Förmiddagen har gått i Salighetens blandnings tecken. Mitt största orosmoment var ett utkommande till den kära, vänliga mammakusinen B. Jag skulle inte ha varit nervös. Jag fick ett svar som rörde mig till tårar! Och nu känns allt så mycket lättare och enklare – jag avskyr nämligen att inte få säga sanningen, berätta som det är. Att jag inte har gjort det tidigare beror på hänsyn till mina föräldrar, nu på senare år min mamma. Jag kan bara säga att åter har det visat sig att människor inte är onda utan goda. Och dessutom är jag släkt med de goda!
Nästan ToffeLhjärtan till mammakusinen B!
För övrigt bloggade jag ett tegelstensinlägg om gårdagen – hoppas du har orkat traggla dig igenom det. Jag var så förundrad igår över kläder…
På tal om kläder tvättar jag just nu. Och så har jag försökt packa lite. Eller kanske mest att jag har funderat över vad jag ska packa i min lilla hjul-väska. Jag har hittills slängt ner några strumpor – ja, kvällarna blir kalla nu! – och några t-shirtar, allt i tjockis-svart, förstås. Däremot hänger en mörkblå Lacoste intill och en ljusblå Lacoste befinner sig i tvättmaskien i skrivande stund. Ja, som du ser har jag ingen vidare varierande smak – antingen är det t-shirt eller piké, svart eller blått. Suck…
Håret är flottigt, lingonen är besvärliga och jag har ont magen idag. Sitter och funderar på att hasa över till apoteket och kolla om de har nåt som gör att lingonen trillar in lite långsammare. Detta med tanke på kommande folkmassor och bajamajor…
PS Jag har snoppat av en försäljare från Telia också! Jag talar inte med försäljare på mobilen eller telefonen.
To be continued…
Men, det visste jag väl. Människor är oftast mycket toleranta än vad man tror, oavsett om de bor i storstad eller Byhåla. 😉
Och det är så skönt att kunna få vara sig själv till 100%, oavsett vad. Ska jag säga, som mörkar ganska mycket av mitt förflutna. Men, det är så, att när jag berättar möts jag (hittills då) alltid med kärlek och tolerans. Och DET är så inåtih*lvete befriande att få vara ”jag” uti fingerspetsarna!
Kramen!
Å du förstår precis hur det känns! Jag brukar inte ljuga om min läggning, men jag undviker att berätta om den. Det känns mycket befriande. Sanningen är bäst!
Kram!
Du ser..människor är trots allt ganska vidsynta , det är de som inte är det som breder ut sig och märks .
Kram
Det finns hopp! 😛
Kram!