Stannar till och läser en mycket tänkvärd krönika i Svenska Dagbladet, signerad Negra Efendic′. Den handlar om att Pride är slut och att så många som en fjärdedel av Sveriges HBTQ-människor skuttar in, inte bara i vardagen utan i garderoben, också. En fjärdedel. 25 procent. Det är många, det… Det handlar om att inte våga vara sig själv på jobbet.
Rosa hatt med regnbågshår, DET är annorlunda. Eller mindre vanligt..?
Många har åsikter om huruvida man ska vara öppen eller inte på jobbet. Vad har ens sexualitet med jobbet att göra? Inget, vanligtvis. Det är ju inte precis så att man sitter och berättar om vad man gör i sovrummet (ja, inte nödvändigtvis där, men det handlar om sex, alltså!) på jobbet. Det är inte det det handlar om. Det handlar om huruvida man kan/vågar delta i diskussionerna kring fikaborden när man pratar om semestern eller helgen som varit.
Det är inte alltid lätt att vara öppen på jobbet. Personligen har jag aldrig dolt hur jag lever privat. Jag har aldrig gjort några regelrätta ”bekännelser” utan berättat när det har varit läge. Ofta väldigt tidigt på en ny arbetsplats. Det har funkat – vad jag vet. Det snack och annat som alltid försiggår bakom ryggen får man ju ändå aldrig höra.
Det jag däremot fick höra av en av mina senare chefer önskar jag att jag hade reagerat på och faktiskt anmält. Det var vårt första jobbmöte och vi skulle tala om mina erfarenheter inom yrket samt mina utbildningar. Då säger chefen plötsligt
Jag vet att du är homosexuell och det är OK för mig.
Jaha. Skulle jag ha varit nöjd med och glad åt det? Jag vet att jag blev betänksam och kontaktade en av chefens tidigare medarbetare, en person som senare om inte högg mig i ryggen så vände mig ryggen. Medarbetaren svooor på att det enbart var ett sätt att tala om att chefen ”visste”, ingenting annat. Men jag gick ändå och grubblade på vad min homosexualitet hade med min kompetens i jobbet att göra… Alltför sent insåg jag tyvärr att det var första spiken i min kista. Och nu går det inte att göra nåt åt.
Det finns både för- och nackdelar med att vara öppen homosexuell på sitt arbete. Trots det som hände mig vill jag nog säga att jag föredrar att vara öppen. Jag vill inte smussla och smyga med hur jag lever. Men jag har blivit mycket väl medveten om vilka konsekvenser det kan få. Finner jag några liknande tendenser nån annanstans tänker jag inte tolerera dessa. Var så säker.
Till dig som är hetero och vill uttrycka din ”tolerans” mot såna som mig vill jag bara säga:
Sluta att se mig som en apa i en bur. Jag är människa som du. Jag äter, sover, jobbar, älskar. Jag är inte annorlunda, bara mindre vanlig, kanske. Men mångfald berikar! Tänk på det en stund.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
herregud vi är ju samma kött och blod, tyvärr finns det ju alltid idioter ,men dom är idioter endå tycker jag , hänger du med? tror att dom som pratar så är fega och har dålig självkänsla då måste man prata skit om det mesta ? hoppas du förstår va jag menar . tänk om alla ska va lika fyfan va tråkigt. Kärlek åt alla oavsett vem man blir kär i ♥
Ja, varför måste man vara elak på grund av nåns sexuella preferenser? Larv! Bra rutet, ”Kärlek åt alla oavsett vem man blir kär i.” Tack! 😛
Som svar på någons kommentar om sexuell läggning och deras oförståelse brukar jag vända på det vilket ger mycket intressanta reaktioner. Vissa får sig en tankeställare, andra blir förbaskade. Roligt blir det i alla fall när man säger något i stil med ”Jag vet att du är heterosexuell och det är helt okej för mig, men du behöver väl inte vara så öppen med det. Det är ju helt okej att vara hetero alltså, men jag vill helst slippa tänka på vad du och din tjej/kille har för er.” Minerna är obetalbara även om man riskerar att bli stämplad som heterofob eller bara allmänt fånig. 😉
Jag har också testat nån gång, men jag fattar inte, folk blir så arga… 😉
Vissa blir fullständigt rasande och blandar äpplen och päron. Fick själv erfara detta då jag försökte driva med det heteronormativa och nån fick spader och ylade och anklagade både mig och Trollhare för att vara heterofober. Blev så paff att jag inte visste vad jag skulle svara. Turligt nog har vår käre Trollhare ett otroligt sätt med ord och steg in, förklarade sakligt för den som missuppfattat (även om det inte verkade gå in) och tog både sig själv och mig i försvar. Nåt att så här i efterhand le och skaka huvudet åt?
http://trollhare.wordpress.com/2008/10/16/hbtquk/#comment-15969
http://trollhare.wordpress.com/2008/10/18/bogar-tjockisar-och-fyllon-i-konspiration/
Jo, jag vet. Jag har på nåt vis tappat två bokstäver i mitt namn här. Får nog återerövra dem. Tänkte förvarna så du inte blir förvirrad när det ändras. 🙂
Vojne, vojne! Jaa, det är upprörande! 😉
(För övrigt såg vi Trollhare i Tanto före paraden, men inte gav mig till känna! Har bara kommenterat hos Trollis nån gång, så jag kanske inte är nån direkt bekanting.)
ALLA arbetsplatser borde hbt-certifieras, dvs få den utmärkta utbildningen som RFSL erbjuder, det skulle nog öka den sk toleransen hos väldigt många!
Kram!
Ja och stället där du jobbar är en alldeles utmärkt förebild!!!!
Kram!
PS Jag skickade efter Rickard Engfors bok från Bokus och du är delgivare av den eftersom det fanns pengar kvar på presentkortet jag fick av dig när jag fyllde år! Tack! Jag kan lova dig att boken är häftig!!!
Det värsta jag hört, det var på en fackkurs då en sjuksköterska sa, att hon vägrade att samarbeta med en läkare som var lesbisk!
Förövrigt så var det min ortopedläkare och jag gillar henne skarpt!
Ifrågasatte (som vanligt) hur denna person kunde vara fackligt ombud med den inställningen..?
Är omgiven av homofober, (grannar och släktingar), men jag har talat om för dem att jag klarar mig ypperligt utan dem i mitt liv, för mig så är familjen det absolut viktigaste vare sig de är homosexuella eller inte!
Att man ska bli ”ifrågasatt” på jobbet på grund av sin sexualitet, det är ju helt otroligt, att det förekommer överhuvud taget!
Man gör väl inte ett sämre arbete för att man är homosexuell för bövelen!
Ha dé!/Kram
Nej, ens sexualitet har ju inte med jobbet att göra och ens yrkeskompetens. Ett sånt fackombud skulle jag kräva avgång för! Usch!
Kram!
Jag bara undrar
– vad är det för århundrade vi lever i
– varför kan inte folk skaffa sej egna liv att bry sej om lika mycket som dom bryr sej om andras liv
– å vem fan ger nå’n rätten att sätta normer för hur livet ska levas
Gaah!
Nu ska jag passa på att röja i UnderCoverhuset
för nu blev jag så där lagom städirriterad
Tack alla trångsynta för det!
Du kanske skulle ha nytta av min nya, bästa kompis som jag nyss har bloggat om? Jag tar fram honom när jag blir irriterad, för det finns inget som dämpar ilska och ångest som att städa!