”Idag tar vi det lite lugnt, jag kan inte stressa…”

Orden i rubriken är min mammas. Och nog tog vi det lugnt igår! Det enda inplanerade var ett besök hos frissan för mammas del. Under tiden åkte jag några ärenden. Tanken var att vi skulle till Stormarknaden senare på eftermiddagen, men Fästmön upplyste per sms att där pågick nåt bil-jippo. Sånt är lite svårt. Det blir mycket folk och trångt och både mamma och jag tycker att det är jobbigt. Framför allt för mamma som går med rollator.

Mamma går med en sån här, ungefär.

                                                                                                                                                                Vi köpte middagsmat på Tokerian i stället och fick skratta åt en märklig konversation mellan mjölkpaketen mellan en norska och en anställd med hög panna. De skrek så det knappt gick att tänka vad det var man själv skulle ha. Men vad det var norska skulle ha minns jag inte. Det var i alla fall INTE gräddfil eller vanlig fil, så långt var hon säker. Men hon visste inte det svenska ordet. Till slut la sig en klok man i rullstol i diskussionen och avgjorde att norskan skulle ha långfil.

Anna kom framåt seneftermiddagen och vi åt sill från Tokerian och färskpotatis och gräslök från Slottet. Vi fick också nyplockade hallon från slottsträdgården, men bären åt vi tillsammans med lite glass som jag grävde fram i frysen. Gott! Kvällen avrundades med Tyst vittne på TV4+, nåt annat är det ju liksom aldrig att glo på på fredagar, tycker jag.

Idag ska vi göra ett nytt försök att ta oss till Stormarknaden. Det är mulet ute och perfekt väder för shopping. Det finns massor av affärer där, så det känns bara krångligt att åka in till stan där man måste betala minst 25 pix i timmen för bilparkering. Men vi tar det lite lugnt idag, vi stressar inte, så kommer vi iväg före klockan 15 får vi vara… nöjda…

Jag noterade att det satt ballonger på porten och gissar att det ska kalasas i huset. Känns ju bra att kalaset inte började halv tio som det gjorde en annan gång. Det var INTE kul att lyssna till ett gäng uttråkade fyraåringar som ett gapigt gäng föräldrar försökte roa på uteplatsen. I två timmar. Jag blev bara trött. Nu ska väl gissningsvis hela baksidan ockuperas för barnen är ju större i år.

Funderar på att leta efter en nål i en höstack. Närå, bara skojar. Men det förstår inte vissa vuxna. Humorbefriade, liksom.

                                                                                                                                                             Nu ska Tofflan kolla med damerna om de önskar frukost. Somliga kan konsten att sova, men jag börjar bli hungrig nu!