Tofflan goes Sporty: En cykeltur

Njae, nu är jag väl där och förvanskar verkligheten med mina putslustiga rubriker igen. Inte har Tofflan gone sporty, inte, trots att hon blev fotbollsflata i lördags! Oroa dig inte, trots att den här bilden talar ett annat språk (men den är gammal, bilden! Tofflan är evigt ung):

Inte många rätt på den t-shirten…

                                                                                                                                                               Saken var den att vi plockade upp Lullan Gardenia i stan tillsammans med två skärmar. I utbyte skulle vi ha Fästmöns cykel med oss tillbaka. Ja utbyte och utbyte, det handlar om att vi försökte göra två flugor på smällen, så att säga. Lämna nåt, hämta nåt. Spara på bensin, liksom. Sagda cykel har två hela däck, men bara ett sitter på. Den andra har både Anna och Lasse (mormors/Annas mammas man) förgäves försökt montera på cykeln efter reparation, men inte lyckats.

Jag har en liten bil. Jag fällde alla säten som gick och med gemensamma krafter knölade vi in Annas cykel – och kunde till och med stänga bagageluckan. Det var praktiskt eftersom det började regna. Det som var mindre praktiskt var att diverse oljiga delar föll av så våra fyra händer var mer svarta än vita – och smetiga… Svarta och smetiga blev för övrigt diverse kollin som förvaras i bagageutrymmet såsom ett paraply, en ICA-väska och två sittunderlag. Men vem vill inte ha våtsvarta fingrar, feta matvaror och en svart bak? Tänk så sånt kan liva upp tillvaron!

En svart bak kan liva upp tillvaron.

                                                                                                                                                                Nåt som definitivt livade upp tillvaron var anblicken av Anna, som liksom fick klämma sig in och ner i framsätet, sitta på snedden och upptryckt mot vindrutan. Hon såg baske mig inte klok ut. Men det funkade! Allting går ju – utom tennsoldater och små barn, som ett visst pucko från ett annat liv brukade säga. Vi var mest glada att vi bara hade en cykel med oss i bagaget…

Tänk om vi hade försökt klämma in alla dessa… Detta häftiga konstverk finns att beskåda i Metropolen Byhålan, neråt Vätterpromenaden i Stadsparkens ena hörn.

                                                                                                                                                                 Som plåster på vår förstörda manikyr köpte jag pizza till middag. Vår nya, sportiga liv börjar… sen. Inte än. Men… rätt snart…

Read Full Post »

Lars Ohly avgår som partiledare för vänsterpartiet

I skrivande stund pågår en presskonferens där Vänsterpartiets ledare Lars Ohly icke helt oväntat har meddelat att han inte ställer upp för omval 2012.

Lars Ohly avgår som partiledare för Vänsterpartiet nästa år. (Bilden är lånad från den här bloggen.)

                                                                                                                                                               Lars Ohly sitter kvar i riksdagen till 2014. Kongressen väljer ny partiledare i början av januari nästa år. Eventuellt väljs då två partiledare, ungefär som hos Miljöpartiet.

Det här är ett klokt beslut, tycker jag. Detta sett mot bakgrund av att hälften av landets distriktsordförande vill ha en nu partiledare, enligt en undersökning som Dagens Nyheter gjorde i förra månaden. Lars Ohly har lett Vänsterpartiet sen 2004 och var innan dess partisekreterare.

Read Full Post »

Hur hanteras hatet på nätet?

I lördagens Dagens Nyheter hittade jag en intressant artikel om hur svenska tidningar hanterar hatet på nätet. Det handlar främst om debatten som försiggår i kommentarsfälten på tidningarnas hemsidor. Jag har ju noterat att tidningar allt oftare stänger av kommentarsfunktionen och det är nåt jag har funderat över.

Vad handlar det om, egentligen? Ett sätt att stoppa läsarnas möjlighet till yttrandefrihet? Nej, enligt tidningarna själva handlar det om att sätta stopp för näthatet. För tillfället är detta aktuellt genom attackerna i Norge. Och det var en norsk tidning som satte stopp för kommentarerna kring denna händelse för nån vecka sen.

Svenska tidningar då? Ja, det finns två sätt att hantera kommentarerna på. Antingen förhandsgranskas de innan de publiceras eller så publiceras de direkt och efterhandsgranskas – med risk för att de då tas bort.

När det gäller förhandsgranskning är det den ansvarige utgivarens skyldighet att se till att detta efterföljs – annars kan det bli efterverkningar. Men efterhandsgranskning blir alltmer populärt och följer Lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor. Då är man skyldig att ta bort kommentarer som bryter mot lagen, till exempel hetsar mot folkgrupp, men man kan inte själv dömas för brottet.

En del tidningar kör ett mellanting och låter externa företag sköta granskningen i efterhand. Man kan ha registrering av kommentatorer. Ibland händer det att vissa tidningar inte lägger upp nån kommentarsfunktion vid en del artiklar.

Personligen tycker jag att det är tråkigt att man stänger av möjligheten till kommunikation med läsarna. Gissningsvis blir det svårare på olika sätt att kommentera och att kommentera anonymt blir, eller är kanske redan, omöjligt.

Jag tänker också på hur jag gör med min egen blogg. För att en kommentar ska publiceras krävs en första registrering och ett godkännande av mig. Först därefter publiceras automatiskt alla kommentarer av samma kommentator – förutsatt att denne inte stavar fel, lägger med för många länkar, byter adress eller så. Då måste jag göra ett nytt godkännande. Kommentatorns identitet utåt sett, mot läsarna av bloggen, kan vara hur anonym som helst. Det är bara jag som vet avsändarens adress. Jag kan välja att stänga av kommentarsfunktionen om jag vill det. Jag kan också välja att lösenordsskydda vissa inlägg. Då får den nyfikne höra av sig till mig och be att få lösenordet. Jag kan också skriva helt privata inlägg som bara jag själv kan läsa. Och så kan jag blockera vissa kommentatorer.

Jag gillar inte censur, men kränkande kommentatorer som Bo, Lennart, Sven och Bitten och allt vad de kallar sig har jag valt att blockera. De är inte välkomna på min blogg över huvudtaget, trots att de tycks älska att hänga här. Lösenord får endast vissa närmast sörjande.

Webbtroll är inte välkomna hos mig, men det vill de tydligen inte förstå.

                                                                                                                                                             Och så, sist men inte minst: jag svarar på ALLA publicerade kommentarer! Så om du kommenterar, räkna med att du får svar – förr eller senare (oftast förr).

Men åter till svenska tidningar nu. Varför har en del kommentarsmöjligheter till sina artiklar på nätet? Ärligt talat går jag på journalisten Anders Mildners linje och tror att tidningarnas främsta mål inte är att få många kommentarer på sina artiklar utan många besökare på sin hemsida. Många tidningar är inte alls intresserade av kommunikation med läsarna utan bara information. Fast om man inte tar diskussionen blir det ju bara tomt och tyst, eller hur?

Någon ser kanske kommentarsfunktionen som läsarnas möjlighet att diskutera med varandra. Personligen tycker nog jag att det är betydligt intressantare att diskutera med artikel-/inläggsskribenten!

När det gäller kommentarer på min blogg har jag blivit känsligare med åren. Vissa perioder har jag varit till döden trött på alla påhopp, goda råd som blir helt fel när man inte har alla fakta, huvudklappningar och förföljelser av webbtroll. Då slår jag bakut! Men samtidigt välkomnar jag dialogen – om den sker kring ämnet och kanske inte kring min person. Den som vill diskutera min person kan hellre ringa, mejla eller prata direkt med mig. Allt behöver inte dryftas i bloggen! Jag använder nämligen ofta bloggen för att skriva av mig och vill varken få goda råd eller påhopp – om jag inte ber om det! (Ja, jag vill bli påhoppad när du tycker att jag går för långt!)

Vad tycker du om kommentarsmöjligheten hos dagstidningar och hos bloggare? Är det nåt värde i att kunna föra en dialog om en artikel eller ett inlägg?

Read Full Post »

En städmanikers bästa vän

Det är inte lätt att vara städmaniker, som jag. Det är inte lätt att vara städmaniker när det är sommar och stekhett. Då vill man inte städa. Punkt slut. Men ändå… Jag har fått en ny bästa vän i min mani och det är en väldigt hjälpsam kompis!

I somras berättade mamma att hon inte klarar av sin dammsugare modell mindre. Tanken var att hon skulle kunna använda den för diverse smuluppsugning och sånt. Mamma är ju lite handikappad, så hon kan bara använda en arm och hand med kraft. Men den mindre dammsugaren var alldeles för tung för henne. Så sist vi sågs bytte vi! Jag hade nämligen en ännu mindre modell, också den funkar som handdammsugare utan pinne om man så vill. Jag har inte varit så nöjd med denna lilla, trots att den är av samma kända märke som mammas lilla, men något större. Min håller laddning 15 minuter och suger inte så värst bra. Men smulor fixar den!

Mammas lilla, som nu har blivit min lilla, är toppenbra! Och ska du inhandla en dammsugare för mindre utrymmen rekommenderar jag denna varmt.

Rekommenderas varmt!

                                                                                                                                                      Dammsugaren har två hastigheter/sug och som du ser på bilden har den också beslysning framtill. Superbra när man dammsuger i mörkar vrår! Pinnen/skaftet går att ta bort så det blir en liten handdammsugare som man kan använda till smuliga bord och sånt. Mamma hade förlagt bruksanvisningen, men den fanns att ladda ner som PDF från nätet. Alldeles utmärkt, för jag behövde bara sidorna 22 – 31 eftersom jag ju helst läser bruksanvisningar på svenska. Övriga cirka 90 sidor behöver jag liksom inte.

Hur det är med laddningen vet jag inte. Jag har laddat den en gång sen jag fick den i mitten av juli och den håller fortfarande bra efter ett antal varvs sugningar. Ja, jag har förstås inte sugit hela min lägenhet, men vissa rum flera gånger.

Slutligen kan jag säga att den här dammsugaren verkligen suger. Och då menar jag suger i dess rätta bemärkelse! Den suger upp smuts bra, alltså, på ursprungssvenska.

Read Full Post »

Queen of f***ing post it notes

Det är svårt att sätta balla och bra rubriker. Den ovan är på engelska. Ibland har jag lättare för engelska eftersom jag ser det som mitt andra modersmål – jag har bott i England i ungdomen. Hur som helst, rubriken betyder ungefär Drottningen av j***a post it-lappar. Och drottningen, det är förstås jag!

Min braiga kom-ihåg-grej för veckans medicin, inköpt i början av juli. Nu glömmer jag aldrig att ta mina piller mot brister …och glömska!

                                                                                                                                                                   Ett symtom på mina brister i blodet är att jag kan bli lite glömsk. Ett tag i våras tyckte jag att det hade förvärrats, men jag inser att det nog kanske alltid har varit likadant. Även innan min blodbrist upptäcktes… Men jag har det i blodet ändå, så att säga. När min pappa hade gått bort hittade vi en lapp på fönsterbrädan intill hans plats vid köksbordet. På den stod det

Soppåsen!

Idag måste jag skriva ner allt jag ska göra på lappar. Strategiskt placerade lappar, nota bene! En ligger på en av bänkarna i köket, den andra på skrivbordet. På dagens skrivbordslapp står det:

• Mejla B!
• TV-tidn.
• Hämta Fästmön kl. 16
• Linn + skärm i stan 16.15, Förorten
• Cykel
• Föd.kort MH
• Tvätta
• Säkerhetskopiera bilder
  √ Hjulhuset

En del av de här punkterna skrattar du säkert åt, som att jag ska komma ihåg att hämta Anna efter jobbet. Men se det gör inte jag! Det har hänt många gånger att jag har fastnat i nåt och sen – HJÄLP! – är det två minuter till hon slutar jobba och är trött och vill komma hem.

Detta är alltså vad jag ska göra idag. Notera att en punkt redan är avklarad – jag har kollat öppettiderna hos Hjulhuset som vi hoppas kan laga Annas cykel. Hon och Elias lär få cykla om morgnarna framöver när min bensin inte räcker till för att vara i Förorten under veckorna och jobba utanför stan.

Linn ringde igår och behövde få hjälp att ta hem en datorskärm. Vi hade först inte tänkt åka ut till Förorten i veckan, men nu blir det så i kväll. Anna behöver kolla sin post, om inte annat.

På en av bänkarna i köket har jag nästa lapp. Den är av mer långsiktig karaktär och ser ut så här (jag tar bara med de icke avklarade punkterna):

• Frissan kl. 10 16/8
• Ring Af kundtjänst 16/8
• Elias 15/8
• Coach 18/8
• Ut på Uppdrag 14, 21 och 28/8
• Start 1/9

Det här är en lite roligare lista, förutom samtalet till Arbetsförmedlingens kundtjänst som ger mig ont i magen. En del jag har pratat med där är jättevänliga, empatiska och har gett mig kloka råd, medan andra har gjort mig ledsen en hel dag. Det finns folk till allt, liksom.

Den 15 augusti är fritids stängt och då tänkte jag ta med mig Elias ut för att handla lite skolgrejor om det inte redan är gjort. Han behöver en ryggsäck och ett pennskrin och kanske nåt mer, vad vet jag. Men jag har inte pratat med honom än om detta, så vi får se om det passar unge herrn.

Att gå till frissan och få lägga huvudet i M:s kompetenta händer är bara positivt! Hon gör som vanligt underverk med mitt barr, men det är också en sorts belöning för mitt trötta huvud att få lite allmän omsorg – åtminstone på utsidan.

Coachen träffar jag gissningsvis för sista gången. Eftersom jag inte har sett nåt kontrakt har jag nästan ingen koll på detta. Det enda jag vet är tidsramarna – från slutet av april till slutet av juli, egentligen. Det här är nåt jag ska ta upp med min förmedlare, tror jag. Som kund (?) är man ju helt helt utlämnad åt vad andra säger gäller, men man behöver inte vara dum i huvet bara för att man är arbetssökande. Man behöver också få klara besked om vad som gäller. Hur man räknar. Timmar, månader och så. För man har ett liv vid sidan av arbetssökandet också, tro det eller ej.

Roligaste punkten är förstås den sista. Den som kanske leder mig ut på arbetsmarknaden igen. Vill jag hoppas…

Hur har du det med kom-ihåget??? Är du också en queen eller king of f***ing post it notes???

Read Full Post »