Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 3 augusti, 2011

Direkt efter dokumentären Mitt liv som homo kom nästa dokumentär på SvT2, HBT-personer om sina kroppar. Sveriges Television kör verkligen hårt med HBTQ-dokumentärer under Pride-veckan! Varför så lite annars, kan man ju fundera över men knappast förvånas över, tyvärr…

HBT-personer om sina kroppar handlar precis om det den heter. Det är tolv personer – bögar, flator, bisexuella och transpersoner – som berättar om sina kroppar, vad de gillar med den egna kroppen, sexuella erfarenheter med mera.

Det här är en svensk dokumentär och det är gissningsvis därför den finns på SvTPlay. Tyvärr blev jag inte lika förtjust i denna dokumentär som i den norska. Jag vet inte, men jag kanske är pryd. Jag gillar inte riktigt att en massa privata kroppsdelar kommer farande emot genom TV-rutan. Och jag gillar inte att samtliga kroppar är unga och och, vad som vanligen uppfattas, ganska vackra. Det känns lite… trist? Enformigt? Oengagerande?

Nåja, medelbetyg ändå för modet att visa sig i en sån här film och för modet att göra den! Modigast tycker jag att transpersonerna är!

Read Full Post »

Nej, jag tänker inte blogga om mitt liv. Däremot en norsk dokumentärserie om fyra delar. Jag har just sett den andra delen på SvT2 av Mitt liv som homo  som handlade om att komma ut.

Gah!

suckar en del och tänker:

Inte en till komma-ut-dokumentär!

Och det är det faktiskt inte! I den här serien får vi möta främst lite äldre homosexuella norska män och kvinnor som berättar om sitt liv och bland annat om hur det var att till exempel komma ut under 1950-talet. Eller tidigare. Eller senare.

Männen och kvinnorna återkommer i de olika delarna. De pratar om förebilder, fördomar och om hur de träffade andra med liknande känslor. En del reste till storstan, en del reste till och med utomlands.

Tyvärr finns den här serien inte att se på SvT Play, men delarna går i repris ifall man missar dem. Det är synd, för det här är en riktigt bra serie! Det jag gillar är det äkta tonfallet hos samtliga medverkande. För många av dessa äldre är det säkert inte alls lätt att ställa upp och prata om sin homosexualitet. Många av dessa har dolt sin hemlighet, några bland annat genom att gifta sig heterosexuellt och skaffa barn.

Högsta betyg!

Read Full Post »

Ja det är faktiskt Expressen som kallar sitt test Läbbiga magar! Jag gjorde det – och fick ett uruselt resultat – fem rätt av 13. Men så är jag väl bättre på tjejmagar, antagligen. Testet innehöll nämligen bara kill-/gubbmagar!


Min mage var inte med i testet.

Read Full Post »

Nu ska man ju ta det tidningar skriver med en nypa salt. Kanske framför allt kvällstidningar. Men jag fastnar ändå för en artikel i Expressen om skydd mot alzheimer eftersom jag tycker råden känns bra och sunda.

Alzheimer är faktiskt den vanligaste demenssjukdomen i vårt land. Varje dag får ungefär 70 personer diagnosen. Det låter nästan helt otroligt! Alzheimer är sjukliga förändringar i hjärnan. Sjukdomen kan vara ärftlig, men det finns också så kallade riskfaktorer som ökar riskerna att få sjukdomen.


Att dansa kan minska risken för demens eftersom man stimulerar delar av hjärnan som påverkar vårt minne!

                                                                                                                                                                  Man kan inte bota alzheimer. Man kan bromsa sjukdomen med mediciner. Och så kan man faktiskt göra en del enkla saker som minskar risken att få alzheimer! Här är några råd som jag tycker verkar vettiga som jag hittade i artikeln:

  • Rök inte! När man röker försämras hjärt- och kärlfunktionen, nåt som påverkar hjärnan.
  • Drick måttligt med alkohol! Ett glas vin om dan kan ha en skyddande effekt, men överdosering har motsatt effekt!
  • Håll hjärnan aktiv genom till exempel kurser, läsning, dans, sudoku, trädgårdsarbete med mera. Mental stimulans kan öka aktiviteten i delar av hjärnan som påverkar vårt minne!
  • Rör på dig!
  • Må bra psykiskt! Depression kan vara ett tidigt tecken på demens.
  • Ha koll på blodtrycket! Ett högt blodtryck medför ökad risk.
  • Tänk på vad du äter! Fibrer och fisk sägs vara bättre än fett och kolhydrater.

 

Read Full Post »

Idag ringde en telefonförsäljare mig från Telia på min mobil. Eller han ringde från nåt företag som jag inte hann uppfatta namnet på och på uppdrag av Telia. Han presenterade sig med förnamn och började genast tilltala mig med mitt förnamn. Jag kände inte karln. Jag vägrar prata med nån okänd som kallar mig vid enbart förnamn. Jag avsnoppade honom rakt med orden:

Jag pratar inte med försäljare på telefon.

Försäljaren tryckte av mig direkt utan att säga hej då. Trevligt folk som jobbar åt Telia, må jag säga. (Nästan lika trevliga som kunderna, harkel…)

Så läser jag på nätet att just Telia har infört en avgift för sina mobilkunder – utan att meddela detta. Det kan ju knappast vara därför han ringde, kunderna har inte fått nån information om höjningen, bara en högre faktura.

Det handlar om att Telia har börjat ta betalt för samtal till Halebopabonnenter, samtal som tidigare har varit gratis. Redan i mars förra året stoppade Telia gratis samtal till Halebop i alla nya mobilabonnemang. Och den 1 juli i år drogs förmånen in för nästan alla befintliga abonnemang – utan att kunderna meddelades.

Sånt här tycker jag bara är så jäkla dåligt. Ett företag som Telia, som är stort, som har många anställda, uppenbarligen en massa säljare som ringer i tid och otid – varför kan man inte satsa på information till kunderna om avgiftsförändringar? Varför ska information om sånt konkret vara svårare än att sälja tjänster?

På Telia erkänner man att man har gjort

[…] en miss […]

Informationsansvarig säger i en artikel i tidningen Norran:

[…] Visst hade det varit snyggt om vi hade informerat kunderna […]

Snyggt? Det hade varit… normalt. Vettigt. Vanligt visad hyfs.

Read Full Post »

Nu är jag så jäkla trött på mina lingonveckor så jag spyr. Tanter på snart 50 bast borde få slippa skiten. För ingen kan väl komma och säga att man tycker att det är roligt när det blöder? Nej, just det. Och jag som svimmar av blod plus har mina blodbrister mår f*n i helv**e när lingonen trillar in.

Nog blev jag undersökt sist jag var på sjukhus (i augusti förra året), då, när man försökte hitta orsaken till mitt dåliga blod. Naturligtvis konstaterades det att jag hade ett grymt stort myom som har växt ganska fort (jag gjorde en magnetröntgen i november 2008 och på två år hade myomet växt till dubbel storlek). Jag har hyfsat regelbundna lingonveckor, men när jag var på sjukhuset och blev undersökt diskuterade vi behandling eftersom myomet kunde tänkas vara orsaken till mina värden. Det finns två metoder – dels spiral, dels operation. Eftersom jag inte vill ha ett främmande föremål i kroppen och dessutom är tämligen till åren kommen för en kvinna räknat, var jag helt inne på operation. Det var även gynekologen.

Därför blev jag rätt förbannad, på ren svenska, när det cirka två månader efter att jag blivit utskriven damp ner ett brev från gynekologen där hon berättade att hon skrivit ut en spiral på e-recept. Ha! Den kan gott ligga kvar. Jag tänker då inte hämta ut den.

Samtidigt har jag insett att blödningarna ju inte blir direkt mindre. Och skitglad blev jag inte igår när lingonen trillade in – lagom till Pride, folkmassor och baja-major – du förstår säkert min ovilja..? Jag stegade helt enkelt över rondellen till apoteket och inhandlade ett paket Cyklo-f.


Såna här har jag blivit rekommenderad.

                                                                                                                                                            För att Cyklo-f ska funka är man enligt förpackningens baksida tvungen att uppfylla tre kriterier, som jag uppfyller:

          √ Man ska vara över 15 år.

          √ Regelbundna lingonveckor med 21 – 35 dars mellanrum.

          √ När lingonveckorna är som rikligast, behöver man dubbla skydd för att inte blöda igenom. Man måste också byta ofta.

Cyklo-f kostade 105 pix. Inte så billigt. Man ska ta två tabletter tre gånger dagligen, normal dos. Man får äta i högst fyra dar. (Jag räknar…. onsdag, torsdag, fredag och lördag. Perfekt!) Men vänta nu… Eh 6 x 4 blir ju 24. En ask innehåller bara 18 tablettur…

Dessutom läser jag i microstil på förpackningen att jag bör rådfråga läkare före användning om jag till exempel haft blodpropp och om mina föräldrar har haft det. Hum… blodpropp hade jag för ett år sen, senast.  Före det året innan. Min pappa hade… åtta blodproppar.

Men jag har just svalt två tabletter. Och jag har gett upp, jag tänker ta den här ”kuren”! För jag orkar inte känna ur lust och kraft bara rinner ur mig, jag vill ha roligt på Pride, inte behöva tänka på att ta mig till en toa i tid. Så är det!

Read Full Post »

Förmiddagen har gått i Salighetens blandnings tecken. Mitt största orosmoment var ett utkommande till den kära, vänliga mammakusinen B. Jag skulle inte ha varit nervös. Jag fick ett svar som rörde mig till tårar! Och nu känns allt så mycket lättare och enklare – jag avskyr nämligen att inte få säga sanningen, berätta som det är. Att jag inte har gjort det tidigare beror på hänsyn till mina föräldrar, nu på senare år min mamma. Jag kan bara säga att åter har det visat sig att människor inte är onda utan goda. Och dessutom är jag släkt med de goda!


Nästan ToffeLhjärtan till mammakusinen B!

                                                                                                                                                               För övrigt bloggade jag ett tegelstensinlägg om gårdagen – hoppas du har orkat traggla dig igenom det. Jag var så förundrad igår över kläder…

På tal om kläder tvättar jag just nu. Och så har jag försökt packa lite. Eller kanske mest att jag har funderat över vad jag ska packa i min lilla hjul-väska. Jag har hittills slängt ner några strumpor – ja, kvällarna blir kalla nu! – och några t-shirtar, allt i tjockis-svart, förstås. Däremot hänger en mörkblå Lacoste intill och en ljusblå Lacoste befinner sig i tvättmaskien i skrivande stund. Ja, som du ser har jag ingen vidare varierande smak – antingen är det t-shirt eller piké, svart eller blått. Suck…

Håret är flottigt, lingonen är besvärliga och jag har ont magen idag. Sitter och funderar på att hasa över till apoteket och kolla om de har nåt som gör att lingonen trillar in lite långsammare. Detta med tanke på kommande folkmassor och bajamajor…

PS Jag har snoppat av en försäljare från Telia också! Jag talar inte med försäljare på mobilen eller telefonen.

To be continued…

Read Full Post »

Nu vet jag varför!

Nu vet jag äntligen varför! Alltså varför folk är så smak- och stillöst klädda! Att jag själv är det beror på att jag inte har haft ekonomi på ett tag för att inhandla kläder. Eller rättare sagt, jag är tämligen ointresserad av kläder och har prioriterat viktigare saker som böcker och mat. Och en och annan öl, det medges. Dessutom är jag så tjock att inga kläder sitter snyggt på mig.

Igår skulle Fästmön och jag sammanstråla nere på stan för Anna skulle inhandla några linnen till Pride. Att gå i klädaffärer är inget jag estimerar. Att gå i klädaffärer när det är stekhett ute är ännu värre. Men jag hade utsett en belöning åt oss – var sin kall öl efter uträttat ärende. Dessutom hade jag skrapat ihop några hundralappar (ja, jag är en jäkel på att spara och snåla och gömma undan!) så vi kunde äta middag.

Redan i bussen in till stan förfasade jag mig över somligas klädstil. Vilken tur att jag då har min kära storasyster och vän fru Hatt att vända mig till när jag behöver klaga min nöd – denna dag per sms!

  • I gången mitt emot mig på bussen satt en kvinna i min egen ålder med muskort jeanskjol och babblade i mobilen typ hela tiden. Alla samtal började med

Tjena grabben!

eller

Tjena tjejen!

Jag höll förstås på att bli tokig! Muskorta kjolar är nästan bara snyggt på unga tjejer, knappt ens på dem. Och folk som pratar i mobilen på bussen får jag bara lust att bita.

  • När jag klev av bussen såg jag nåt ännu värre! En kvinna med arsle var iförd smårandiga supertajta shorts. Under dessa hade hon svarta tights, på fötterna rosa foppatofflor.
  • Nåt annat som tycks vara högsta mode nu är kombon shorts och svarta, grova stövlar. Det ser inte klokt ut, tycker jag! Shorts när det är varmt – men stackars fötter – och omgivning! Vilken stank när man släpper fossingarna fria, liksom… UFF!
  • En man i shorts och ljusblå t-shirt hade matchat sin top med ett ljusblått bälte.

Sen dök då Anna upp och vi gick till Klädaffär nummer ett. Det började gå upp små ljus för mig, varför folk klär sig som de gör…

  1. Alla kläder tycks gjorda för pygméer, inte för bastanta och robusta kvinnor som vi.
  2. Många kläder har skrikiga färger såsom pissgult, limegrönt och smutsturkost och migrän-/epilepsiframkallande mönster.

Anna testade i alla fall några plagg, men kom tillbaka med moloken min. Jag längtade efter en kall öl.

På Klädaffär nummer två var det om möjligt ännu värre än på Klädaffär nummer ett! Där irriterades vi av en tjej som lät som om hon var i målbrottet också. Hon pratade hela tiden och det var väldigt svårt att fokusera.

Vid det här laget hade jag fått rejält ont i ryggen också. Ajajaj, liksom! Anna hittade i alla fall två linnen, ett vitt och ett svart, till mycket bra pris.

På Klädaffär nummer tre skulle Anna prova jeans eftersom hon har ett enda par som funkar i värmen, men de är lagade. Jag passade på att glo på folk, förstås. Och kläder.

  • På reastället hängde byxor i ridbyxmodell – vem är snygg i det, liksom?
  • Vem designar tyger nuförtiden? Picasso är väl död? En klänning hade alla möjliga färger och som pricken över i (!) en massa bokstäver ovanpå. Vem vill se ut som Ett vandrande alfabete när hon går ut, liksom?

Äntligen hittade Anna ett par jeans som satt normalt och som inte kostade en miljon! Och äntligen kunde vi strolla ner till Åkanten, eller vad stället heter nu för tiden, och ta var sin kall öl och jordnötter till. Lycka!


Belöningen.

                                                                                                                                                                På Åkanten noterade vi att det bara jobbade unga personer. De var iförda nån sorts jobbuniform som måste ha varit hemsk i värmen – ett slags skjorta av asiatiskt snitt som var knäppt ända upp i halsen! Vi sjönk allt djupare ner i sofforna – och höll på att inte komma upp sen när det var dags att gå. Vi är ju inte så lätta i våra gumpar, precis…

Äta skulle vi göra på Tzatziki, hade vi bestämt. Vi passerade Dômen som förstås var storslagen i solen och vi kunde inte låta bli att fota.


Den här gången blev det mest de två höga tornen. På själva skeppet finns en ängel som jag har försökt fota miljoner gånger. Det blir aldrig några bra bilder… Så jag försökte inte ens!

                                                                                                                                                                 Det var ganska roligt att leka turist i vår egen stad. Vi kände oss nästan som japaner, som enligt allas fördomar ska fota allt – till och med sina egna skuggor… 


Notera den giganiska putmagen på figuren till vänster. Skämmigt!

                                                                                                                                                              På väg mot restaurangen passerade vi Upplandsmuseet, som en gång har varit kvarn. Det var också biskopsbostad i filmen Fanny och Alexander.


Upplandsmuseet och ett pilträd från Tzatziki, vars uteservering ligger nedanför.

                                                                                                                                                         Tzatzikis uteservering är mycket populär på sommaren. Vintertid är den öde, men man kan mysa rätt bra inomhus, i de härliga gamla medeltida rummen. Idag fick vi emellertid köa lite.


Vi fick vänta lite i solen nedanför trappan. Här noterade vi att det finns en öppen hiss för den som är rullstolsburen eller som går med rollator. Hade vi vetat det hade vi självklart gått hit med mamma på hennes födelsedag!!! Attans!

                                                                                                                                                             Det tidigare grekiska ölet Alpha var utbytt mot det lika grekiska Mythos och det smakade minst lika gott. Framför allt smakade det mer än det fatöl vi drack på Åkanten!..


Mythos är lika gott som Alpha!

                                                                                                                                                            Sen var det dags att äta. Vi är ganska konservativa och valde våra typiska förrätter, Anna grillad fetaost, jag het fetaoströra i paprika. Vi fick vänta ganska länge – det var ju massor av folk som skulle äta samtidigt som vi – så jag passade på att notera att damen vid bordet bredvid hade gigantiska näsborrar. Anna noterade att tjejen vid bordet på andra sidan oss såg ut som en häst. Själva är vi ju jättesnygga.

Fotot på min förrätt blev kasst. Min vanliga huvudrätt fanns inte längre på menyn så vi valde kycklingspett. Dessa fick vi vänta på i evigheter. När de kom in var köttet hårt och kallt. Som vanligt hade man i botten på tallriken placerat ett bröd som blivit alldeles soggy av den därpå uthällda tomatsåsen. Tomatsåsen smakade emellertid betydligt godare än vanligt. Potatisklyftorna till badade i fett, så jag åt bara några stycken. Grönsakerna och tzatzikin var fräscha även om en av mina tomater såg lite ledsen ut.

Medan vi åt passerade en tjej med en ljusgrön blomma i håret och blekvita ben. Vid ett bord bakom Anna reste sig en dam med gigantisk kran – och klev rakt in i en parasollstolpe, givetvis med kranen först. Hon skrattade generat och såg sig om ifall nån noterat detta. Självklart observerade hon inte mig, jag observerar så diskret, så diskret…


Anna är också en god och omdömeslös omdömesgill spanare!

                                                                                                                                                              Vidare såg vi en möhippa där alla var fula. Den blivande bruden var fulast. När jag messat över denna observation till fru Hatt undrade hon hur mannen såg ut. Vi var övertygade om att mannen är en kvinna och misstänker starkt att vi lär se följet på Pride.

Hela tiden vi åt var det ett gäng som satt och rökte en bit bort. Värst var en kille i rosa shorts med röda converse. Ingen snygg färgkombo. Men värre stil hade en man jag såg på andra sidan ån. Han var iförd nån sorts beige shortsdress med väst, grön t-shirt och blåa strumpor. Sen fick vi dessert och det var tur det, annars hade jag blivit riktigt elak…


Ljuvlig yoghurtdessert med honung och valnötter! Men den var slafsigt serverad och skulle ha gjort sig mycket bättre i till exempel ett coupeglas!

                                                                                                                                                                Vid det här laget var vi proppmätta och började fundera på hemfärd. För att kunna göra det var vi tvungna att ta oss uppför en skitlång trappa – antingen den utomhus eller den inomhus. Vi trodde inte vi skulle klara det för två bollar kan väl inte rulla uppåt. Men vi lyckades!


Vi lyckades ta oss till en busshållplats…

                                                                                                                                                                   Vid busshållplatsen fick vi vänta ungefär en kvart. Under tiden noterade vi en tjej med ridbyxlår och underbett. Underbettet kunde hon givetvis inte hjälpa, men ridbyxmodell på byxa är aldrig sniggt. Aldrig. Precis när två jättetjocka och jättemätta tanter skulle slå sig ner på bänken i busskuren hann två jättetjocka killar före. Den ena visade sina rosa kalsonger där bak. Med post. Inte fint.

Till sist kom vi hem, kollapsade i soffa och fåtölj. Anna slumrade till ett halvtimmeslångt TV-program jag spelat in kvällen före. Sen gick vi och la oss – efter tandborstning och tandtrådning, förstås. Anna sov hela natten, jag hade ju lingonen att tänka på, så min natt har varit jobbig. Dessutom drömde jag om matlådor på min blivande arbetsplats…

Read Full Post »