En rubrik på Dagens Nyheters hemsida fångar mitt intresse: Downs syndrom på väg bort i Danmark. Intresserad vill jag läsa hur detta kan komma sig, om man har hittat en lösning på kromosomgåtan eller ett botemedel. Sen kommer jag alldeles av mig. För skälet till att det föds allt färre barn med Downs syndrom i Danmark – från år 2031 enligt beräkningarna inte enda barn – är att det görs aborter av dessa foster när det genom fosterdiagnostik upptäcks att de har Downs syndrom.
Dvärgen Toker, Dopey, är tecknad som en man med Downs syndrom. Vad jag förstår hade han ett bra liv, även om det bara var i sagans värld.
Danmark började tillåta kontroller från år 2004. Antalet barn födda med Downs syndrom har sen dess sjunkit med 13 procent. Men vad blir nästa steg? Att man aborterar foster med kroniska sjukdomar som diabetes och MS? Frågan debatteras sedan 2009 i Danmarks etiska råd. Och det är ingen enkel fråga, med ett enkelt svar. Klart man inte vill ha ett barn som är mycket sjukt, men var går gränsen? Ett barn som föds med Downs syndrom kan ha ett bra liv, det kan ett barn som föds med en kronisk sjukdom som diabetes också ha. Men hur svårt sjuk ska ett foster vara för att abort ska vara OK? Ska vi BARA tillåta hundra procent friska barn att födas? DET tycker jag känns rätt… sjukt… Vad tycker du???
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Jag har oxå reagerat på detta.
Minns mamman som man försökte övertala till abort för att hon hade röda hund under graviditeten. Barnet skulle inte bli friskt. Hon förväntades ta sitt ansvar… Men hon födde barnet, en pojke med ett litet hjärtfel som man kunde åtgärda. Hörselskadan var inte möjlig att åtgärda, men med hörapparat klarade han sig bra… Men visst han kostade samhället några extra kronor…
Det gör ”mongolida” barn också. Speciellt när de numera lever lika länge som andra. Men vilken glädje de oftast tillför!
Det läskiga i kråksången är vem som sätter reglerna och bestämmelserna. När är ett foster så sjukt eller skadat att det aldrig får nåt bra och smärtfritt liv eller så?
Sjukt om fosterdiagnostik ska missbrukas som det uppenbarligen görs i Danmark! Det fall du beskriver kan ju faktiskt inträffa och just barn med Downs syndrom är väl inte särskilt sjuka utan för det mesta bara väldiga goa?! 😛
Jag är röda hunds barn. Jag skulle inte finnas om mamma gjorde abort. Men då den tiden visste mamma inte.
Tycker oxå att det är hemskt att ta abort så skulle hela samhället inte finnas några fel hos personer. Man kan se några defekter i DNA och säkert i framtiden villl de använda abort. Enbart friska och felfria människor är välkomna tänker de väl och det blir billigare för hela samhället.
Men så hemskt! Jag är så glad att du finns och att jag har fått förmånen att lära känna dig!!!
Jag tycker att ett samhälle med bara friska och felfria människor är SJUKT!
Kram!
Eftersom jag är en gammal kvinna – 😉 – har jag varit tvungen att fundera på hur jag skulle reagera om jag äntligen blev gravid och fick beskedet om kromosonavvikelser. Efter att ha lärt känna underbara lilla Andrea, som var utvecklingsstörd (men tråkigt nog avled av andra skäl), så vet jag med säkerhet att hemma hos oss skulle ett barn med Downs syndrom vara mer än välkommet.
Det enda skälet, som jag kan se, är ju om barnet skulle födas till ett liv med svåra och ständiga plågor – nåt sånt vill man ju inte önska sitt barn. Men annars… Jag tror att du och K blir toppen-päron när ni blir det!!!
Mja, jag har ju tvingats operera bort både tumörer och en del ”utrustning”, så sannolikheten för att jag blir gravid är rätt liten numera, men man ska väl aldrig ge upp.
Det har hänt massor! Det skrivs om hjärtfel och annat här nedan – ja, i vår generation var det ”värre” att födas med Downs än det är nu. Man har lärt sig jättemycket om de fysiska behoven. Faktum är att trisomi21 var ett av de områden jag funderade på när jag letade framtida läkarspecialitet… just de speciella fysiska behoven.
Vad gäller att växa upp med sjuka syskon – det blir nåt speciellt. Många upplever (med barnets fläckvisa svartsjuka? alla är ju individer, en del vill ha mer uppmärksamhet än andra) att syskon tar kraft och uppmärksamhet från föräldrarna vare sig syskonen är sjuka eller ej, så jag kan – amatörpsykologiskt – kanske undra om inte en del av negativa upplevelser av att växa upp med ett handikappat syskon kommer av det, känslan av att aldrig kunna komma i första rummet.
Men vad vet jag. Jag har ju bara haft knarkande (halv-)syskon, inga handikappade 😉
Jag tror att det blir en bebis så småningom. Kunde min mamma, så kan du, det vet jag. Lita på mig.
Det där med syskon tror jag att du har rätt i. De andra syskonen hamnar aldrig i första rummet med ett handikappat eller sjukt syskon som i mångt och mycket ”styr” familjen. Men är det ett tillräckligt skäl att göra abort? Nej, säger jag. Det är enbart ett själviskt skäl.
Fast jag har inga syskon själv, så jag vet ju inte ens hur det är att ha friska syskon.
Den medicinska utvecklingen går framåt, utan tvekan.
Jag tycker att det känns helt uppåt väggarna fel! Förstår inte hur man kan dra gränsen vid fullt funktionsdugliga människor. tack för att du tar upp det och tänker till.
Hela grejen är ju sjuk! Jag hoppas verkligen inte Sverige tar efter! Skäms på danskarna, tycker jag! 👿
Utan att tala før eller emot ville jag bara inflika lite medicinsk kunskap
Rubella / Røda hund kan ibland ge lindriga fosterskador men æven grava utvecklingsstørningar och deformiteter som drabbar fræmst ansiktet.
Personer med trisomi 21 / Downs syndrom kan alldeles sækert ha ett fint liv och numera inte heller så kort som tidigare, tack vara medicinska framsteg.
Ett problem som kvarstår ær dock att de utan undantag drabbas av alzheimers tidigt. Ibland med debut i 35-årsåldern. Så æven om personen kan leva længre ær det med vissa førbehåll.
Tack för dina fakta. Det jag är ute efter mest med mina funderingar är VEM som ska leka ”Gud” och domare och på vilka kriterier. Idag tar vi ju inte livet av personer med varken diabetes eller Alzheimer – även om vi VET att diabetes är en ärftlig sjukdom.
Svår fråga det där, riktigt svår.
Ja för att det handlar om liv. Och vi tar ju inte livet av folk som lever – normalt sett…
Sjukt frågar du mig! Dom har vel rätt till et liv med? Å det positiva med down syndrom är att dom är så positiva, hänger du med? Va jag menar?
Jo personer med Downs syndrom är ofta jättegoa och jag tycker att de har rätt att leva. Men frågan är var man drar gränsen, vid vilken ”sjukdom” eller skada. Och åter, VEM ska bestämma? Det är inga lätta frågor…
Frågan är svår, mycket svår tycker jag. Flera med Downs syndrom har också svåra fysiska problem. Hjärtproblem, ständiga infektioner, ibland allvarliga osv. Gränsdragningen hur kunskap aka användas är svår. Jag kan förstå resonemangen både för de som är för och emot.
Men man tar ju inte livet av levande människor för att de har hjärtproblem eller ständiga infektioner… Det är verkligen svåra frågor, ja… Men jag går mer på den linjen som INTE tycker att abort är befogat för att barnet får just Downs syndrom.
För mig är det inte givet. Har bland annat umgåtts med två som är uppväxta med syskon med D owns Syndrom som säger att de tveklöst skulle göra abort.
Det görs många aborter varje år på fullt friska barn, jag tycker det är rätt att möjligheten finns, även om jag tycker det är synd att så många behöver göra det. Enkelt tycker jag inte att det är.
Nej enkelt är det inte. Jag har också umgåtts med personer som vuxit upp med syskon med Downs syndrom och de skulle ALDRIG göra abort…
Till temat kan jag rekommendera filmen Gattaca: http://en.wikipedia.org/wiki/Gattaca
Tack för länken! Verkar vara en intressant film, trots att den inte är alldeles nygjord.