar en liten stund till…

Igår kväll var vi trötta och gäspiga. La cuisine Nouveau Village* bjöd på kycklingchorizo med bröd och klumpig, grå (k)räksallad. Förutom salladen var det OK och vi blev mätta. Måltiden kompletterades lite senare med café et avec. Avecen bestod av… ehum… Marabou schweizernöt… Jahapp, där föll man första gången. Och jag som hade bestämt mig för godisfria vardagar och klarat mig ända sen i måndags…

Vem kan motstå en sån här..?

                                                                                                                                                             Dagen idag har lite nyttigheter av icke ätbart slag med sig. Jag ska gå ett varv med min nya bästa kompis. Jag gjorde ett ärligt försök igår, men just då bestämde han sig för att han var trött och urladdad… Det finns också en liten strykhög att bearbeta med ett järn. Nej, arbetslös må jag vara, men inte sysslolös!

Belöningen kommer till kvällen. Då ska nämligen Anna och jag göra nånting som vi aldrig har gjort förut tillsammans (vi har bara varit ihop i fyra år):

Vi ska gå på bio!!!

Filmen vi ska se är förstås den hetaste av de heta just nu, Kyss mig. Här får du ett litet smakprov på den:

                                                                                                                                                                *La cuisine Nouveau Village = Fritt översatt från skolfranskan: Köket Nyby

Read Full Post »

Vecka 32: Drottning och Brottning

Dags för veckans höjning (Drottning) respektive sänkning (Brottning – usch, sport, fy!). Inte svårare än så här:

Drottning

• Fästmön, always! (Hemmets okrönta drottning, som höll mig i handen när jag trodde att jag skulle dö härom lördagen!)
• Min storasyster (som försvarar mig med näbbar och klor och som har en urvacker tiara = bevis på att man är drottning, eller i alla fall tsaritsa!)
• En dammsugare modell mindre (som inte suger, men suger skitbra!)
• Fotografiska museet (mitt favoritmuseum! Men jädrigt hög entréavgift, tycker jag…)
• Wasas nya Crisp & Cereals (skitgoda, ju!)

                                                                                                                                                 Brottning

• Magont när det är finalkväll på Pride och en massa bra artister, bland annat idolerna Alcazar, framträder (pestilensis!)
• Folk som tvingar in HBTQ-människor i garderoberna på arbetsplatsen
• Anmälan mot Falsksång i Skåne Allsång på Skansen för Grotescos framförande av Bögarnas fel (det är ironi, humor, ingen hets mot folkgrupp!)
• Mekar-Bruden (som ringde i fredags på Pride, men som inte har svarat eller ringt tillbaka när jag har ringt flera gånger under maj månad. Ditt klåperi med min bil blev j**ligt dyrt…)
• Lingonveckor

Read Full Post »