Blommor, bilar och godis – men inga böcker…

En tur till graven inledde mammas och min dag. Jag grävde, kastade, planterade nytt. Pappa fick rosor igår och de stod fortfarande fina.

Rosorna från igår stod fina.

                                                                                                                                                              Jag hade köpt gula och orange tagetes igår, båda sorterna med lite tvåfärgade blommor. Och en av plantorna visade sig ha både orange och gula blommor. Häftigt! Pappa tyckte mycket om tagetes, han gillade den starka färgen. Dessutom luktar tagetes ganska starkt vilket gör att de får vara ifred från harar och rådjur.

En planta med både orange och gula blommor!

                                                                                                                                                                Därpå blev det en tur till apoteket. Supersvårt att hitta parkeringsplats där man kunde betala parkeringsbiljett med vanliga mynt! Hur gör alla utländska turister som kommer hit och inte har svenska bensinkort???

Trots molnen var det otroligt klibbigt, så jag föreslog att vi skulle åka till Hamnen och äta glass. Vi hade sån tur att vi fick var sin mjukglass! Härligt!

Mjukglass med strössel i våffla – och Tofflans feta vänstertumme i bild.

                                                                                                                                                               Det var inte så många båtar inne i hamnen, men vi såg ett par holländare, några danskar, en tysk och resten svenskar. Jag hittade en webkamera där du kan titta på båtar i Metropolen Byhålans hamn – och kanske att du ser Tofflan smyga förbi på Hemligt Uppdrag!.. Länk finns här och i högerspalten, under rubriken Intressant och relevant, Hamnen i Metropolen Byhålan genom kameralinsen.

Master mot mörk himmel.

                                                                                                                                                                 Tyvärr visade det sig att Bok-Anna inte har öppet måndagar och tisdagar, så det blir att göra ett nytt besök i morgon, kanske. Men vi hittade en annan bod som lockade, bland annat med stora snäckor för 250 kronor…

Såna här stora snäckor var poppis att ha i trädgårdarna på 1960-talet. Men jag köpte inga, för jag har ju ingen trädgård.

                                                                                                                                                                Fast det var inte snäckorna som lockade in oss i den här boden…

Godisboden var öppen! Mamma köpte fyra påsar, varav en påse marknadsnougat till mig!

                                                                                                                                                                Vi tog var sin kaffe på Motormuseet. Museet har fått en ny och läcker entré och jag kan väl rekommendera besökare i Metropolen Byhålan att skutta in på det här museet. Det är så häftiga bilar som visas! Och om jag inte minns fel finns här också diverse apparater från Luxorfabriken med mera.

Motormuseets nya entré med en veteranbil över dörren.

                                                                                                                                                                  Ganska nytt i Hamnen är Hotell Nostalgi, som jag är otroligt nyfiken på! Det ser riktigt puttrigt ut från utsidan.

Puttrigt Hotell Nostalgi gjorde mig nyfiken!

                                                                                                                                                               Utanför hotellet stod en rätt typisk byhålebil med flak och tärningar i backspegeln, lite hillbilly-WT-varning så där… Ja alltså, det var bara tärningarna som hängde i backspegeln, flaket satt på sedvanlig plats.

Flak och tärningar i backspegeln – lite hillbilly-WT-varning på denna bil…

                                                                                                                                                                          Så tog vi en åktur med Clark Kent* som inte är varken WT eller veteranbil. Vi letade efter våffelstället, men hittade det inte. Tog i stället en tur genom Varamon som inte är sig likt sen dess glansdagar på 1960-talet – när det var poppis med snäckor i trädgårdarna – och när Tofflan och hennes familj hyrde stuga här…

Jag skjutsade hem mamma och bar in varor. Sen parkerade jag Clark och lät mina feta lår arbeta min likadeles feta lekamen upp till stan för att inhandla snaps och öl. Strax blir det sill och potatis, ljuvligt!

                                                                                                                                                                *Clark Kent = min lille Yarisman, född julen 2005.