Blivande nioåring kommenterar sin önskelista som ständigt uppdateras:
Jag hoppas verkligen att jag får en sax. En egen sax. För jag behöver en sån så att jag kan göra kvitton till min affär.
(Om han får? Tja, det kan jag ju inte skriva här ifall han läser min blogg…)
Visst är de sköna de små liven!
Tänk, lyckan att få en alldeles egen sax, som man bestämmer över själv och kan klippa vad man vill med…
Hoppas det finns en sax i något av paketen..
Ha dé!/Kram
Det kanske det finns… 😎
Kram!
Så rart:).
Kram
Jaaa! 😛
Kram!
Nuttman…. mmmm
Han är så go! 😛
Min kusin – vid tiden ungefär sex år och otroligt frustrerad över att han aldrig fick låna mammas tejprulle – önskade sig ”en EGEN rulle tejp” i julklapp en gång.
Denna modesta önskan var förvisso delvis ett resultat av att hans några år äldre bror hade påpekat för honom att ”tänk på mammas och pappas pengar, du kan inte önska dig nåt som är för dyrt” (den äldre broderns själv? han önskade sig helt skamlöst ene egen stereo, därav omsorgen om föräldrarnas ekonomi).
Killstackarn är numera 36, men får fortfarande tejprullar ”för det vaaaaar ju så gulligt sagt”.
Ha ha! I det här fallet handlar det om att den braiga saxen som mamma har alltid är försvunnen när Elias behöver den! Och det har han tröttnat på uppenbarligen.
Vet väl alla att ska man kunna hålla liv i affärerna måste man ha en sax. Så det så!
Eller hur?! 😉
Jaa, han verkar ju inte vara dyr i drift, den pöjken, om han önskar sig en sax i present! Såna ungar skulle man ha 3 stycken av.
Ha ha, det var nog det i särklass billigaste på hela önskelistan, men det var sax han tjatade om mest häromdan! 😆