• Hem
  • CV
  • Inköpslista – böcker
  • UN
  • Ego
  • Metropolen Byhålan
  • Läser och läst!
  • Döskallelistan

Tofflan – en tragisk komedi

Livet är svart djupt nere i näbbstöveln

Feeds:
Inlägg
Kommentarer
« Bildgåta #7 Juni 2011
Svenskt Näringsliv vill göra skillnad på vetande och vetande »

Tjuriga ungar och gamla gubbar av frk Sur Puppa

30 juni 2011 av Tofflan


Nåt av det värsta jag vet är tjuriga ungar. De kan sprida sån OTROOOLIG atmosfär omkring sig att de förpestar hela luftrummet på flera kubikmil! Ändå kunde jag inte låta bli att le lite (igenkännande?) när jag såg den supersura treåringen på lokalblaskans förstasida i måndags. Han var sur, han! Han vill INTE bada i floden, nämligen. (Tyvärr finns inte bilden på tidningens hemsida.) För att ni ska få nåt roligt att skratta åt lägger jag ut en bild på mig själv, cirka fyra månader gammal och sur som ättika.


Redan fyra månader gammal kunde Tofflan sura. Notera den plutande läppen.

Både bilden på mig själv och bilden på den sura treåringen i lokalblaskan påminner starkt om minen på Hasse Alfredson i Dagens Nyheter. I samband med att han fyllde 80 år nu i veckan skickades en (stackars) reporter ut för att skriva en artikel om jubilaren. Jag menar, hur roligt är det att intervjua en farbror som är känd för att tillhöra Sveriges humorelit, men som ser ut så här när han tänker på sin födelsedag?..


Hasse kan pluta med med läppen, han. Uj, uj! (Bilden är lånad från Dagens Nyheters hemsida.)

Jag själv var i tidernas begynnelse ett snällt och glatt barn, men det skulle komma att förändras. Jag var framför allt inte förtjust i tanter när jag var liten, för jag tyckte de var så jobbiga och fjantiga. Jag föredrog farbröder som inte pratade med mig med larviga röster eller nöp mig i kinderna och sa nåt obegripligt på bebisspråk. Sen dess har jag gjort en pudel helt, som bekant.


Som ettåring avskydde Tofflan främmande tanter, vilket framgår av min pappas bildtext. Notera för övrigt att jag är FASTSPÄND i min vagn…

Så småningom förändrades Tofflans barndomsvärld i och med att Toffelmamman blev sjuk. Detta med en frånvarande mamma påverkar säkert alla barn, så jag är inget undantag. Och när den sjuka mamman sen periodvis kunde vistas hemma fick man tassa på tå och aldrig ta hem kompisar. Man lärde sig leka på egen hand. Det funkade, det med.

När jag var barn på stenåldern fick barn inte komma in på sjukhus – om de inte vara sjuka själva, förstås. Oändliga kändes de stunder jag fick vänta och vänta och vänta utanför på att mamma skulle orka komma ut en stund i parken eller så. Här är ett sånt tillfälle. Jag är fyra år och pappa och jag besökte mamma i Eksjö där hon låg på lasarett.


Här tyckte jag uppenbarligen att pappa var larvi. Att jag själv såg rätt larvig ut i min stickade utstyrsel och kalasbyxor tänkte jag inte på…

Lekskolefröken var en snäll dam som delvis klev in i mammas roll när mamma var borta. Fast inte ens när jag fyllt fem år var jag annat än en tjurig unge.


Jag är ungen i mitten, med den stirrande blicken. Här är det kanske inte så konstigt att jag ser sur ut, jag ska kläs ut till blåklocka…

Ett år senare flyttade vi till huset i Metropolen Byhålan. Mamma gjorde sin sista operation på ett tag i samma veva och sen var hon hemma i ungefär två år innan grundsjukdomen bröt ut och hon vistades halvårsvis på sjukhus, bland annat Karolinska. Min pappa, min ÄLSKADE pappa, fanns där så mycket han bara kunde, men han var ju samtidigt tvungen att dra in pengar till brödfödan. Som journalist arbetade han oregelbundna tider, men jag lärde mig att sysselsätta mig själv rätt bra. Böckerna blev tidigt ett sällskap jag sökte.

Men som liten överintelligent flicka (ja, jag har papper på det) förväntas man vara över medel även vad gäller det emotionella och det sociala och att vara lika smart på ”ALLA” områden. Som sjuåring började jag spela piano, fast jag ville spela gitarr. Ett halvår senare tvingades jag av min pianofröken att spela fyrhändigt – med mammas kusin som spelat piano i flera år. Jag var förstås värdelös – och fick smaka på ilskna rapp på fingrarna. Men värst var nog okvädningsorden…

Värdelös! Du är ju fullkomligt värdelös!

Tyvärr har jag burit detta ord med mig genom livet. Det har påverkat mig i många av mina livsval. Och än idag är jag en riktigt tjurig unge –  med plutande underläpp och allt.

To be continued…

Bilderna på mig i det här inlägget är tagna av min pappa förutom det när jag är fyra månader – då hette fotografen Helge Falk.

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Relaterade

Publicerat i Böcker, Familj, Ironi, Krämpor, Personligt, Trams, Vänner | Taggad arbete, överintelligent, bad, barn, barndomsvärld, bebisspråk, blåklocka, brödföda, Dagens Nyheter, Eksjö, emotionell, fastspänd, födelsedag, förpesta luftrummet, fjantiga, foto, Fyrisån, göra en pudel, gitarr, glad, grundsjukdom, gubbe, Hans Alfredson, ilskna rapp, journalist, kalasbyxor, Karolinska, kusin, larvi, lasarett, leka, lekskolefröken, livet, livsval, mamma, media, nypa i kinderna, oändliga stunder, okvädningsord, operation, oregelbundna arbetstider, orka, otrolig atmosfär, pappa, park, pengar, piano, pianofröken, plutande läpp, reporter, sjukhus, skratta, snäll, social, stickad utstyrsel, supersur, Sur Puppa, sur som ättika, Sveriges humorelit, tanter, tassa på tå, tidernas begynnelse, tjurig, Upsala Nya Tidning, vänta, värdelös | 10 kommentarer

10 svar

  1. på 30 juni 2011 den 15:17 Kai

    Tofflan var, är och förblir söt. Det finns det bildbevis för. ^w^

    Korkad pianolärarinna. Hon borde fått ett par rejäla rapp över både fingrar och bak för vad hon sa. ”Sticks and stones may break my bones but your words forever scar me” som någon så vist ändrade den gamla felaktigheten att ord inte skadar.


    • på 30 juni 2011 den 16:15 Tofflan

      Njaaaaeee… Jag var möjligen söt som barn.

      Den tanten var de flesta livrädda för. Hon spelade fiol också. Och om hon råkade öva när man kom för sin pianolektion – hölls hemma hos henne – fick man vänta utanför hennes ytterdörr till villan tills hon dragit sista draget med stråken innan man fick ringa på dörren. Jag var livrädd för henne!


  2. på 30 juni 2011 den 15:28 Kia

    Ojojoj ,vad många i stunden kanske förflugna ord gjort oss ledsna och delvis skapat den person vi är idag.Självklart har jag sagt mycket dumt till mina barn och till vissa herrbekanta,men fel ord till mina barn,trots att det är mycket mänskligt SVIDER och gör ont fortfarande.


    • på 30 juni 2011 den 16:16 Tofflan

      När samma ord upprepas blir det som ett mantra man hummar på själv…


  3. på 30 juni 2011 den 19:22 Monica

    VilkA härliga bildet så sööööt! Dom bilderna säger allt


    • på 30 juni 2011 den 19:29 Tofflan

      Så suuur, skulle jag vilja säga! Vilken tur att jag är en sån solstråle numera! 😛


  4. på 30 juni 2011 den 19:31 åsa

    Får man höra att man är värdelös så tror man ju det till slut (vet av egen erfarenhet..) och jag är så noga med att tala om för mina nära och kära att de är bäst!
    Att de duger med fel och brister, för trots allt så har vi ju sådana allihop..
    Jättesöt liten Toffla och vet du…du är fortfarande söt så dé så!
    Har förstått att du och din pappa stod varandra väldigt nära och att din saknad är stor, det förstår man ju när du berättar hur din barndom var, med en ”sjuklig” mamma och med allt hänsynstagande det måste ha varit..
    Tycker att du är fantastisk som ställer upp som du gör för din mamma, det skulle ju varit lätt att det hade varit tvärtom.
    Pianolärarinnor tycks varit riktiga satmaror, kommer ihåg en som min kompis gick hos (jag ville spela trummor, men det fick jag inte eftersom jag var flicka!)…och den lärarinnan var så jäkla elak att min kompis kräktes ibland när hon skulle dit!
    Så jäkla sjukt!
    Ja, inte det att min kompis var sjuk..
    Ha dé!/Kram


    • på 30 juni 2011 den 19:48 Tofflan

      Vissa såna där ord hänger kvar och följer med en genom livet. Tyvärr, i detta sammanhang. Men pianofröken var gatans skräck – hon bodde i en villa på en tvärgata till gatan där vi bodde.

      Jag har haft en bra barndom med två föräldrar som har älskat mig och som har brytt sig om mig. Då är det inte svårt att vara snäll tillbaka – även om jag måste gnälla ibland.

      Det var lite samma för mig – jag ville spela gitarr, men piano skulle det vara för jag var ju en liten flicka. Senare fick jag en ny pianofröken som var snäll, fast det hjälpte inte. Jag vågade ALDRIG vara med på uppspelningar och avslutningar – då blev jag alltid sjuk…

      Kram!


  5. på 03 juli 2011 den 02:56 helhetstänkare

    Jag förstår inte varför Hasse är sur ? Han har grundat Schackakademien (tillsammans med Harry Schein) och det har skett revolution i schack – och vetenskapliga tänkandet: Schack har blivit ett geometriskt språk (han älskar ju språk) och han kommer säkert ihåg den första händelsen som skedde i spelets historia i Indien …(Varje Schack-4… ”världens största S.tävling ” … elev gör det) kungen drabbades av samma åkomma som Hasse !

    Vad gäller vetenskap så har Nobelstiftelsen erkänt livets lagar: Bärare=den största lagen i universum m i RNA Npris 2006 och ”omvandling” den mest fantastiska lagen i naturen Npris i kemi 2008 !


    • på 03 juli 2011 den 15:36 Tofflan

      Nej inte jag heller, riktigt… Att fylla år och bli uppvaktad är väl roligt?! Men det handlar kanske om åldern, ork, krämpor etc. Orken blir ju inte större med åren, vilket antalet krämpor däremot ofta blir. Ja, ja…



Kommentarer är stängda.

  • Vem är Tofflan???

    En numera rätt tjock (tant) propagandaminister som sett bättre år. Bitsk och elak och hård mot de hårda, men from som ett lamm mot de snälla. Älskar sin Anna gränslöst, kopiöst, sanslöst, men tveklöst.

    Du får gärna citera mig, men ange källa. Bilder från bloggen får du INTE knycka. Den här bloggen är avslutad. Vill du kontakta mig ändå eller köpa en bild? Skriv en kommentar vid det inlägget så kontaktar jag dig!

    Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!

  • Nytt arbetsliv…

    Nytt jobb, nytt liv09 maj 2016
    Äntligen!!!
  • På LinkedIn

    Visa Ulrika Hurtigs profil på LinkedInGå till Toffelprofilen
  • På Pinterest

    Tofflan på Pinterest
  • Tofflan twittrar

    Mina tweets
  • Statistik!

    Här kan du läsa en årsrapport om den här bloggen.
    https://tofflan.wordpress.com/2015/annual-report/
    (Du får kopiera URL:en och klistra in i adressfältet på din webbläsare.)
    Vill du ha utförligare statistik, mejla mig på
    tofflan(snabel-a)home.se

  • Ämnen

    Allmänt Böcker Diskutabelt Epikuréiskt Familj Film Gult HBTQ Ironi Krämpor Musik Personligt Puckon Radio Stoiskt Trams TV Vänner
  • Senaste inläggen

    • Allting har en ände…
    • Grattis till lilla mamma – och tack för gott skratt!
    • En flaska vin: Boira’ 2014
    • Lördagslåtanden och -göranden – med vissa risker…
    • Dödligt dubbelspel
    • Återkoppling och vidare, upp i ljuset…
    • Bara härligt regn hos mig
    • Inne i djungeln
    • Tunneln i slutet av ljuset
    • Idag är det lön, men inte för alla
  • Mest lästa inlägg

    • Vilket djur är du - på jobbet?
    • Är det konstigt att inte vilja umgås med sitt ex?
    • Päronsplitt-gåta no. 1
    • Tofflan testar: Vårtfri?
    • Tromboflebit - vad är det och vad beror det på?
  • Senaste kommentarer

    Tofflan om Östgötska ord och uttryck:…
    Arne Bolund om Östgötska ord och uttryck:…
    Tofflan om Vita spår
    fruhatt om Vita spår
    Tofflan om Allting har en ände…
    Tofflan om Allting har en ände…
    Lisa om Allting har en ände…
    Merete om Allting har en ände…
    Tofflan om Allting har en ände…
    johannasdeckarhorna om Allting har en ände…
    Tofflan om Allting har en ände…
    johannasdeckarhorna om Allting har en ände…
    Tofflan om Allting har en ände…
    etuna1 om Allting har en ände…
    Tofflan om Allting har en ände…
  • Intressant och relevant

    • Bokbloggar
    • Chokladbloggen
    • Deckarhuset
    • Glömda ord
    • Helds HBT-nyheter
    • Kommunikatörerna på SLU
    • QX
    • Skrivrummet
    • Suicide Zero
    • Uppsalalistan
    • Uppsalanyheter
  • Läsvärt hos andra!

    • Balkongfägring på uppsalaewa
    • En smakbit ur Från någon som v… på BOKHYLLAN I PEPPARKAKSHUSET
    • Tisdagstrion - Vad ser jag fra… på Mösstanten
    • Luftburen av Susanne Boll på Lottens Bokblogg
    • Hett i hyllan #206 - Vesper fl… på Mösstanten
  • Knappar och diverse annat av värde

    Twingly BlogRank

    Denna blogg är värd 67 984 kr


    Display Pagerank

    Pinga Frisim

    SvenskaSajter.com - gratis länkkatalog för hemsida & blogg

    Reggad på Commo.se

  • Dagarna

    juni 2011
    M T O T F L S
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    27282930  
    « Maj   Jul »
  • Arkiv

  • Besökare

    • 1 903 745 hits
  • RSS Twingly-länkare

    • Ett fel har uppstått; flödet är troligen nere. Försök på nytt senare.
  • I can see U!

  • I know where 2 find U2!

    Map IP Address
    Powered byIP2Location.com

WPThemes.


  • Följ Följer
    • Tofflan - en tragisk komedi
    • Gör sällskap med 52 andra följare
    • Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
    • Tofflan - en tragisk komedi
    • Anpassa
    • Följ Följer
    • Registrera
    • Logga in
    • Kopiera kortlänk
    • Rapportera detta innehåll
    • Visa inlägg i läsare
    • Hantera prenumerationer
    • Minimera detta fält
 

Laddar in kommentarer …
 

    %d bloggare gillar detta: